Vireseross.blogg.se

2018-02-10 LÖRDAG

 

Hejsan, hejsan, todeloo!

2:a dagen här på våran Kilimanjaro-trekk.

 

Igår blev vi upphämtade på vårt hotell kl 9 på morgonen.

De skulle vara där vid 08.00 till 08.20 sa dom.. men men jag gissar att det var africa-time =) Haha!

Iväg till Cheifs Tours (det är dom vi bokat med) kontor för att checka det sista

Där mötte vi upp med en man, Majid på 69år ifrån Iran men som bor i Usa och hans kenyanska vän Bernad som skulle gå med oss i 2 dagar av 7. 

Efter det ska dom 2 ta en annan väg uppe på kilimanjaro. 

Även våra guider Emanuel och Washington var där samt alla våra porters (bärare).

 

Innan vi stack iväg så började allihopa att sjunga för oss, som svensk kände jag mig lite lätt obekväm men försökte hänga på med lite dance moves =) haha!

Tror de brände av en 5st låtar innan de var klara.

De är lite mer avslappade och harmoniska och mindre stressade här i Tanzania än vad vi är i Sverige. Och det är superbra och gör verkligen under för min Richard.

Igår när Majid (den iranska killen) frågade våran guide Washington om hur mycket klockan var och om vi skulle ge oss av snart så svarade Washington -jag har en afrikansk klocka och den har hur mycket tid som helst! Haha!

Kanske vi skulle importera den ”klockan” till Sverige.. =)

 

Iallafall, vi hoppade allihopa in i en buss och iväg bar det.

Var en bussresa på cirkus 3tim något och det skumpade något otroligt!!

Asfalten tog slut efter en timme och guppigt värre blev det efter det, kändes som bussen hade noll stötdämpare.. =)

Vi blev stoppade av polisen en sisådär 6-7ggr, galet, men väldigt säkert land då kanske..hehe.

Väldigt kul att swisha fram med bussen och kunna spana ut genom fönstret på Tanzania.

Såg en massa byar, massajer och skolbarn.

Skolbarnens skoldräkt består bl.a av en stickad tröja med samma färger som flaggan i Tanzania. Så där sprang de runder i sina stickade tröjor och spelade fotboll i solen.

Alltså fatta stickad tröja i 30graders värme hehe!

 

Kom fram till incheckningen för Kilimanjaros nationalpark.

Där skulle det betalas parkavgifter och alla portrar skulle väga allt bagage så att de inte hade mer än 20kg per man.

Där vid incheckningen var det så mycket folk!

 En grupp var från Danmark och dom var 19pers i den gruppen! Galet många alltså!

Jag hade fått sådan panik av att vandra i en så stor grupp.

Är så glad att det bara är jag och Richard och våran iranska vän Majid i vårt team.

Det värsta är att alla de 19 danskarna med all säkerhet har bokat från Danmark och då också har fått betala minst det dubbla för turen.

Är väldigt glad att det inte är vi.

Dock var de säkert glada att de inte var jag..

För min ena vattenflaska som jag hyrt hos Cheifs Tours var det ett hål i, så den hade läckt ut i min lilla väska..

Men som tur var så var det väldigt soligt väder så det var bara att slänga upp allt på gräset och låta det torka i solen.

Åter igen fick portrarna väga sin packning (bra så det inte fuskas med tyngre väskor) sedan tog vi ett gruppfoto på hela vårt gäng.

Efter det bar det av, upp och in i regnskogen.

I hela 2tim gick vi.. haha! Sedan var vi framme vid första tältplatsen.

Så för att summera första dagen så handlade det mest om transport och tålmodigt väntande. =)

Så idag 2:a dagen vaknade vi upp där i tältområdet.

En helt okej natt. Jag var lite kall när vi gick till sängs så jag hoppade glad ner i min minus 6 sovsäck.

2tim senare vaknade jag upp och kände mig som en bastu! haha!

Efter det fick sovsäcken agera mer som bara täcke och inte som säck.. =)

Hade lite frulle och en långsittning på toan.

Min mage blir lite svår på höga höjder så benmusklerna kommer att bli bra tighta efter denna vandringen, eftersom precis som vanligt, så innefattar vandringen bara stå-toaletter.

Richard var mäktiga imponerad av mig när jag kom ut från min långsittning och han frågade mig om hur jag bar mig åt för att sitta på huk så länge..haha!

 

Vi gav oss av vid 07.30-tiden, var faktiskt skönt att lämna just det tält lägret bakom oss tycker jag.

Det låg inne i skogen och där var en massa, massa tält och en massa folk, jag fick göteborgs-storstadskänsla och hade svårt att koppla av. =)

Är ändå lågsäsong nu säger dom. Majid har tydligen varit här när det varit högsäsong och då är det helt galet med folk på berget säger han.

 Puuh tur att folkskygga challe från Åsa slipper det iallafall.. =)

 

Idag blev det en vandring på 5tim. 

Vi hade kunnat gå dubbelt så långt för det är inte jobbigt.

Är bara det att vi inte får gå för många höjdmeter upp, för då kommer höjdsjukan och man kommer inte till toppen..

Plus att vi går super-duper-mega-jätte-långsamt också det för att undvika höjdsjukan.

Fortsatte genom regnskogen till att börja med innan den försvann och vi kom ut i lite mera lågt växande växter, jättefint och skönt med lite vyer så man slapp känna sig så innestängd.

Det bästa var nog ändå när vi nästan var framme vid vårt tältläger för dagen.

För då, där bakom krönet uppenbarade sig kilimanjaros snötäckta topp!

Det var första gången här på berget som vi lade ögonen på toppen.

Jag blev supertaggad och ville bara springa upp till toppen medesamma!

Men nej det kunde vi ju inte göra då, utan pole pole som betyder sakta sakta på swahili.

Kom fram till vårt 2:a läger och vi har precis haft lunch. 

Har bara varit ute på berget i knappt 24tim, men vi är så skitiga så det känns som vi varit ute i en vecka. 

Detta damm alltså, tränger in överallt! =)

Om vi inte kan andas sen och tror att det beror på höjden och den tunna luften på berget, så beror det nog mer på allt damm i näsan..haha! Jag ska komma ihåg det. =)

 

Detta lägret är mycket bättre än förra, mycket större, mindre folk och goa luftiga vyer.

Nu har molnen lagt sig runt toppen annars har vi killi-toppen som tornar upp sig bakom lägret.

Men vi hade tur innan som fick en skymt av toppen utan moln.

 

Har även lärt oss några ord på swahili idag, håll till godo..hehe!

 

Jambo = Hej

Karibo = Välkommen

Asante = Tack

Asante Sana = Tack så jättemycket

 

Det var första gången igår som jag hörde Asante Sana och jag bara -Vad betyder det?!

Har ju hört det alla de gånger man sett bästa filmen Lejon kungen..haha!

 

Nähä vi chillar väl vidare här i lägret, Hakona Matata! =)

2018-02-11 SÖNDAG

 

Todeloo, Jambo Jambo! =)

 

Tredje dagen här och vi befinner oss i camp Shira 2.

Igår efter lunchen och efter ha chillat lite tog vi oss en promenad en bit ifrån lägret.

Gött att röra lite extra på oss istället för att bara hänga i tältet. =)

Kom tillbaka och käkade lite lakrits och spelade några parti kort.

Portrarna sjöng och hade sig utanför tältet så vi kunde nästan tro att vi befann oss på festival =)

Detta är nästan som en festival, sol, tält, man är riktigt skitig och utomhus fast utan öl då..hehe!

När kvällen närmade sig så skingrade sig molnen och kilimanjaros topp visade sig igen, mäktigt!

 

Hade kvällsmat i vårat mess-tält, superlyxigt! Ett speciellt tält som dom bär med bara för att vi ska käka mat tillsammans i det.

Maten är jättegod, har världens bästa kock med oss, funderar om jag ska sno med honom till Sverige och Furulundsvägen sen.. hehe!

Kocken heter Temba och jag hoppas att jag och Richard får med honom på tisdag när vi och Majid och Bernad går skilda vägar och teamet kommer att delas på två..

Lite synd att vi inte ska gå samma väg. För Majid är inte bara 69år gammal och väldigt vis utan han är doktor också.

Så japp, gissa om vi är nöjda med att ha våran egna privata doktor. =)

Han har varit här på kilimanjaro 4ggr innan och även jobbat på Mount Everest basecamp på 6700möh i 45dagar med att ha koll på klättrarna där, braaaaa coolt!

Så han kan sina höjdmeter så sammanfattat är det en riktigt bra snubbe att omge sig med här på kilimanjaro. Och har man då även kocken Temba vid sin sida, så kan livet inte bli bättre just nu..haha! Vi fick liksom popcorn idag när vi kom fram till vårt camp.

Igår fick vi gurksoppa till förrätt, då tänker man ju bara -uuuu det låter inte gott.

Men Tembas gurksoppa var fantastisk!!

Efter kvällsmaten låg vi och läste i tältet till 21.30 innan vi släckte för natten.

 

Idag var det upp och hoppa vid 07.00.

Richard hade inte sovit en blund, jag hade sovit oförskämt bra, stackars Richard. 

Hade lite forest fruit- te, japp, jajemen jag har asat med en box te från Sverige upp på berget, såklart! Haha!

Tror kanske att hela Liptons te-försäljning går runt p.g.a mig.. haha!

Rätt fint faktiskt att stå ute i morgon-solen och dricka forest fruit- te och samtidigt titta på kilimanjaros snötäckta topp, 5895möh.

Fick frulle med pannkakor (säger ju att Temba är bästa kocken) 

Efter frullen gav vi oss iväg mot camp Shira 2.

Man kan gå rätt upp till Shira 2 på typ 2-3tim. Men vi gick en lite längre väg på 4-5tim.

Vi var även upp och ner på ett litet berg som vi passerade, de kallade den lilla toppen för cathedral point. Var upp och ner där för att acklimatisera oss lite extra. 

Var fint att stå där uppe och se ett hav av moln som bredde ut sig under oss.

Annars gick vi idag igenom en rad olika landskap, väldigt coolt hur det skiftar beroende på vilken höjd vi befinner oss på.

Passerade även ett ställe dit en väg ledde. Där vägen slutade fanns även en stor helikopter platta.

Vägen och plattan är till för att snabbt få ner de människor som drabbas av höjdsjuka, usch usch men är ju bra att få ner dom snabbt.

Fast att vårt camp Shira 2 bara ligger på 3850möh så har vi redan idag sett folk som har fått ge upp och bege sig ner.

Så himla tråkigt, jag skulle bli så himla besviken, stackare.

Kom fram till Shira 2 ganska tidigt och fick lite lunch i oss. Lade oss i tältet för att vila lite och få våran huvudvärk att försvinna en aning.

När vi låg där i tältet ramlade vandringens första regn över oss, vilken tur att vi var framme och tältet stod uppe, gott.

Så jag tog en powernap och Richard låg mest och vred och vände på sig, fast vår doktor Majid har sagt att man inte behöver sova så mycket, mest vila.. =)

Efter en timme tittade solen fram igen och jag, Richard, Majid och vår guide Emanuel tog oss någon kilometer upp bakom lägret till ca 4000möh för att acklimatisera oss lite extra.

Så trots huvudvärken var det en fin promenad, vi gick sakta, sakta upp och sakta, sakta ner och vår doktor lärde oss en massa om kilimanjaros natur och historia och lite allt möjligt, har aldrig förr träffat någon så kunnig.. =)

Fast ibland kände jag att jag svävade iväg lite i tankarna när det blev för mycket kunskap, fick då hoppas att Richard fortfarande lyssnade..haha!

Kom ner och tillbaka till lägret lagom till solnedgången och soppan stod redo i vårt mess-tält till oss.

Så efter lite varm soppa, te och en panodil så kändes allt fantastiskt igen! =)

Kanske lite kall om näsan, men vad gör det.. haha!

Snart ska vi hoppa till sängs. Richard vägrar att koppla ihop våra sovsäckar till en dubbel, han tycker tydligen att jag vrider och vänder på mig för mycket.. pyttsan.. haha!

Jaja får väl gå ändå.. =)

I morgon ska vi gå 6tim till Baranco camp. Blir nog bra, spännande, så vi höres där!

 

Hakona Matata

 

Ps 1. Stjärnhimlen här är helt faaaantastisk!

Ps 2. Richards pannlampa gick sönder första kvällen = superbra, NOT.. haha!

 

2018-02-12 MÅNDAG

 

Jaha ni, idag har jag lagt, inte bara 1, utan 2st spyor på 4600m höjd.. =)

 

Men kanske ska börja ifrån början.. hehe!

Vaknade upp efter ännu en bra natt, även bra för Richard faktiskt.

Idag började vi att vandra ifrån vårt läger Shira 2 på 3850möh, därifrån skulle vi gå upp till Lava Tower på 4600möh för acklimatisering för att sedan trava ner till Baranco camp på 3900möh och spendera natten där på lite lägre höjd.

Verkligen en underbar dag. Vandrade sakta, sakta med killi-toppen som bredde ut sig ovanför oss och molnen som bredde ut sig som ett täcke under oss.

Och om vi gått sakta innan var det inget mot vad vi gjorde idag!

Jätte-jätte-sakta gick vi för att kroppen ska hänga med i höjdstigningen.

Allt kändes toppen och solen stekte. 

Jag underskattade solen lite innan vi kom hit och sket i att packa ner någon slags huvudbonad. 

Tänkte att jag haaaar ju såååå mycket hår på skallen så det borde räcka som skydd mot solen..

Men säger bara en sak -BIG MISTAKE! haha!

Kände hur solen stekte mina hjärnceller igår så idag fick det bli clown-utstyrsel och jag fick ta vad jag hade i ryggan helt enkelt.. =)

Efter en 2tim började jag att få lite huvudvärk, inget konstigt när man är uppe på höjd, mer regel än undantag.

Närmade oss Lava Tower på 4600möh och när vi kom fram knäppte vi några bilder, slog oss ner för lunch och PANG!

Vad jag mådde illa helt plötsligt!

 Kände mig så himla åksjuk och huvudet bankade.

Tryckte i mig lite lunch och la mig ner och vilade. Efter en 30min sa jag att jag trodde att jag skulle spy.

Våran guide Emanuel sa då att vi skulle börja gå nedåt igen. Egentligen skulle vi hängt kvar där uppe lite längre för acklimatiseringen men när jag inte mådde bra så började vi gå ner igen.

Jag tog typ 10 steg så att jag stod sådär lagom nära ett gäng som satt och skratta och käkade lunch, där mina vänner, där sprutade jag ut världens spya!

Vände mig om mot det lunch-ätande gänget och bad om ursäkt..haha! Undra om de tappade mat lusten efter det..hehe! Obs.. =)

Gick 10m till och lade ännu en spya..

Kilimanjaros topp som låg exakt 1295 höjdmeter högre upp har nog aldrig känts så avlägsen och långt borta som i just det ögonblicket..

Richard mådde som en prins, hur bra som helst och jag mådde riktigt piss!

Men jag asade mina fötter vidare nedåt och efter en timme och många höjdmeter ner mådde jag mycket bättre.

Vi passerade ett stycke med en massa coola träd. Vet inte riktigt vad det är, men de är riktigt coola.

Känns som något från dinosarietiden.. =)

Men tyvärr så började molnen dra in och allt blev mest en vit dimma. Så in i dimman försvann träden och när vi nästan var framme i vårt läger började det dugga lite.

Men duggande slutade och vi kom ner och fram till vårt läger, Baranco Camp 3900möh.

Våra fina portrar fixade en varsin liten balja med varmvatten till oss så vi kunde tvätta av oss det värsta, förstår inte, trots skor och sockar så är fötterna så sketna så det ser ut som vi travat hela vägen hit barfota..haha!

Efter tvätten blev vi serverade te och jag mådde åter igen prima, skönt!

Våran vän doktor Majid trodde att jag spytt av den starka huvudvärken och jag väljer att tro på honom till 100%, jag ger inte upp i första taget.

Jag hoppas att jag gör en Bolivia-vändning helt enkelt.

När vi var uppe på berget Potosi 6080möh i Bolivia, mådde jag dåligt dagen innan toppen. 

Men när vi väl den natten gick mot toppen mådde jag helt plötsligt hur bra som helst! All huvudvärk och illamående var som bortblåst! Och de andra vi gick upp på berget med gav mig smeknamnet Maskinen, sådär ja, fick jag med det också..haha!

 

Majid sa att om man drabbas av höjdsjuka så går det inte över så fort.

Jag och Richard tog en promenad en bit upp till de coola ”träden” efter vi haft en liten powernap. Där mötte vi guider och portrar som hjälpte personer ner som absolut inte mådde bra.. Jag var såå glad att det inte var jag.

Jag och Richard hade tänkt kolla in de coola träden utan dimman och även kolla utsikten, för varje kväll så klarnar vädret och molnen skingrar sig, fast det ville sig inte riktigt ikväll och molnen höll sig stadigt kvar som ett vitt täcke.

Molnen skingrade sig bara så pass länge att man i mellan åt kunde skymta Baranco wall. 

Är precis som det låter en vägg, fast inte vilken vägg som helst utan en super-duper brant bergsvägg som vi ska klättra uppför imorgon..

Inte utan att jag är lite pirrig över hur det ska gå med morgondagen, weiiiiii jag hoppas, hoppas det går bra! Inte har jag kommit hela vägen hit för att få vända ner igen..

Nä jag hoppas hoppas, Bolivia-vändning it is! Haha!

Det är bara höjden vi slåss med för så långsamt som vi går, blir det inte riktigt något tungt för musklerna.

Idag gick vi liksom 10km på 7tim! Så ni förstår, snigelfart!

Första dagen på våran killi-trekk kände jag mig nästan stressad av att gå såå långsamt, men idag började jag verkligen att uppskatta det.

Kände mig så himla avslappnad där jag idag gick.

Så skönt med solen, molnen, snö-täckta killi-toppen och all bergsluft, ja, fram tills jag spydde då..haha!

 

Här är även en stor grupp med svenskar typ 10-15st. Vi snick-snackade lite med dom idag och det visade sig att 3 av dom var doktorer och sa att det var bara att säga till ifall det var något.

Så med 3 svenska läkare i närheten och med vår doktor Majid så känner vi oss väldigt trygga här på berget. =)

 

Nähä nu håller vi alla tummar och tår för att morgondagens stigning går bättre än idag. Vi ska upp till Barafu Camp på 4600möh, där vi ska övernatta, så inga mera spyor! =)

Jaja den som lever får se..haha!

 

Goooood natt eller som på swahili Lalla salama!

 

P.s Mycket skoj och stim i inlägget, men allvarligt så kommer jag självklart avbryta och gå ner imorgon ifall jag mår skit. Jag lovar!

Klart jag vill till toppen, men resan hit har inte varit helt fel den heller. Har redan fått se och varit med om så mycket fint.

PUSS

 

2018-02-17 LÖRDAG

 

Hihi hej, ja som ni förstår så fick jag inte skrivit något de sista 3 dagarna på berget, fanns inga krafter över.. =)

Och nu är ni förstås jätte nyfikna, klarade vi det? Klarade vi oss upp till toppen av Kilimanjaro?

Vi får väl se.. =)

 

Vaknade upp i Baranco camp och måste säga att jag var lite nervös över vad dagen skulle erbjuda. Tänkte att jag tar lite höjdmeter i taget och satte upp små delmål utmed dagen som jag skulle vara nöjd med om jag klarade.

Första delmålet var att ta mig upp för Baranco wall och må bra när jag nådde toppen av den.

Nu när det åter igen var morgon hade alla molnen skingrat sig och vi stod och stampade utanför tältet i väntan på att solen skulle nå ner i mellan bergen till oss och värma våra kroppar (var is på vårt tält när vi vaknade).

Men det kanske inte var ända orsaken till att jag iallafall stod och hoppade, nu när molnen skingrat sig tornade baranco väggen upp sig som ett stort svart monster!

Kunde se folk som gett sig av tidigt, tidigt på morgonen, hur de såg ut som små flugskitar där de klättrade sig upp! haha!

Jag var helt enkelt nervös inför dagen, inga mera spyor, jag kan klara detta, jag ska till toppen, så löd mitt mantra ungefär.. =)

Kom upp till toppen, dock kanske bara 4300möh men kände ingenting, inte äns huvudvärk.

 Men idag tänkte jag verkligen på att bara gå så in i norden långsamt som jag bara kunde!En snigel hade lätt kunnat springa om mig! haha!

Tog väl en och en halv timme att ta oss upp för väggen men väl uppe var det fantastiskt vackert!!

Helt plötsligt kändes det som att vi stod precis vid foten av toppen till berget, toppen verkligen tornade upp sig framför näsorna på oss och åter igen kände jag bara att jag verkligen bara var tvungen att ta mig till toppen!!

Och molnen bredde ut sig nedanför oss så man nästan fick känslan av att man bara ville hoppa ut bland molnen och studsa iväg..haha!

Var verkligen en vinst i sig att komma upp dit!

Hängde där ett tag tills det åter igen bar nedåt för att vi sedan skulle vandra uppåt för att vandra nedåt och till sista ta oss ann en hiskelig backe uppåt till Karanga hut på 3930möh.

Så en 4:a timmar efter vi lämnat Baranco camp vandrade vi in i Karanga hut som också är ett tältläger.

Här skulle Majid och Bernad stanna för natten medans jag och Richard skulle ta oss 3tim vidare upp till Barafu camp på 4673möh.

Ja, så som vi första dagen trodde, att vi 4:a skulle spendera 2dagar ihop, blev det ju inte riktigt..haha!

Utan hela 5dagar hängde vi ihop istället, vilket bara var trevligt!

Majid och Bernad skulle egentligen gått en helt annan väg runt killimanjaro, men det blir inte alltid som man tänkt och planerat här i Afrika och Majid var så nöjd ändå sa han.

Så vi hade en sista lunch ihop innan jag och Richard gav oss iväg med våran guide Emanuel. Kändes lite konstigt att lämna de andra efter oss, men vi trodde att vi skulle sammanstråla dagen efter när de var på väg upp och vi ner. 

Och jag hoppades verkligen att det skulle bli så och att jag inte skulle se dom innan dess, för då innebar det att höjdsjukan slagit mig och jag hade fått gå ner.. Blää!

Även hela vårt team delades på två, vi fick med oss våran guide Emanuel såklart, en kock och 6 portrar. 

 

Så nu gällde det verkligen! Nu skulle vi åter igen upp på min spy-höjd 4600möh!

Jag var allt lite nervös och gick sakta sakta uppför..

Från karanga hut gick det en låååång uppförsbacke upp till Barafu camp, inte det minsta nerför utan bara upp och upp..

Vi tog en varsin huvudvärkstablett i förebyggande syfte, det har Majid lärt oss att man kan göra. 

Han sa -varför ha ont när man inte behöver. 

Så klokt så klokt..haha!

Och hur gick det då?..

Jo det gick HUR BRA SOM HELST!!

3timmar senare seglade vi sakta in på Barafu camp på 4673möh och jag mådde hur bra som helst, kände ingenting!! Och inte Richard heller, han är världens höjd-kille!

Vilken lycka det var!

Kändes ändå väldans bra att iallafall ha nått Barafu camp som är sista lägret innan toppen! 

Skulle jag inte nå toppen så hade jag iallafall nått hit! Jag var såå glad!

Var en seger i sig att stå på 4673möh och inte spy, inte äns må illa och inte äns ha huvudvärk!

Lycka!

Men det var något jag inte visste, dit tills hade alla dagar varit lätta som en promenad i parken (ja förutom lava tower där jag la min spya då) men nu vände det! 

Topp-attacken är det jobbigaste och tyngsta jag gjort i hela mitt liv, och det är ingen underdrift!!!! 

Tror inte riktigt jag hade förstått hur tungt det skulle vara!

 

Iallafall.. =)

 

När vi kom upp till lägret så stod vårt fina tält uppslaget och färdigt, portrarna var fantastiska!

Kl 18.30 fick vi lunch och efter det vid 20-tiden kom Emanuel in och lade planerna för natten och toppen.

Klockan 23.00 skulle vi stiga upp, för att börja vandra mot toppen klockan 00.00 sharp sa han..

Oj oj tänkte jag som nog hade trott att vi skulle gå lite senare på natten.

 Kl 23.00, det var ju bara 3tim till dess!! När skulle vi sova då? haha!

Jag fick förhandlat till oss en timme extra och vi kom överens att stiga ur sängen 00.00 och börjat vandra 01.00, sharp istället. =)

 

Jaha så det var bara att hoppa i sängs så fort som möjligt för att hinna sova något iallafall, men som mest skulle vi få 4tim alltså..

Nu blev det inga 4:a timmar, för tyvärr är det så dumt, att sova på så hög höjd är väldigt svårt. Tyckte inte att jag sov en minut, men kommer ihåg något om att jag tatuerade mig, och jag har ju ingen ny tatuering så antagligen var det en dröm.

Tror kanske att jag fick 2tim sömn innan vi vaknade upp..

Vet inte om det var svårt att sova för höjden eller för att man var så taggad!

Visst jag hade inte spytt på 4673möh men nu skulle vi upp till 5895möh, rätt så stor skillnad..

 

Larmet på mobilen gick av prick 00.00 och då hade jag redan legat vaken läääänge och väntat och lyssnat på andra som begett sig av tidigare.

Så upp och hoppa, nästan alla kläderna var redan på då jag ”sovit” med dom på för att hålla både dom och mig varm.

Vi blev serverade te och ja.. kakor..hehe!

Så jag hade exakt en kopp te, 2st kakor och 3st riskakor.. Och med 2timmars sömn i bagaget så blev detta det tyngsta jag gjort i heeeeela mitt liv..haha! Och det var faktiskt bara ca 6tim tidigare som vi hade anlänt upp till Barafu camp efter 7tim vandring..

 

Så iväg bar det under stjärnorna, jag, Richard, Emanuel och Macki en av våra portrar. Vi var tvungna att ha med oss en person var, ifall någon av oss var tvungen att vända ner.. 

Så vi trampade iväg alla 4:a på ett litet led.

De hade sagt att det skulle vara så himla kallt så vi hade nästan på oss alla kläder vi hade med oss, lager på lager! Men bara efter 30min var jag tvungen att stanna och ta av mig något lager, var ju så varm!

Skröt över att vi i Sverige är vana vid kyla och tittade på Emanuel och Macki som såg kalla ut..

Efter ett litet tag till fick jag stanna ytterligare en gång och ta av mig lite till.

Men sen efter kanske 1.5tim blev det sååååå himla himla kallt!! 

Det blåste något otroligt!! Och vinden var som is som tog sig in överallt!

Nu fick jag stanna och ursäkta mig med att jag inte var så svensk längre..hehe!

Bara det att få på sig kläderna igen i den kylan var svårt, trodde mina händer skulle förfrysa och var väldigt svårt att få dom till att knäppa dragkedjor och annat..

Och värmen kom inte tillbaka.. Det. Var. Så. Kallt!!!!

Och det. Var. Så. Tungt!!!!

Att gå där i den isande vinden, med 2timmars sömn, med 2st kakor och 3st riskakor i magen, på 5000m höjd var det tyngsta jag någonsin gjort!!

På 4900möh tyckte jag också att jag började må lite illa, berättade det för Emanuel men han sa att det inte var någon fara att det bara var normalt på den höjden.

Tänkte att detta går aldrig, om jag redan mår illa på 4900möh hur ska jag då ta mig 995m högre upp utan att spy?!

Gick förbi rätt många som mådde kasst och som fick vända ner.. När jag såg dom tänkte jag att så illa mår jag iallafall inte..

Men sen helt plötsligt släppte illamåendet, tänkte att det kanske inte var höjden utan kanske mer att magen saknade mat och sa ifrån..

 

Fortsatte kämpa upp och upp, Alltså ni kan inte föreställa er hur brant det gick uppför!

Man tittade upp och såg stjärnorna, trodde man, tills man tittade en gång till och insåg att nej, det var inga stjärnor, det var andra personers pannlampor som man kunde se lysa långt långt där uppe.

Och man gick och gick och tittade upp igen och de där pannlamporna var fortfarande lååååångt där uppe, man kom aldrig upp!

Och jag vet inte hur många gånger jag slängde blicken ut i horisonten, tänkte att nu, nu bara måste det snart vara dax för soluppgång.

Soluppgången skulle för det första göra det varmare och för det andra visa att vi närmade oss toppen.

Det var hårt, mycket mycket hårt!

Men Emanuel och Macki var så snälla, gick och sjöng för oss för att få oss på andra tankar. =)

Men ändå varenda långsamma, sakta steg kändes som ett kraftprov!

Iallafall för mig, för Richard gick det bättre, det var han som var ”Maskinen” på detta berget.. hehe!

När vi kom längre upp kom åter igen mitt illamående som ett brev på posten och då blev det om möjligt ännu tyngre..

 

Men till sist kunde vi iallafall skåda en liten liten röd springa som kikade upp i horisonten, solen var på väg upp, äntligen!

Så solen kom upp och då såg man väggen som befann sig framför oss som vi skulle uppför på något vis..

Sista hårda biten upp till Stella Point (efter det blir det lite planare) kaputilerade även Richard och vi båda gav våra väskor till våra snälla guider som snällt tog över dom, för det gick bara inte..

Tror mig t.o.m minnas att Emanuel drog mig uppför i 10min med Richards promenadstavar..haha!

Han skulle allt ha oss till toppen.. =)

 

Och till sist kom vi över kanten och stod på Stella point 5756möh.

Jag satte mig ner och trodde jag skulle somna, Emanuel sa att det fick jag inte, fick sova senare..hehe!

Väl på Stella point var jag helt slut och mådde illa, illa.. Men nu var det bara ca 150höjdmeter till, nu skulle det bara gå!!

Och mina härliga vänner, 1timme senare gick vi hand i hand, jag mådde illa, Richard mådde dåligt, men hand i hand på alla hjärtans dag (som Emanuel påmint oss om på vägen upp) MOT TOPPEN!!

 

Och

 

VI KLARADE DET!!!!!!! 5895MÖH PÅ UHURU PEAK, KILIMANJAROS TOPP!!

 

7timmar efter vi lämnat Barafu camp stod vi nu vid toppen! Visst dåligt mådde vi och hade svårt att ta in allt, både vyer och känslor, men vi var där! Och Emanuel fick tag på min kamera och knäppte en massa topp-bilder, -stå där, gör så, sa han! haha!

Stannade kanske på toppen i 20min innan vi begav oss ner, jag ville ner fort för att åter igen må bra..

Och det låter töntigt, men när vi gick där jag och Richard, hand i hand på väg ner från toppen så började jag gråta, glädje tårar då såklart.. hehe!

Det hade varit så tungt att komma upp dit och jag var så trött men samtidigt så stolt och glad över att vi hade klarat det! =) Hm.. fint.. =)

Stannade till vid Stella Point och tog några bilder vid skylten, att ta sig upp dit hade ändå varit det värsta!

Sedan flög vi ordagrant ner! Haha! Man tar en annan väg ner som är full med grus och sand, och om man springer som vi gjorde, så bara glider man ner i en himla fart och i en himla massa damm!

Efter några hundra höjdmeter stannade vi till och plockade av oss lite lager kläder och ja, jag spydde igen.. Men nu var jag iallafall på väg ner, och ja, är väl det som hör berget till, lite spyor helt enkelt! haha!

Tyvärr blev det inte så många bilder från våran topp-attack trots att det var underbart vackert, fanns ingen kraft kvar att fota, trots att kameran hängde där runt halsen..

Richard hade sparat batteri på sin mobil hela veckan för att kunna ta en bild vid toppen, men väl där orkade han inte äns att ta fram mobilen ur jackan..Och då var han bra mycket piggare än mig!

Ska kalla Richard för herr bergsbestigare efter detta..haha!

 

Ja så vi riktigt flög ner, tog 2 löparsteg och gled 5! Var nere i Barafu camp på bara 2tim!! Så 7tim upp och 2 ner..

Vi var såå dammiga, dammet bara yrde där vi sprang fram.

När vi kom ner till tältet sa jag till Richard -Antingen har du fått ett jäkla vitt tandläkar-leende helt plötsligt, eller så är du bara riktigt bra skitig! haha!

Kändes som klockan var 17.00 eller något sådant, men självklart inte, utan klockan hade slagit 10.00 och vi fick en varsin juice och Emanuel var snäll och sa att vi kunde få sova en timme innan det serverades lunch.

Så vi sov en timme, hade lunch, sa hej till Majid och Bernad som nu också kommit upp till Barafu Camp.

Sedan var det bara att slänga på gympadojjerna igen, för nu hade vi 3tim promenad ner till kvällens läger på 3100möh..

Ja vi var en aning sletna när vi anlände ner till vårt läger, men glada!

Trodde nog aldrig när jag stod där på Lava Tower fjärde dagen på 4600möh och spydde, att jag skulle lyckas ta mig till toppen!

 

Stupade i sängen klockan 21.00 efter en låååång natt och dag!

Ja och natten kunde ju ha varit helt underbar om det inte hade varit så att jag vaknade mitt i natten och slängde mig ur tältet och åter igen spydde!!

Hade jag bara spytt hade det varit sin sak, men nej, väääärldens diaree hade jag också fått!

Kan nog säga att om topp-natten hade varit jobbig så blev denna natten minst lika jobbig!

Har aldrig förr haft sådan diaree, det bara rann ur mig! Och närmsta toalett som var okej låg en halv kilometer därifrån, var en annan toalett i närheten som jag vägrade gå på innan på kvällen för den var så äcklig men nu sket jag i vilket, i dubbel bemärkelse..haha!

Jag ska inte gå in mer på detaljerna om denna natten mer än att den tog musten ur mig, bajs och kräk hela natten lång!

Ska säga att tälta och vara sjuk med kräk och diaree är nog något av det värsta jag varit med om! Inte najs! 

Men var ju ändå tur i oturen att jag drabbades denna natten och inte förra, då hade jag ju aldrig kunnat ta mig till toppen.

Att jag skulle bli sjuk var nästan väntat, allt på berget var så sinnes skitigt och toaletterna var riktigt äckliga. Och då är jag verkligen inte den som är den, utan brukar kunna fixa det mesta..

Och vi hade ju inte med oss något desifiktionsmedel vilket också var BIG MISTAKE =)

 

Men men det var som det var.. Var ju lite synd dagen efter när man vaknade upp och var helt slut! Förstod inte då hur jag skulle ta mig de 3 resterande timmarna ner till bergets kant.

Var ju väldigt tur iallafall att det gick nerför och inte uppför..

Men jag tyckte det var lite tråkigt att inte kunna njuta sista dagen av sista promenaden ner genom den jättefina regnskogen.. 

Hade ju bara velat gå där och var så nöjd över mig själv som fixat toppen, istället blev det en liten kamp att ta mig ner..

Men tro det eller ej, vi kom ner och jag mådde en aning bättre! Precis innan vi kom ner så sa jag -nä nu börjar det regna..

Men nää, det var några apor uppe i träden som kissade på oss..haha!

 Vi brast ut i skratt! Lite ap-kiss brydde vi oss inte om, vi var redan så skitiga som vi kunde bli!

Så vi skrev ut oss vid registreringen, tog lite tid, men sen hoppade vi in i bussen som tog oss tillbaka till Moshi och Cheifs Tours kontor.

Där samlades vi alla, jag, Richard, Emanuel och hela vårt härliga team!

De brände av en massa sånger, men nu var det inte det minsta stelt utan bara underbart! Älskar när de sjunger, låter så härligt och de är så glada allihopa!

Vi tackade och sa hej då och gav dom deras mycket välförtjänta dricks.

 In i bilen och tillbaka till vårt hotell. Richard hoppade in i duschen det första han gjorde. Min dröm hela veckan hade ju varit att göra detsamma. Men jag kände mig så dålig så jag deckare i sängen och fick mera dra mig ur sängen 1.5tim senare för att göra det nödvändiga, duscha.

Så det var också lite synd att jag var sjuk och inte kunde njuta av min första dusch utan mer såg det som något nödvändigt ont.. hehe! Jag vet, det är svårt att förstå..haha! Men hela dagen hade jag bara sett denna hotell- säng hägra i horisonten och nu var jag äntligen här! =)

Deckade just i hotell-sängen resten av dagen och resten av natten.

Igår tog jag mig ut till poolen men efter en 30min gav jag upp och gick in och la mig i sängen resten av dagen. Piggnade till en aning till kvällen och kunde iallafall ligga i sängen och läsa.

Richard var lite halvt uttråkad när jag var sjuk.

Men Majid och Bernad hade kommit ner från berget och kom och hälsade på och tog med Richard ut på resturang, bra för Richard bra för mig som inte behövde ha dåligt samvete över att bara ligga still i sängen. =)

 

Idag mådde jag bättre och vi har slappat vid poolen och badat och solat. På eftermiddagen åkte vi in till Moshi centrum och kollade runt lite samt hade en massa mat på en jättego resturang, trodde åter igen jag skulle spy efter det..haha!

Kanske inte så smart att vräka i sig mat efter att inte ha ätit något på 2.5dag.. Men kunde inte hjälpas, det var så gott! =)

Var förbi Adidas på Cheifs Tours och bokade in oss på 4:a dagar safari! Jihooooo ska bli riktigt kul!

Blir tyvärr till att tälta igen, fick bli budgetsafari för oss. I vanliga fall har jag inga problem med att tälta, tycker t.o.m att det är kul.

Men efter min bajs och spy-upplevelse sista natten på berget så lockar det sådär..haha!

Men det blir säkert kanon!

 

Ha det göööööött så höres vi av!!