Hej alla därhemma!
Vi har förstått att det är väldigt många som är oroliga därhemma. Så här kommer allting rätt upp och ner.
Vill inte att ni ska tro att vi har ljugit när vi skickat sms och sagt att Richard mått bättre. Det har nämligen gått väldigt mycket upp och ner. Och varje gång han mått bättre har vi trott att nu vänder det.. Vilket det inte har gjort utan sedan var febern och den svaga Richard tillbaka..
Vi hörde inte av oss medesamma hem när vi åkte in till sjukhuset för vi förstår att det är väldigt svårt att vara långt därhemma och inte kunna göra något. Även jag som är i samma rum som Richard har kännt mig väldigt hjälplös och ledsen emellanåt. Så vi ville inte oroa er i onödan..
I alla fall..
Vi åkte in till sjukhustet för 6 dagar sedan. Då tog de en massa prover på honom och satte in dropp medesamma. Han var då väldigt trött och svag och hade feber.
De sa då att han hade fått en bakterie i sig. Också sa dom att det inte var dengue. Även att hans blodvärde var lågt då det låg på 95 när det normalt ska ligga på 150. De sa till oss att de tyckte vi skulle lägga in oss några dagar, men vi fick göra som vi ville.
Jag hade ingen lust att dra tillbaka till kuta och lägga min febriga och svaga Richard där i ett rum och inte ha någon koll.
Så då skrev vi in oss. Det vi tyckte var jobbigt var att han inte fick någon diagnos. Känndes jobbigt att han var så sjuk och dom inte visste vad det var. Hade varit mycket skönare om dom sagt att- Ja det är dengue, det är bara till att vila så kommer det bli bra.
Samma kväll eller om det var morgonen därpå så kom det in en sköterska som svarade på våran fråga om vad det var, att det förmodligen var dengue.
Så det var jobbigt med denna språkbarriär och inte hänga med i kurvorna.
Sedan kom Jennie och Osi hit och hjälpte till att reda ut allt. Richard hade en tarmbakterie som gjorde att han fick diaree och ovanpå detta även dengue.
Och då tänker ni, -men testerna visade ju att det inte var dengue. Ja men tydligen finns det 4:a olika sorters dengue.
När man blir biten av en mygga tar det några dagar innan det bryter ut. Då får man vansinnigt ont i kroppen, hög feber, ont i huvudet bakom ögonen, ont i nacke och även att man kan bli röd som en solbränna när man brännt sig.
Och detta stämde ju in på Richard på pricken. Dengue är inte farligt första gången man får det. Finns ingen medicin mot det. Så i vanliga fall ligger folk hemma och bara låter det gå över. Det ända man kan göra är att härda ut och dricka massa vatten. Man är sedan imun mot den sortens dengue men man kan fortfarande få de andra tre.
Både Jennie och Osi har haft dengue. Jennie fick det när hon kom hem till sverige nu i vintras och läkarna i sverige sa bara att hon skulle åka hem och vila. Och då fick hon flänga runder både till varberg, halmstad och kungsbacka innan dom kom fram till vad det var ( fast Jennie frågade tusen gånger om de kollat dengue ) Så ändå bra att vara här då de verkligen kan sin sak på just dengue-området i.o.m att det är så många som insjuknar i det här varje år. En av Jennies kompisar har haft Dengue 2ggr och det är ingen fara.
Det som var jobbigt med Richard var ju att han även fick denna tarmbakterie på samma gång.
När man har dengue är man sjuk i ca 9dagar. Först 3 dagar där man är riktigt kass, sedan 3 dagar där man är dålig och 7:nde-9:nde dagen ska det börja vända.
Så i.o.m att Richard fick diaree och denna tarmbakterien ungefär samtidigt som denguen, så var vi ju inte helt säkra på när just denguen brötit ut. Vi trodde att det var när vi var på Gilli, där Richard hade en riktigt jobbig natt med feber och ont i kroppen och en massa diaree. Så när läkaren sa att det är ingen fara, när dag 7 kommer, kommer det att vända till det bättre. Men vi trodde ju att han haft dengue i typ 9-10dagar så det gjorde oss oroliga (eller ja kanske ska skriva mig, Richard har varit väldigt cool hela tiden ) Men säkert då att det inte var dengue han hade den natten utan bara bakterien som ställde till det och att denguen bröt ut när vi kom till Kuta. Så dubbelt upp!
Sedan var det ju detta med blodvärdet som var 95 när vi kom in och som normalt ligger ska ligga på 150. Vi hade ingen aning om vad det var för blodvärde. Även om doktorerna säger vad det är på engelska så förstår vi inte dessa sjukdomsord.
Jag trodde ju att det var blodvärdet som gjorde Richard så yr och svag. Så när det bara sjönk och sjönk blev vi väldigt oroliga. Först låg det på 95 för att dagen efter gå upp till 108 för att dagen efter det sjunka till 88, dagen efter det 49, dagen efter det 25. Och det var igårmorse när det sjunkit till 25 som jag verkligen blev orolig!! Fattade ingetting!! Richard var ju nu äntligen pigg! Och ingen feber eller något sådant, plus att han hade börjat äta igen. Det var då jag började sms:a med våran vän, underbara Linnea (ska alltid kalla henne det nu hädanefter ) Hon är sjuksköterska. Och hon redde ut allting åt oss.
Ett av Linneas sms:
Ok ja det kan vara trombocyter då, de är de små rackarna som gör att blodet koagulerar.. Det blir först riktigt farligt om det kommer under 5-10. Yr och lite blek har säkert att göra med ett svajjande blodtryck. Även om blodtrycket är bra när han ligger ner så kan det sänkas snabbt när han ställer sig upp vilket är normalt om man är sjuk och ligger mycket.
Linnea hade även kontakt med typ 4:a olika läkare varav en narkos- och infektionsläkare ( proffs ) på östra.
Ett annat sms löd:
Absolut ingen fara!! Hittills fått svar från 3 läkare och alla är eniga om att inga andra åtgärder görs i nuläget. Skulle det bli för lågt och att han börjar blöda så ska han få blod annars ska värdet vända och gå upp av sig själv. Låga värden troligtvis pga att han förlårat så mycket av sitt egna kroppsförsvar p.g.a av all diaree.
Så vad jag har förstått så är det vanligt att blodvärdet sjunker när man drabbas av någon annan sjukdom. Behöver inte just vara dengue utan kan variera. Sålänge det inte går under 10 eller absolut 5 så är det ingen fara. Man ska akta sig för att slå sig, då blodet har svårt för att koagulera. Och man ska vara uppmärksam på bajset, näsan och munnen samt ögonen så att det inte börjar blöda. Doktorerna sa här ( vilket då stämmer ) att går det under 10 så skulle Richard få blod.
Det är också väldigt vanligt att det sjunker och sjunker för att sedan vända uppåt och det kan ta en vecka innan det är tillbaka på 150.
Så igårkväll tog vi ett nytt blodtest, blev lite ledsna när det nu gått ner till 16. De tog ytterligare ett blodprov inatt vid 01.00 (så de har bra koll på honom ) och då hade det gått ner till 15. MEN imorse hade det äntligen vänt!!!! Då hade det gått upp till 22 igen!! JIPPIE! Läkaren sa att om det fortsätter uppåt så får vi åka hem imorgon!
Det är lite synd, för hade vi bara vetat, eller tagit reda på denna fakta innan så hade vi inte behövt oro oss de dagar de låg på 88, 49 eller inte änns igår när det låg på 25. När det är helt normalt med sjukdomen.
Jag var bara orolig att när man är här utomlands att jag inte kan läsa deras ansiktsuttryck. Typ i sverige vet man ju att det är allvarligt om läkaren är allvarlig. Visste inte hur de reagerade här. Tänkte att det kanske var livshotande också gör inte doktorn en min.
Men med all denna fakta ifrån fantastiska Linnea och som hon skrev –Nu är hela sahlgrenskas intensivvårdsläkare inblandade =) Så har vi ju förstått att de gjort helt rätt här. Har inte varit någon fara och de sa igår, att går det under 10 så får han blod och att det är ingen fara så länge han inte börjar blöda. Samt att det är vanligt att det går ner innan det vänder upp. De har ju även haft mera koll nu när de tagit 3 blodtest inom 12timmar i.o.m att det började gå lågt.
Vi har ju även haft kontakt med en svensk doktor ifrån SOS som har ringt oss. Han har ju sagt att det inte är någon fara, men att han vill att vi ska stanna kvar på sjukhuset till värdet har vänt. Men det var Richard som pratade med honom i telefonen och när han frågade Richard om han hade några frågor svarade han nej.. jag bara WHAT?! Jag hade ju tusen frågor! =)
Så nu är Richard pigg, iallafall så pigg man kan vara efter 6 dagar instängd i ett rum. Men denguen är borta, ingen feber och aptiten är tillbaka. Men man kan vara trött upp till en månad efter man ha haft dengue.
Vet inte om ni har hängt med på min luddiga förklaring men hoppas iallafall att ni fått svar på några av era frågor. Nu blickar vi framåt! =)
Igår var jag en tur på shopping centrumet. Köpte mackor på starbucks till oss och en massa te till mig! Inhandlade en ny t-shirt då mina andra 2 var lite halft läskiga, jag har haft dom både dagtid och nattetid i.o.m att sköterskorna kommer in lite då och då.
Hade dansuppvisning på köpcentrumet med små barn som var grymma! Var alltifrån breakdans till indonesisk dans. Så synd om ett gäng då strömmen gick i mitten av deras uppträdande. Sedan när det skulle göra om det så gick strömmen ytterligare en gång. Men fick bli en tredje uppvisning där strömmen höll hela numret igenom. Musiken spelade så högt, så jag typ fick hålla för öronen under hela tiden, stackars barn kommer bli döva..hehe!
Ja vi har väl hittat våran lilla vardag här på sjukhuset, dagarna går framåt i alla fall. Man vänjer sig vid allt, tro det eller ej. Även om doktorn sa att vi kanske kunde åka hem imorgon så har vi verkligen lärt oss att inte hoppas för mycket.
Nu har Richard iallafall varit ute på en promenad utanför rummet, första på 6dagar! I eftermiddag blir det glass nere i kafeèt!
Puss å kram hoppas ni känner er lugna därhemma nu!
Kommentera