Hej hej här var det sommarsemester 😀
25/7 - 7/8 2020
Jajemän 2veckors härlig semester har rullat på.
Och vad hittade vi på i år? Haha!
Jo, jag Challe, har ju suktat efter att slänga upp allt man kan tänkas behöva i en väska på ryggen och traska rakt ut i fjällen någonstanns där bergen sticker upp med fina snötoppar, slå upp tältet och bara njuta av naturen.
Och tänka sig, det var precis vad vi gjorde i år!
Så nu går jag här hemma lycklig och njuter av minnena och de härliga upplevelserna från våran semester.
Det första vi gjorde var att lägga planerna.
Var, när och den stora frågan HUR?
Hur med en liten tjej på 1.5år.
Problemet i sig var inte att ha med Lisa, henne ville vi absolut inte åka utan.
Det är bara roligt att hänga med Lisa och hon förgyller alla våra dagar.
Utan det var hur vi skulle få med alla Lisas grejer, plus bära lilltjejen som nu väger 11kg plus tält, stormkök, sovsäckar, liggunderlag, kläder och en massa käk..
Så några helger innan vi begav oss iväg på våran semester, så bestämde vi oss för att köra en provnatt.
Packade allt vi behövde plus lite extra vatten för att väga upp för den extra maten vi skulle behöva senare.
När vi lagt fram allt på våran uppfart samt våra 2 ryggsäckar, sa jag bara -Nääää det kommer aaaaaaldrig att gå! Haha!
Styrde bilen till Råö i Onsala, värmde upp med lite fika hos Richards mamma.
Stuvade vi in allt i väskorna och slängde upp dom på ryggen.
Eller ja slängde och slängde..
Richard fick hjälpa mig upp med väskan på ryggen för jag orkade inte lyfta den själv.. 😀
Gick några kilometer till havet i svänghalla och slog oss ner för natten.
Det var tungt att promenera med väskorna, men vi kände ändå att det kan gå att genomföra några nätter ute på fjället..😀
Nästa fråga var ju vart?
Vi ville ju så gärna åka till vårat älskade Jotunheimen och bara traska rakt ut där bland all härlig natur och höga berg.
Hoppades in i de sista att de trökiga norrmännen skulle släppa på de hårda gränsreglerna.
Men nej, det hände inte..
Så jaha, fick bli Sverige..
Började googla lite och kände snabbt att det var till Sarek jag ville åka.
Hade nästan bestämt oss för det när Richard en kväll helt plötsligt brast ut -Men vart ska vi göra av alla Lisas bajsblöjer?!
Ja bära all packning med blöjer och allt annat kanske skulle kunna gå.
Men att bära på alla Lisas använda blöjer blir ju supertungt efter några dagar, blir ju flera extra kilon som vi absolut inte har utrymme i musklerna för..
Så det var bara till att inse att vilda Sarek helt enkelt fick vänta tills Lisa blivit blöjfri.
Nä vi var tvugna att dra någonstanns där det finns praktiska fjällstugor där man kan dumpa allt skräp när man vandrar förbi..
Ville gärna åka uppåt och vandra runt Kebnekaise.
Där har vi ju redan varit och där vet jag att det kryllar av vackra berg.
Men 17.5tim i bilen.. Hmm långt..
Så plötsligt en dag trillade jag över det..
Jämtlandstriangeln!
Perfa!
En tur på 3dagar med 3st fjällstugor som man vandrar mellan.
Taget!
Då kan vi ta god tid på oss och även stanna någon extra natt för att göra lite extra dagsturer och vila benen. 😀
Och "bara" 11.5timmes bilkörning till starten, som hittat haha!
Så efter mycket pysslande och packande stuvade vi in hela familjen lördagen den 25 Juli och styrde norrut.
Underbart! Äntligen!
Första dagen rullade vi bilen i ca 3tim till härliga Värmland där vi tog och hälsade på Richards kollega Jesper.
Där har Jesper en mysig sommarstuga tillsammans med en kompis. Där hängde vi hela kvällen och drack några öl och käkade gott.
Jesper proppsade på att vi skulle sova inomhus där det var gott om plats även om där var några kompisar och föräldrar på besök.
Åh vad det sög i mina tältar-tarmar!
Speciellt nu när vi införskaffat ett sprillans nytt tält!
Och inte vilket tält som helst utan kungarnas kungars tält! Haha!
Men vädret lovade regn morgonen efter och mörkret kom innan vi hoppade i säng, så jag fick ge vika för mina tält-tarmar och sova inomhus..hehe!
Dagen efter regnade det inte..hehe!
Men men det var många nätter kvar så vi skulle nog hinna sova i vårat röda, nya tält ändå..😀
Hade lite frukost och en promenad.
Kollade väderleksrapporten som visade regn varje dag de kommande 2 veckorna..
Är ju verkligen underbart när det regnar och man ska tälta..inte..haha!
Så velade lite över om vi skulle dra direkt upp till jämtlandstriangeln eller om vi skulle försöka åka in i Norge och börja i våran husvagn i Hemsedal och se om väderleksrapporten ändrade sig..
Men till slut bestämde vi oss för att köra norrut i Sverige och börja med jämtlandstriangeln.
Det stod att det regnade exakt där och då vi stod, och det stämde faktiskt inte..
Hur många gånger blir vädret som dom säger liksom..
Så efter lunch någon gång när John Blund började visa sig i Lisas ögon hoppade vi in i bilen och körde norrut.
Brummade på rätt så bra, stannade för att laga lite mat.
Körde lite till och stannade i Orsa där vi åter igen slängde i oss lite mat och Lisa fick leka av sig.
Hittade en gigantisk camping nere vid havet där de hade 2st stora uppblåsbara studsmattor som Lisa diggade kanonmycket!
Vet inte om Richard diggade studsmattorna lika mycket, men han fick studsa med där uppe på studsmattan, så inte Lisa skulle flyga all världens väg av alla studsande barn..😀
Efter allt studsande gav vi Lisa välling och pussade henne godnatt och bestämde oss för att avverka någon timme till i bilen.
Lite söder om Östersund hittade vi ett ställe där man kunde campa, var bara till att swisha markägaren 150kr så fick man slå sig ner.
En liten gräsplätt vid en fin sjö där vi kunde inviga vårat nya tält denna första tältnatt, perfekt!
Fick upp tältet snabbt och lätt och hoppade in och kröp till kojs.
Lisa stod och stampade och gapade över maten, någon var tydligen väldigt hungrig 😀
Lisa redo för första natten i vårat nya fina tält.
Våran första tältplats. Morgonen bjöd t.o.m på sol, trots väderleksrapporter som bara lovat regn! 😀
Dagen efter var ju bröllopsdag nr3 och årsdag nr17 💛 så jag började dagen med att hoppa i sjön och ta mig ett dopp.
Var lite mulet när vi vaknade så det blev ett kallt dopp, men vill man vara fin får man lida pin..haha!
Hade en lugn morgon och efter frukost så sprack himmeln upp och solen kom, underbart! Så alla väderleksrapporter kan ju slänga sig i väggen haha!
Packade ihop våra grejer och körde de sista timmarna mot Åre och sen vidare mot Storulvån där våran vandring skulle starta.
Väl framme i Storulvån checkade vi läget och packade ihop allt vi skulle kunna tänkas behöva för att vara ute på fjället i 6dagar.
Åter igen tittade jag på alla saker och sa -Näääää det går aaaaaaaldrig! haha!
Men till sist fick vi ner allt och slängde pirrigt upp väskorna på ryggen.
Vad skulle de väga nu?!
Vandrade iväg från bilen och vidare mot Storulvåns fjällstation några hundra meter ifrån där vi parkerat.
Kände att det var tungt, men det går, detta kommer att funka..haha!
(Trots de 2 ölen vi stuvat ner, var ju ändå våran bröllopsdag hehe!)
När vi kom fram till fjällstationen frågade Richard om vi skulle väga våra väskor, nej sa jag, är lika bra att inte veta..hehe!
Började gå då richard ångrade sig och vi gick tillbaka och hängde upp Richards väska på vågen.
Vågen visade.. 29kg!!!!
What!
Jag höll händerna för ansiket helt chockad och sa -Älskling du kan inte bära 29kg!! Det är alldeles på tok för mycket!!
Richard försäkrade mig om att det inte var någon fara och att det skulle gå fint..
Oj oj så tog vi åter igen satts och började vandra iväg. Åter igen efter några meter så vände vi då jag också ångrat mig och kände att vi kanske skulle väga min väska också.
Kan ju vara kul att se hur många kilon vi tappat när vi kommer tillbaka efter 6dagar till fjälls.
Så av med Lisa också hängde vi upp min väska på vågen som visade 18kg, det var ju inte hela världen sa jag till Richard.
Richard sa lite halvchockad -Men du har ju lika mycket som jag!
Jag fattade ingetting, jag hade ju 18kg.. Richard pekade på Lisa -Ja 18kg plus Lisa 11kg.
Just det! haha! Så japp jag hade också 29kg!! haha!
Visste inte änns att jag kunde bära så mycket, trodde min muskelgräns gick vid 20kg något haha! Var antagligen därför jag inte själv fick upp väskan på ryggen utan behövde hjälp av Richard varje gång..haha!
Jaja visst det var många kilon men vi hade iallafall lika tunga väskor. Tänk att vi packat så jämt.😀
Lite chockade över alla kilon vi hade att bära på, men ändå jäkligt inställda på att detta kommer gå att genomföra. Nu kör vi!! haha!
Så vi lämnade Storulvåns fjällstation bakom oss och traskade ut till fjälls där på eftermiddagen.
16km var det att vandra till nästa fjällstation. Hade en plan om att gå halvvägs denna eftermiddagen för att ta de resterande 8km dagen efter.
Men med dessa 29kilos-väskor så fick vi känna av hur långt vi skulle orka gå.
Vi hade iallafall 6dagar på oss 😀
Dax att packa väskorna för 6dagar till fjälls. Gäller att inte glömma något eller att ta med något onödigt.😀
Här ifrån Storulvåns fjällstation startade vi. Ser ni bergen som väntade på oss där bakom fjällstationen? Underbart!
OJ oj vad väger väskorna? Jo 29kg!!!! Per väska! haha!
Nu kör vi! Jämtlandsfjällen här kommer vi!
Hade ju varit kul om vi lyckades ta oss hela triangeln runt, men vi fick se hur allt funka med många kilon och söta lilla Lisa. 😀
Nu kör vi! Lämnar Storulvån och vår lilla blå bil bakom oss.
Det första som mötte oss var en lång uppförsbacke.
Visst gick det okej att vandra med väskorna på plan mark, men nu gick det helt "plötsligt" uppför och då fick benmusklerna kämpa kan jag lova haha!
Lisa slocknade nästan medesamma, hon var helt slut.
Där har vi ju en liten regel, sålänge Lisa sover stannar vi inte, inte bilen om vi är ute och kör och inga pauser om vi är ute och vandrar..hehe!
Hon tog sig en ordenlig powernap så tror vi kom nästan 4km innan vi slängde oss ner i gräset för en välförtjänt paus..haha!
Även om det var tungt var jag såå lycklig.
Där gick vi med tält och skulle ut och leva på fjället som jag drömt om så länge. En ynka natt på Hemsedalfjället hade vi gjort några dagar innan vi gifte oss, nu hade vi 6dagar och 5goa nätter framför oss!
Och även om det var tungt var det bara att blinka bort svetten ur ögonen och slänga blicken på all fin natur som mötte oss medesamma vi lämnade Storulvån.
Så fort vi lämnade Storulvån bakom oss möttes vi av all fin natur. Sylarna långt där framme.
Lisa slocknade på 2röda..hehe!
När Lisa vaknade blev det en välförtjänt paus.
Efter 2.5tim hade vi tagit oss 8km, halvvägs in till Sylarnas fjällstation och bestämde oss för att stanna och slå upp tältet då det var kvällen.
Vek av från stigen och hittade en fin plätt efter en liten bit.
Och där och då kom vandringens första dipp!! haha!
Det var både toppar och dalar under dessa 6dagar till fjälls, mest toppar men nu dalade det ordentligt när vi slog oss ner där! haha!
Lisa hade värmt upp min dal lite genom att retas och dra mig i håret där hon satt uppe i väskan. Var visst väldigt kul när mamma fräste och gormade när hon drog mig i håret.. 😀
Iallafall när vi slängde väskorna i gräset dök det upp ungefär en miljon mygg!! Nä inte en miljon, det är fel av mig att säga..
Mera 1MILJARD mygg!!!! Utan att överdriva! hehe!
Tror jag fick 30myggbett genom mina tunna tights medans jag blåste upp ett av våra 3 liggunderlag..
Alltså luften gick ur mig och jag kände bara -Vad är det jag har dragit ut min familj på??!!
Spelade ingen roll hur mycket Richard proppsade på att det inte var mitt fel utan att han också var med på planerna.
Men alla inklusive jag vet ju att det är jag som är den stora mullen och anledningen till att vi satt där alla tre och blev myggattackerade var ju för att jag ville ut på äventyr..
Jag kände mig som VÄRLDENS sämsta fru och mamma!
Richard nämde något om några vänner som hade åkt norrut i Sverige för ett tag sedan men hade vänt hem igen då de inte stod ut med myggen..
Jag såg framför mig hur vi fick packa ihop allt och återvända till bilen, för detta skulle ju bara inte funka med alla dessa skit-mygg!
MEN så fick vi upp tältet snabbt och lätt och vi drog fram våran thermacell, världens bästa mygg-grej.
Och det sa bara wips så var myggen som bortblåsta och vi kunde hänga ute i det fina vädret.
Alltså denna thermacell har räddat oss så många gånger från att bli uppätna av mygg, den är guld värd och världens bästa grej!
Så när myggen försvann kändes allt genast mycket bättre och vi kunde fortsätta med våran bröllopsdag och öppnade de 2 ölen som vi släpat på och verkligen gjort oss förtjänta av! 😀
Detta var värsta myggattacken på vandringen.
Myggen visade sig lite då och då om dagarna men aldrig så det blev såhär illa igen.
Jag försökte räkna ut vad myggen gillade men blev helt snurrig då de ibland var framme för att nästa secund bara försvinna, ibland var det dag ibland var det kväll ibland var det när solen sken och ibland när det var molningt, fattade ingetting.
Det ända jag faktiskt blev klok på var att myggen älskar svart, och därmed mina ben som oftast var klädda i mina svarta tights..
Jag blev som tokig när mina 100 myggbett på benen satte igång och klia..hehe!
Lisa tyckte dock det var väldigt roligt och skrattade och hjälpte till att klia på mammas ben..hehe!
Så första kvällen blev inte så hemsk som vi trodde den skulle bli, utan riktigt mysig och vi kunde sumera ihop en fin och bra första dag. 😀
Myggen är borta, tältet är uppe och ölen är knäckt 😀
Gladaste Lisa
Sockar på, sockar av, sockar på, sockar av.. hehe!
Några renar som kom på besök.
Halvvägs in till Sylarna. Bra jobbat ändå..😀
Dagen efter vaknade vi upp till strålande sol! Dock blåste det en hel del, jag som trodde vi hade lämnat blåsiga västkusten bakom oss..hehe!
Tanken på vad jag hade dragit ut min familj på tickade fortfarande lite bak i huvudet när vindarna ven runt oss där vi satt.
Men vi fixade lite grötfrukost och packade åter igen ihop våra grejer och begav oss iväg för att ta oss ann de sista 8km in till Sylarna.
Det dröjde inte många kilometer innan vi kunde se Sylarnas fjällstation men det betydde inte att vi var nära, bara att vi hade en himla bra sickt.
Vi hade iallafall en 5km kvar.
Det mulnade på och vi höll våra tummar för att vi skulle slippa regnet som vi kunde se skvala ner en bit därifrån.
Men det kom närmare och närmare och rörde sig snabbare än vad vi gjorde.
Helt plötsligt öppnade sig himmelen och det började regna.
Var inget hällregn så vi klarade oss rätt så bra med att dra på Lisa ett regnskydd och regnjacka.
Tänkte, är det nu det ska börja regna och hålla på i de 2 veckorna som väderleksrapporterna visade..
De 3 sista kilmometrarna till Sylarnas fjällstation gick i uppförsbacke, motvind och regn..hehe!
Men helt plötsligt var fjällstationen där framför oss och vi klev in blöta och svettiga.
In kommer vi i väääärldens mysigaste fjällstation.
Var bara att parkera våra leriga känger i entren och bara kliva in på sockarna, precis som på lekis när man var liten.
Tog av oss alla blöta grejer och hängde in i ett av torkrummen.
Beställde en varsin öl och satte oss i resturangen med tända ljus och stora fönster med utsikt över fina snötäckta berg och en liten fors.
Då mådde vi fint.
Sitta där efter den tunga strapatsen och titta ut på regnet som nu öste ner samtidigt som vi sippade på en varsin öl var härligt!
Att få uppskatta värme och tak över huvudet är en fin känsla. 😀
Godmorgon! Solig men blåsig frukost. 😀
Molnen hopar sig och regnet närma sig, samtidigt som vi närmar oss Sylarna.
Lisa var hur glad som helst och satt bak på ryggen och skrattade vilket kändes bra i mamma-hjärtat.
Sylarnas fjällstation here we come! Sista metrarna i ruskväder, uppförsbacke och motvind 😀
Sååååå mys att sitta här! Sylarnas fjällstation är bara sååå fin!
Där inne på fjällstationen satt vi och mös till regnet hade slutat att falla.
Det blåste fortfarande rätt bra när vi bestämde oss för att gå ut och hitta en fin plats att slå upp vårat röda tält på.
Och nu kan vi snacka om att det dalade för oss haha!
Hittade en fin plats nere vid forsen, perfekt med nära till att hämta vatten.
Så nu var det bara till att slänga upp tältet, vilket inte var så "bara" idag visade det sig..hehe!
Blåsten gjorde sitt och jag tror tältet höll på att flyga iväg 2ggr innan vi kom fram till att vi nog båda fick hjälpa till att hålla i det medans Richard kämpade för att få upp det..
Så jag släppte det jag höll på med, som var att blåsa upp liggunderlagen.
När jag står där och kämpar med att hålla i tältet medans Richard kämpar med att få det på plats då, då mina vänner..
Då ser jag hur Richards liggunderlag helt plötsligt lämnar marken och flyger rätt upp i luften flera meter för att slungas med i vinden och flyga rätt ut över forsen för att ramla pladask ner i vattnet för att sen flyga upp igen och ramla ner ännu längre bort i forsen..
Så där ser jag vårat 2000kroners-liggunderlag flaxa iväg, och tänker att det ser vi aldrig mer och är nu ett liggunderlag minus och säkert snart också ett tält minus så som det fladdrar och har sig.
Richard springer iväg samtidigt som han slänger av sig sina känger för att börja vada ut i forsen då liggunderlaget tagit sig en paus mitt ute vid några stenar..
Jag står kvar och försöker hålla tältet på plats, samtidigt som jag har en ap-trött Lisa på andra armen som gallskriker..
Jippie!
Tanken på vad jag dragit ut min familj på har aldrig varit så klar och tydlig som just då. Bokstaverat med de största bokstäverna man kan hitta! haha!
Tänkte att nääääj nu får vi dra hem..
Men vet ni vad, från denna stunden, denna superdal så gick det faktiskt bara uppför och vi hamnade inte i fler dalar längst vandringen..
Nu vände det!
Redan där och då faktiskt.
En snäll kille på andra sidan forsen hade sett denna familj i nöd och traskade rätt ut i forsen med känger, byxor och allt.
Tog vårat liggunderlag under armen och gick och mötte upp Richard.
Richard tackade tusen gånger om och killen sa bara -Gå du och ta hand om din familj så tar jag med liggunderlaget upp till fjällststationen och hänger in det i torkrummet.
Vilken ängel alltså! Dagens ros till honom, eller nej hela veckans roser till honom..haha!
Sen hjälptes vi åt att få upp tältet och få alla saker på plats.
Allihopa kröp vi in i tältet, och trots att det bara var minuter sedan allt kaos så la vi oss där inne och bara skrattade åt allt!
Det var ju väldigt komiskt ändå, iallafall såhär i efterhand! haha!
Gav Lisa lite mat innan hon tog en lång powernap.
Hittade en lapp i tältet som sa -This tent is designed and manufactured as a reliable shelter for serious wilderness travel. The outer tent fabric is designed to withstand extreme weather conditions.
Det lugnade oss där vi låg och hörde hur vindarna ryckte i tältet, så även jag och Richard somnade .
Tältet uppe trots flygandes liggunderlag och stormiga vindar haha! Vi kunde inte annat än skratta åt allt! 😀
Lisa åter glad och med ny energi efter powernap.
Dagen efter vaknade vi i tältet och hörde hur regnet duggade på tältduken.
Men hann inte mer än dra en lång suck innan det slutade.
Fick på mig mina skor och drog upp dragkedjan till det som skulle komma att bli den bästa dagen på hela vandringen!
Och vilken utsikt som mötte oss där på morgonen, wow! Alla dalar var som bortblåsta och jag svävade på moln och ångrade inte en sekund att jag dragit hit min familj 😀
Alltså detta stället är så vackert!
Jag slängde fram stormköket och fixade välling till Lisa, te till mig och kaffe till Richard.
Fortsatte med att koka lite ägg och röra ihop lite gröt till en bra frukost.
Tog det lugnt och njöt av utsikten och det fina vädret, inget regn, ingen blåst, inga mygg, bara toppen!
Tänkte att vi kunde passa på att göra en dagstur nu när vädret visade sig från sin bästa sida.
Hade ju en hemlig önskan att ta oss upp på toppen av Storsylen.
Men hade rekat lite och läst och sett att denna vandringen var väldigt stenig och brant och kanske inget man tar med en liten Lisa på.
Föreslog några andra turer för Richard, men dömm om min förvåning när Richard säger att han tycker vi ska ta Storsylen.
Okej då sa jag, vi kan ju alltid vända ifall det blir för långt eller för brant.
.
Efter en lång och go morgon gav vi oss av vid 13tiden. Är ju ljust och bra länge på kvällarna så det var ingen brådska att komma iväg då turen skulle ta mellan 5-8tim.
Godmorgon vår lilla Lisa-tjej.
Finaste tältplatsen!
Richard klagade på att det blev så lerigt i förtältet, så innan han vaknade lade jag, bästa frugan ut ett stengolv till min man haha! Han var så nöjd! Vi t.o.m utökade stengolvet till hela förtältet senare. Fint ska det va 😀
Frukost ska lagas.
Berg, berg, berg fina berg 😀
Stumpan i fjällen 😀
Där nere står våran röda borg 😀
Redo att ta oss ann Storsylen.
Vi begav oss iväg och nästan flög fram utan de tunga väskorna på ryggen.
Idag hade vi "bara" Lisa att bära på och lite smågrejer, en sisådär 15kg kanske.
Lätt som en plätt 😀
Hann inte promenera så jättelångt innan Richard upptäckte att Lisa tappat sin snuttefilt.
Den ville vi absolut inte tappa bort så det var bara för Richard att vända om.
Tyckte vi kunde skymta snutten lite längre bort, så det skulle inte ta jättelång tid att vända tillbaka och hämta den.
Fel visade det sig, var inte alls snutten vi såg utan Richard var borta en bra stund innan han kom tillbaka med snutten under armen..hehe!
Så där fick han några extra meter motion..haha!
Åter med snutten under huvudet somnade Lisa en bra stund och vi vandrade på.
Det blev bara vackrare och vackrare, svenska naturen är helt underbar!
Richard får vända tillbaka efter tappad snuttefilt.. 😀 I bakgrunden ser ni Sylarnas fjällstation.
Jag och Lisa väntar på Richard och snutte.. hehe!
Sen kunde vi fortsätta vidare upp.
Lisa sov en bra stund och vi hann korsa en fors och ta oss längre uppåt berget.
Var så roligt när hon vaknade..
Jag märkte inte att hon höll på att vakna, utan helt plötsligt hör jag bara hur någon liten på min rygg säger - woooow titta..Haha!
Precis som att hon var helt tagen av den vackra naturen haha!
Det lät för kul alltså!
Lisa diggade även alla renarna som praktiskt taget var överallt.
Hon var väldigt snabb med att upptäcka dom och pekade och viftade med armarna och gjorde renljudet mo mo mo mo haha!
Vi traskade på och det gick från stig till lera till fors till att bli väldigt stenigt.
Men bara vackrare och vackrare.. 😀
Renar här och där, renar everywhere haha!
Det var någonstanns här Lisa vaknade och helt plötsligt brast ut -Wow, titta!
Håller med, det var jäkligt vackert haha!
Vattenflaskan påfylld!
Vackert så in i tusan!
Vandringen flöt på.
Var fortfarande väldigt stenigt men det plana vände åt att gå rätt så skarpt uppför.
Traskade på uppför tills vi kom till kammen på berget som man skulle fortsätta att följa upp.
Och jäklar vilken utsikt som visade sig när vi kom upp där!
Även Storsylens topp, slutmålet tornade upp sig där i bakgrunden.
Vi stod där och tittade och sa -herrejisses vad brant det blev nu då!
Stod där och tittade på vart vandringen skulle gå och tvekade lite..
Eller rättare sagt, jag tvekade..
Detta var verkligen ingen barnvänlig vandring, skulle vi verkligen ta med Lisa upp här.
Dömm om min förvåning när Richard säger -Äsch det är väl inga problem!
Är alltid jag som är den coola med vad vi kan göra och inte göra med Lisa, Richard brukar vara den försiktiga och rationella.
Jag stod länge och tvekade och vi bestämde till sist att Richard skulle vända ner med Lisa.
Jag pussade dom hej då och började ta mig fram mellan stenarna.
Kände medesamma att det verkligen inte var så farligt som det såg ut.
Just precis där vi hade stått och velat, var det rätt brant och tittade man uppåt toppen såg det så jäkla brant ut!
Men om man bara höll sig till att titta ner vart man där och då stod så var det faktiskt inte så farligt.
Så Richard hade inte hunnit mer än några meter tillbaka innan jag ropade till honom -Äsch det går nog, det är faktiskt inte så brant som det ser ut.
Jag är så glad att jag hann ändra mig, för denna vandringen var helt fantastisk och hade inte varit i närheten av så fantastisk om jag hade fått göra den själv utan min fina Richard och min fina Lisa.
Richard var dock den som fick bära Lisa från denna punkten.
Han har lite mera kroppsvikt att balansera upp väskan på ryggen med där vi hoppade mellan stenarna.
Var här vi stod och velade ifall vi skulle fortsätta eller ej.. Men jag kan lova att det inte var i närheten av så brant som det ser ut att vara. Toppen vi skulle upp på ser ni till vänster, Storsylen 😀
Utsikten alltså.. 😀
Lisa var på riktigt världens snällaste tjej denna dagen, så duktig.
På hela detta långa parti som sett så brant ut på avstånd var där egentligen bara en liten sträcka på någon meter som var riktigt brant.
Det andra var piece of cake och absolut inget som vi inte gjort förr med Lisa.
Och alla som vi mötte var så snälla och gav hejjar-rop och glad energi.
Jag hade helt fel som trodde att någon skulle ringa socialen och anmäla oss..
Alla tyckte vi gjorde helt rätt.
Och Lisa var verkligen snällaste tjejen den dagen!
Vi kunde ju inte släppa ner henne så det blev många timmar i ryggan.
Men hon var så glad och förnöjsam där hon satt och spanade på allt och alla.
Sista biten upp mot toppen, ser väldigt nära ut men var en bit kvar..😀
Passerade den norska gränsen och var helt plötsligt i Norge hihi! 😀
Kolla in min arm. Ser ut som jag har en superlång arm med en jättelik hand haha! Men lika glad för det haha!
Nu är toppen nära!
Så till sist stod vi där på toppen, då hade vi passerat den norska gränsen och stod faktiskt i Norge.
Och denna utsikt!! Heeeelt magisk!
Måste säga att denna vandringen och utsikten ligger någonstanns i toppen av alla våra vandringar och då har vi ändå gjort en hel del!
Och vädret denna dagen var ju helt fantastiskt! Vilken dag!
Kunde se hur långt som helst och temperaturen var riktigt bra.
Oftast så går man upp på en topp men får vända ner rätt snabbt igen då det brukar vara både kallt och blåsigt så högt upp.
Men här slog vi oss ner och åt lunch och chillade och bara njöt av allt fint.
Lisa fick komma ner från väskan och springa bort myrorna i benen, visserligen med antingen mig eller Richard bara några ynka centimeter bakom ryggen på henne. Redo att fånga. 😀
Lisa passade även på att lägga dagens bajj där uppe på toppen så ett blöjbyte på Storsylen fick det bli haha!
Här kommer utsikten i de olika väderstrecken från toppen.
Där nere på "udden" låg gränsen Sverige-Norge.
Lunch-time
💛
Såå lycklig när jag får vara ute bland mina berg och mår som bäst när jag får stå uppe på en topp med mina nära och kära haha!
Blöjbyte med utsikt 😀
Gäller att ha koll på lill-Fia..haha!
Efter en bra stund samlade vi ihop oss och begav oss ner.
Var lite rädda att det skulle vara svårare att gå ner än det hade varit att klättra upp.
Men det var nemas problemas och vi nästan flög nerför berget tillbaka till fjällstationen och vårat röda tält.
Nöjda och belåtna och redo att ta oss ann nervägen 😀
Kolla noga folk, för det är inte ofta Richard bjuder på något sådanhär på fotona..haha! Han måste varit riktigt nöjd över dagen haha!
Renar, renar, renar till Lisas glädje 😀
Sista biten släppte vi ner Lisa så hon fick springa.
Och efter 6.5tim var vi tillbaka där vi hade börjat, vid vårat röda tält vid fjällstationen.
Solen fortsatte att gassa så vi satte oss på uteserveringen och unnade oss en varsin öl medans Lisa fick chips.
Satt där och verkligen sög ut det sista ur denna fantastiska dag!
Drack upp och promenerade ner till vårat tält.
Och precis innan solen gick ner bakom bergen hoppade både jag och Richard i forsen för ett iskallt bad 😀
Lisa stod i kanten och tittade på och undrade vad mamma och pappa höll på med.
Lisa springer sista biten.
En kanin på fjället 😀
Unnade oss chips och öl efter bästa dagen 😀
😝
Dax för kvällen vid vårat röda tält.
Lisas favoritsysselsättning när vi var i fjällen var att hoppa från alla stenar, stora som små..haha!
Glad kanin med chips i hela magen hehe! 😀
Kvällsdopp! Kallt men uppfriskande..haha!
La Lisa för att sova för natten, tror hon somnade på 30sekunder, hon var helt slut efter dagen.
Lagade lite kvällsmat på stormköket, tog en kvällste, kom några renar som sprang förbi, söp in den vackra kvällen och till sist så kröp vi också till kojs för natten.
Finbesök 😀
Dagen efter var det sovmorgon delux. Tror klockan var 9.30-10.00 något innan någon av oss slog upp ögonen.
Och lika bra var det, för när jag drog upp dragkedjan på tältet såg jag inte mycket..
Det var några meters sikt sen var det bara vit dimma.
Så denna dagen blev stora slappedagen.
Den fina gårdagen som vi hade i bagaget gjorde så det var lätt att hålla uppe ett glatt humör hela dagen.
Hade lite frulle i tältet innan vi gick upp till mysiga fjällstugan.
Där käkade vi lite snacks och spelade kort och fördrev tiden.
Gick tillbaka ner till tältet, åt lunch och tog en låååång och härlig powernap.
Drog upp dragkedjan när vi vaknade och vädret var precis likadant, bara dimma och dimma och duggregn.
Klädde iallafall på oss för att gå ut och leka lite med Lisa.
Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder haha!
Lisa har även lärt sig säga -Usch vilket väääär(väder).. haha! Så det gick hon runt och mumlade haha!
Det gjorde hon visserligen även de dagar då solen sken så hon förstod nog inte riktigt innebörden av meningen.. 😀
Till kvällen tog vi oss alla en välbehövlig dusch inne på fjällstationen.
Nyduschade och fina tog vi oss en varsin öl och hade en pratstund med en härlig skånska som lämnat man och tvillingar hemma för att vandra runt på fjället och tälta några dagar. 😀
Drog oss tillbaka till tältet och lagade tortellini till kvällsmat med lite chips till efterrätt till Lisas stora glädje.
Sen var denna dagen slut.
Tänkte när vi vaknade att detta kommer bli en riiiiktigt lång dag.
Men tro det eller ej den flöt förbi den med, och det blev kvällen och vi kröp till kojs med exakt samma väder utanför tältduken som det varit när vi vaknade.
Goooooodmorgon med ett riktigt kasst väder utanför tältduken! 😀
Jag kockar till lite frukost.
Havregrynsgröt med torkad banan och kokosflingor!
Det roliga är att jag provsmakade detta hemma i åsa innan vi begav oss iväg.
Tyckte då att det var riktigt läbbigt, men här ute på fjället, OJ oj vad det smakade gott! Och inte bara gott utan riktigt smarrigt!! 😀 Kändes verkligen som en lyxfrukost.
Ute och leker i dimman/duggregnet.
I fjällstugan och spelar kort och äter snacks 😀
Mysonge! 💕
Tre nätter gjorde vi där vid Sylarnas fjällstation.
Femte dagen vaknade vi upp och kände att det var dax att dra vidare.
Och i.o.m att allt flöt på så smidigt med Lisa och att vi nu antaglien hade ätit ner oss några kilon på våra väskor, bestämde vi oss för att gå hela jämtlandstriangeln runt.
Så nästa etapp var att ta oss de 19kilometrarna till Blåhammaren fjällstation.
Men dagens väder var sådär så vi chillade lite på morgonen och väntade på att det skulle spricka upp.
Efter ett tag bättrade sig vädret och vi rev vårat tält och sörjde att vi var tvugna att lämna vårat fina stengolv bakom oss..haha!
Begav oss iväg och det första vi gjorde var att springa rätt på två renar som stod och betade någon meter från stigen.
Efter det somnade Lisa på 2 röda precis som i vanlig ordning 😀
Sorligt hej då till Sylarnas fjällstation. Kommer lätt att återvända dit någon dag för det ligger bara såå vackert där.
Hann inte långt innan vi sprang rakt på 2st renar.. 😀
Hela dagen gick åt till att ta oss dom 19kilometrarna till Blåhammar.
Det tar längre tid än vad man tror.. 😀
Men med lite lättare väskor gick vi där och tog steg för steg och sjöng och trallade.
Pausade för lite lunch på en sten. Satt där och käkade i godan ro tills helt plötsligt myggen fick nys på oss och attackerade.
Då hoppade jag upp och vi kom på språng igen, jag var absolut inte sugen på fler myggbett på mina ben.
Några gånger under dagen fick Lisa hoppa ner och springa av sig.
Hon sprang oftast tills hon själv fick nog och pekade på min väska och sa -åka.
Väldigt praktiskt och bekvämt att heta Lisa..hehe!
På väg till Blåhammaren fjällstation. En dags-etapp på 19km.
Mera renar! 😀 Haha!
12km kvar. 😀
Lunch-paus, väldigt mysigt tills myggen fick nys om oss..hehe!
Tjolahopp tjolahej!
När vi hade en 3km kvar på dagens vandring kände jag att något fastnat under min känga..
Men nej nej, inget hade fastnat utan sulan på vänster sko hade släppt!
Inte lite heller utan reält!
Så konstigt då jag inte sett den minsta antydan på att den började lossna utan helt plötsligt fick den bara nog och släppte. 😀
Så blev lite extra tungt där de sista kilometrana som gick i uppförbacke och trasiga kängor.
Tur iallafall att det inte var första dagen!
Det roliga var att jag en 30min innan typ jublat att vi minsan hade klarat att genomföra hela jämtlandstriangeln.
Richard tyckte inte jag skulle ta ut vinsten i förskott, vi hade iallafall en tältnatt kvar och några kilometer kvar att traska.
Men då vädret hade lovat att visa sig från sin bästa sida tänkte jag att inget kan ju gå fel!
Sen släppte sulan och jag tänkte att det är lika bra att knipa igen om eventuella bravader tills vi är i mål haha!
Min och Lisas 💜
Lisa begrundar min trasiga känga.
Väl framme unnade vi oss dagens öl. 😀
Alltså kan inte beskriva ölen vi hade dessa dagar längst vandringen, de smakade bara såååå gott!
Synd att man ska behöva knata 19km för att få den smakupplevelsen haha!
Efter ölen gick Richard och Lisa iväg för att se om de kunde hitta någon bra tältplats.
Kom tillbaka efter en stund, väldigt näjda båda två och sa att de hade hittat en såååå bra plats med bästa utsikten.
Wow tänkte jag, detta blir ju kanon!
Kom fram till tältplatsen alla tre och Richard kunde se att jag inte riktigt delade uppfattningen om att detta var bästa platsen..
Jag spelade med och sa att den var bra och att vi absolut kunde tälta där.
Men Richard kunde se att jag inte var nöjd och tyckte att jag skulle gå iväg och se om jag hittade något bättre.
Tror han blev lite förnärmad då han var väldigt nöjd med platsen.
Men det han inte visste var att han aldrig skulle släppt iväg mig på tältletar-plats, jag utsiktsnörden..
Slutade med att jag släpade med man och barn och tält upp på en liten bergstopp där i närheten. Såklart! Haha!
Stackars Richard!
Där hade vi vandrat 19km och var helt slut i benen och lite mojjsiga efter ölen, då ska hans fru släpa upp honom på första bästa bergstopp!
Jag hade ju hört att solnedgångerna här ska vara fantastiska och vilket ställe är bättre att checka in det på, än just en bergstopp!
Så nöjd jag var haha!
När vi väl kom på plats var faktiskt Richard också rätt nöjd ska tilläggas haha!
Men kan tänka mig att han satt och begrundade valet av fru när han såg mig styra stegen mot toppen när jag skulle utse en tältplats..haha!
Hade en fin kväll, la Lisa för att sova, lagade lite mat och njöt av bästa solnedgången haha!
Alltså ölen smakar aldrig så bra som efter en vandring på 19km
Tror Lisa känner detsamma om chipsen haha!
Våran tältplats på bergstoppen haha! Men visst var det vackert! 😀
💛
Solnedgång
Där nere ligger Blåhammaren fjällstation.
Underbar kväll
Dagen efter var sista dagen på vandringen.
Då skulle vi ta oss från Blåhammar tillbaka till Storulvån.
Endast 12km som skulle gå i svag nerförsbacke nästan hela vägen.
Vaknade upp till en fin och solig dag, var lite blåsigt men annat kanske man inte kan förvänta sig när man tältar på en bergstopp haha!
Sög lite extra länge på frukosten den morgonen då det kändes lite vemodigt att vi idag skulle ta oss tillbaka till våran bil och startpunkten.
Godmorgon Lisa
Hjälps åt att laga frukost. 😀
Lisa matar Richard med gröten, vilket hon ville göra och gjorde varje morgon efter detta haha!
🤣
Dags att packa ihop och bege oss..
Såå ja, vi begav oss iväg.
Stannade till på Blåhammaren fjällstation och fick låna lite silvertejp till min känga.
Richard han virade och virade, lager på lager..
Kändes toppen med lagningen och vi vinkade hej då till Blåhammar.
Hann dock inte komma jättelångt innan hela lagningen släppte, väldigt förvånade blev vi..
Kändes ju skit att behöva traska 9km med en hängandes sula som man höll på att snubbla över ungefär vartannat steg..
Så vi stannade och tog en liten paus och mulle-meck-Richard gjorde en ny lagning som wolla höll mer eller mindre hela vägen in i mål! Haha!
Storulvån, här kommer vi! Sista 12km på jämtlandstriangeln.
Dags att knyta på kängorna och vinka hej då till Blåhammar.
Kängan är fixad! Silvertejp löser allt, trodde vi.. hehe!
Tar oss ann de sista 12km på jämtlandstriangeln 😀
Silvertejp löser visst inte alls allt haha! Richard och Lisa försöker fixa en lagning som ska hålla dagen ut.
Lagning nr 2..hehe!
Helt plötsligt när vi gick där sista dagen så hände något..
Ring ring riiiiing ring.. Min mobil ringde!
Jag och Richard tittade på varandra precis som vi aldrig hört en mobil ringa förr..haha!
Väldigt förvånade blev vi..
Vi hade nämligen inte haft någon täckning de senaste 6dagarna..
Men nu helt plötsligt fick vi täckning och det började ramla in sms och ringa.
Var min kära bror i luren som undrade hur vi hade det 😀
Tog oss några timmar tillbaka till Storulvån.
Lunchade lite och även idag dök det upp en massa mygg som höll oss sällskap när vi käkade våra mackor..😀
Lisa fick springa en bit och helt plötsligt såg vi Storulvåns fjällstation och vi hade tagit oss hela Jämtlandstriangeln runt!
Jippie!
Bra jobbat ändå!
Jämtland
Lisa rastar benen någon kilometer 😀
Blev mycket tunnlar..haha!
En sista bild innan vi tar sista nerförsbacken in i mål till Storulvåns fjällstation. 6 dagar till fjälls, underbart!
Weeeeeeiiiiii framme!
Vägde in våra väskor.
Nu var det inga tunga 58kg längre utan Richard hade 24 och jag hade 21, så 13kg hade vi "tappat" på vägen.
Ska säga att 21kg är lite mera lagom att vandra med..haha!
Tror egentligen inte man ska ha mer än 20kg var, som känns som en lagom vikt.
Men 29kg kommer vi aldrig mer hamna på.
Lisa blir ju större och större och kan säkert ha en egen liten väska på ryggen snart 😀
Bestämde oss för att ta en sista bira för att fira att vi fixat 6dagar på fjället.
Men på uteserveringen var det fullt så det slutade med att vi gick till bilen och tog fram våra brassestolar och satte oss där i solen och njöt med en varsin bira.
Vi ville ju inte sitta inomhus nu när solen brassade.
Lisa tryckte i sig vad som var kvar av chipsen i pringelsröret..haha! Alla skulle vi ha något gott minsann.
En ren promenerade lugnt över parkeringen. 😀
Lisa mölar i sig pringels medans vi tar en välförtjänt öl 😀
Storulvåns fjällstation
Resten av dagen gick åt att fixa.
Bl.a att stuva om i bilen då vi bara hade slängt in allt vi inte behövde när vi lämnade den bakom oss, ta en go dusch, hitta en tältplats för natten och lägga planerna för sista veckan på våran semester.
FORTSÄTTNING FÖLJER I INLÄGGET LÄNGRE NER..
(Jag har skrivit alldeles för mycket, så det fick inte plats i ett inlägg hehe! Så bara till att skrolla ner)
Jämtlandstriangeln,
Storsylen,
