Vireseross.blogg.se

31 Aug

14:05

Twitter Facebook

Vandringen runt Kebnekaise med tält

0kommentarer

2021/08/08 - 2021/08/22

Heeeeeeeej!

Vilket äventyr som jag släpade iväg min familj på 😂

8 dagar och 7 nätter med tält på fjället runt Kebnekaise.

Vet inte riktigt vart jag fick idèn att vi skulle vandra runt Kebnekaise ifrån..

Men när vandringen kom över mig visste jag att det var nästa vandring som skulle göras 😀

Hade inte en aning om det ens skulle gå att genomföra med lilla Lisa, som inte är så liten längre utan 14kg tung.

Men jag vet att när jag för första gången la fram idèn för Richard fick jag det till att låta som att det var världens enklaste sak i världen att ta sig runt Kebnekaise haha!

Richard sa (vilket jag glömt, eller förträngt 😂) att jag sagt att vandringen var helt plan i.o.m att man gick runt Kebnekaise och inte upp..

Det kan ha varit största lögnen under vårat förhållande då hela vandringen gick upp och ner hela tiden haha!

Bl.a skulle man ta sig över ett pass på 1600m.ö.h.

Men Richard var förvånartsvärt positiv och vi kom iväg på en fantastiskt sommarsemester i de norra delarna av vårat avlånga land. 😀

Sent på söndagen den 8 augusti efter att jag hade slutat jobbet och vi packat bilen färdigt och fixat allt så satt vi i bilen kl 20.30 på kvällen.

Tänkte att vi skulle ta och avverka några av de 19timmarna till Kiruna.

Richard var nöjd med sin skåpbil han införskaffat som numera är våran nya "husbil".

Skönt att slippa leta dåliga tältplatser längst de stora vägarna norrut.

Nu kunde vi brumma på tills vi kände att det var dax att ta natten.

Då körde vi bara in på första bästa rastplats och hoppade bak i bilen och kröp till kojs.

Men den som var mest nöjd över husbil-köpet var nog Lisa.

Nu fick hon sitta i framsätet mellan mamma och pappa och fick all uppmärksamhet.

Ja, jag säger en sak, är det något Lisa kan så är det att tjöta!

Älskar hennes tjöt men måste endå erkänna att när hon tog sina små powernaps var det verkligen en rast för öronen haha!

Vi snackar alltså 19tim prat om allt mellan himmel och jord, ibland väldigt osammanhängande men underbart! haha!

Första natten spenderades halvvägs mot våran första destination Bollnäs, på en o-charmig rastplats.

Tog en te och en kaffe när vi vaknade dagen efter.

Men tuffade vidare för att hitta ett annat lite lugnare ställe att äta frukost på då jag fick panik på allt buller från de förbipasserade bilarna.

Jag verkligen läääängtade till naturens lugn och ro, var såå redo för fjällen.

Första frukosten avnöjts i duggregn

Rullade in till våra kära vänner och deras underbara sommarstuga i Bollnäs senare på eftermiddagen.

Spenderade 2dygn med härligt häng, goa bad, fantastisk mat, kortspel och en och annan kall öl.

Deras stuga har bästa läget med utsikt över en stor sjö, verkligen en skön plats för återhämtning från stadens brus och stress.

På mysig utflykt med korvgrillning.

Kvällsmys

Sista morgonen i stugan var jag uppe med tuppen och sprang långrunda.

Var kul med ny löparmiljö och de 31km var lätt avklarade.😛🤞

Sa hej då till vårat Gävle-gäng efter lunch och drog vidare med våran lilla husbil.

Kom inte långt innan himlen öppnade sig och haglet vräkte ner, åskan dånade så hela bilen skakade!!

Tänkte -Oj oj är det såhär redan i Bollnäs hur mycket höst och kallt kommer det vara i fjällen..

Tog oss hela vägen till Piteå innan vi gav upp och sov för natten.

Goooodmorgon Piteå

Från Piteå till Kiruna hade vi "bara" 5tim kvar.

När vi började närma oss Kiruna måste jag erkänna att jag var färdig med bilåkandet och riktigt sugen på att vara framme.

Lisa där i mot var fortfarande helnöjd och kunde nog ha fortsatt det dubbla haha!

De nya böckerna jag hade packat ner gjorde succe!

Vi klev av i Kiruna i duggregn klädda i shorts och kortarmat.

Måste säga att jag blev lite chockad över hur kallt det var!

Oj oj här var det höst och kyla, vad skulle då fjället bjuda på för temperaturer..

Så för säkerhetens skull fyllde vi upp våra fettdepåer med 3st skrovmål av hamburgare och pommes.😃

Tog oss sista biten till Nikkaluokta och vägens slut.

Äntligen var vi framme!

Ägnade kvällen åt att packa och klia oss i huvudet över alla kilon vi var tvugna att bära med oss haha!

Jag var helt säker på att vi skulle ha mindre kilon nu än förra året när vi vandrade jämtlandstriangeln.

Men med en 3-4kg tyngre Lisa och 2extra dagar till fjälls hamnade vi på nästan samma vikt.

Ynka 1kg lättare 😂

Hur skulle detta gå?!!!!

Förra året vandrade vi i 2dagar för att sen vara på samma ställe i 3nätter och äta oss igenom lite av mat-kilona.

Och jämtlandstriangeln var ju faktiskt nästan helt plan.

Nu skulle vi vandra varje dag i 8dagar och det skulle ju inte vara plant, som numera var känt..hehe!

Richard var ovanligt positiv och sa att det var inga problem trots att jag nu avslöjat att vi skulle över ett pass på 1600m.ö.h och kanske skulle behöva vada på ett och annat ställe..haha!

Jaja vi bestämde oss för att ta oss in till Kebnekaise fjällstation och därefter känna om det skulle funka med 8dagars rundvandring eller om det skulle få bli dagsutflykter med bas på Kebnekaise fjällstation, skulle ju funka det med.

När vi rört oss lite på fjällstationen, tagit en sista dusch och betalat parkering m,m. Så lade vi märke till att vi lyckats pricka in tävlingen Fjällräven classic.

En vandringstävling där de släpper iväg ca 700st vandrare under 4:a dagar mellan sträckan Nikkaluokta-Abisko.

Vi var ju inte jättesugna på att trängas med dessa människor på de första 19km in till Kebnekaise fjällstation.

Efter det var ju våran plan att vika av mot Tarfala medans tävlingsdeltagarna skulle fortsätta mer norrut.

Så vi bestämde oss för att fuska lite och köpte helikopter biljetter till första dagen som skulle göra att det bara skulle ta oss 10min in till Kebnekaise fjällstation.

Så lätt skulle vi swisha förbi alla fjällräven classic deltagare.

Har vi nu tagit oss 165mil till dessa fjäll så ville vi ju iallafall inte trängas 😃

Så blev en tidig kväll då vi skulle upp i ottan för att åka med våran helikopter.

Renen Lisa Ida-Maria Ljungberg 😂

Nikkaluokta, här slutar vägen. Vill man vidare är det till att vandra (eller flyga helikopter 😁)

Lisa kollar på Frost mednas jag och Richard försöker få ihop packningen för 8dagar på fjället.

Trots våra ansträngningar blev packningen lika tung som förra året, endast 1 ynka kilo lättare 😂

Nästa morgon var vi uppe med tuppen och packade ihop oss.

Lämnade bilen bakom oss och styrde stegen mot helikoptern.

Alltid lite läskigt när man lämnar trygga bilen bakom sig och ger sig iväg.

Fick åka en röd helikopter och Lisa var tuff och hoppade snällt ombord utan problem.

Det må vara lite fusk att åka helikopter och det må vara en aning dyrt.. 😂

Men OJ så värt det!

Så himla kul och vackert att sväva omkring högt där uppe över alla berg och fjäll.

Så roligt att få se allt högt uppifrån.

Vilken natur alltså!

När vi kom fram och fick hoppat av skrek Lisa av lycka och sa -Det kittlades i magen!

Vilket det verkligen hade gjort där vi hoppat fram i luften med våran röda helikopter.

Flyger in till Kebnekaise fjällstation och swishar förbi alla fjällräven classic deltagare i våran röda helikopter. 😄

Modig helikopter passagerare uppe i luften.

Mot bergen!

Där nere ligger Kebnekaise fjällstation fint.

Väl framme gick vi till den lilla butiken för att införskaffa oss en kompass.

Tänkte att det var bra ifall vi skulle bli fast på fjället i vit dimma i flera dagar.

Då skulle vi kunna ta oss ner ifall maten skulle börja tryta.

Tyvärr var alla deras kompasser slut och tjejerna i receptionen tittade skeptiskt på paret med ett litet barn som skulle ut och vandra och tänkte säkert -Vilka oansvariga föräldrar och svarade att de kanske hade kompasser på turkontoret att sälja som öppnade kl 16 på eftermiddagen.

Nä, så länge ville vi absolut inte vänta.

Richard kom på briljanta idèn och tog sig tillbaka till helikoptern där det var lång kö på alla som skulle åka tillbaka till Nikkaluokta .

Frågade om det var någon som hade en kompass att sälja och wolla så hade han fixat en kompass.

När vi nämde för tjejerna i receptionen att vi hade tänkt att försöka att gå Kebnekaise runt flög ögonen in i huvudet på båda två och de babblade på om hur svårt det var att hitta runt, då där inte var någon stig eller markeringar.

På något vis tar man alltid åt sig och jag kände mig som värsta morsan i hela världen.

Men det varade inte länge.

För utanför fjällstationen stod ett mysigt gäng.

Några ungdommar som jobbade här uppe och deras föräldrar.

De tryckte i oss en massa positivitet och glad energi.

Och lika fort som tjejerna i receptionen tryckt ner mig lika fort om inte fortare vände det! 😃

Vi bestämde oss för att ge oss iväg och se hur långt vi skulle komma, kanske bara till Tarfala som var nästa fjällstation 8km bort, eller kanske, kanske att vi skulle ta oss hela vägen runt 7,6mil..

Vi slängde upp väskorna, eller ja Richard fick hjälpa mig upp med min och kämpade för att få upp sin egen på ryggen haha!

Glada i hågen lämnade vi Kebnekaise fjällstation bakom oss och vandrade iväg med så lätta steg som det går när man har 27.5kg respektive 29.5kg på ryggen 😂

(Japp jag tog på mig 2kg extra då jag tyckte det var mest rättvist. Var ändå jag som dragit ut Richard på detta äventyret, plus att jag har mina benmuskler som ligger i marathon träning)

Mot Tarfala!

Redo! Nu lämnar vi Kebnekaise fjällstation bakom oss och ses förhoppningsvis igen om en vecka.

Första 2km gick som en dans i sluttande nerförsbacke.

Iiiiinga problem dethär inte..

Tills det vände och vi började gå norrut i en lång sluttande uppförsbacke.. 😂

Tillbaka kom mina tankar på vad det egentligen är som jag har släpat iväg min lilla famij på.

Det var såå tungt!

Hur skulle vi klara detta i 8dagar!!

Det ska ju vara semester och inte slavläger!

Vi kunde ju ha legat på en playa och slappat och lekt i vågorna med Lisa istället.

Vet inte varför dessa tankar alltid dyker upp i början av nästan alla äventyr vi gör eller rättaresagt hamnar på..

Snackade lite med Richard och började redan nu nämna att vi kanske skulle få vända efter Tarfala.

För om det är såhär tungt i svag uppförsbacke hur ska det då gå att ta oss upp till 1600m.ö.h.

För det kommer då rakt inte vara en svag uppförsbacke!

Och att i 8dagar bära på dessa väskor, jisses jisses..

Men Richard var helt cool-lugn.

Han sa bara -Inga problem, vi fixar det, det är lugnt.

Vet inte vad som hänt med min man.

Men han berättade i slutet av semestern att han bara bestämt sig för att vara så in i bombens positiv.

Han menade att det nästan alltid känns tvivelaktigt när vi ger oss iväg på mina galna påhitt men att det alltid slutar med att vara de bästa äventyren och de bästa upplevelserna! Haha!

Stannade för lite lunch innan vi slet de sista kilometerna till Tarfala.

Och när vi kom fram..

Wow wow såååå in i bombens vackert!

Även om våran vandring skulle vara slut här och då så var jag mer än nöjd över att bara få komma hit till Tarfala som verkligen var vackert!

Verkligen över alla förväntningar!

6Km kvar till Tarfala

Lisa slocknade rätt fort, trött efter morgonen med helikopterflygning och skoj.

Lunch paus, skönt att vila benen 😂

Tarfala

Vi hittade en plats att slå upp vårat tält på, kröp in och tog en välbehövlig powernap allihop.

Bergsluften hade visst gjort oss trötta eller kanske var det dom där 57kilona vi bar på haha!

Lisa nöjd över tältplatsen 😃

Vi tog alla en välbehövlig powernap.

Vaknade upp och hade en varsin te och kaffe.

Försökte lista ut vart det var vandringen fortsatte, över vilket berg..

Var brannt på alla håll..

Jag hade funderat och sa till Richard att det var han som fick bestämma om vi skulle fortsätta.

Bestämde vi oss för att fortsätta så var det bara till att sätta oss in i att morgondagens stigning nog skulle bli något av det tuffaste och jobbigaste vi någonsin gjort.

Richard svarade bara -Vi ger väl inte upp nu heller! 😃

Älskar den killen asså haha!

Så där och då bestämde vi oss för att vi minsan skulle ta oss Kebnekaise runt, så det så! 😂

Bestämt och klart!

Och med det släppte alla mina tvivel om hur dålig fru och morsa jag var och jag började njuta!

Hade en underbar kväll där vi promenerade runder, byggde stentorn och lagade käk.

Hade tänkt gå in på fjällstationen och spela lite kort men vi lät

Lisa hoppa på stenarna hela vägen fram till fjällstationen, vilket hon gjorde med bravur.

Men det tog tid, så när vi väl var framme vid fjällstationen så var det dax att vända om för att ta oss tillbaka till vårat hem tältet. 😃

Ringde min kära bror (då vi fortfarande var under täckning) som var på väg till Öland med sin husvagn.

Där stod vi i blåsten iklädda jacka, mössa och vantar och han körde över ölandsbron med sin familj i 25grader varmt och sol haha!

Verkligen ett bevis på att Sverige är ett avlångt land 😂

Innan läggdax hängde vi upp Richards mobil i tält-taket och kollade halva "101 Dalmatinerna" med Lisa.

Sa att vi skulle kolla sista halvan nästkommande kväll.

Men så blev det inte då täckningen försvann nästa dag och kom inte tillbaka försen 7dagar senare, bra skönt endå.. 😃

Lisa hoppar på alla stenar mot fjällstationen.

Vi byggde ett väldigt fint stentorn tillsammans. Lisa tyckte det var jättekul att leta efter alla platta stenar. Vi hittade en sten som såg ut som ett hjärta. Lisa tyckte vi skulle ta hem den, men mamma var tveksam till mer vikt i väskan och föreslog att vi skulle lägga den på toppen av vårat stentorn istället. 😂

Kvällste

Dagen efter vaknade vi upp till ett fantastiskt väder!

Strålande sol, vilket var praktiskt när vi skulle klättra högre upp på fjället.

Jag var uppe med tuppen och hade en kopp te i lugn och ro och njöt av fjället.

Sen vaknade de andra två galningarna och vi hade lite frukost.

Underbar morgon i Tarfala.

Bergen speglade sig i den stilla sjön.

Hängde kvar där i Tarfala och njöt av det goa vädret.

Var inte på benen och redo för avfärd försen klockan var runt lunch.

Stannade till vid Tarfala fjällstation för att fråga stugvärdarna om vandringen mot Vistas.

Höra oss för så att vi inte fått allt runt bakfoten och gick upp på fel berg.. 😃

Man vill inte gå några omvägar med 29kilo på ryggen, hade varit jobbigt..hehe!

Stugvärdarna var hur trevliga som helst och pekade ut bästa stället för att ta sig upp för den branta stigningen.

De sa att om vi bara tog oss upp för den jättelika, steniga uppförsbacken, så var det lätt som en plätt sen då det följdes av en lång nerförsbacke.

Lät ju bra tyckte vi. 😃

Så hej då till Tarfala och vandrade mot nästa fjällstuga, Vistas 19km bort.

Tänkte vi skulle ta halva strapatsen idag och resterande dagen efter.

Dags att packa ihop oss och vandra vidare.

Lisa älskade att hjäpla till att ta ner tältet. Hon blev riktigt duktig under dessa 8dagar.

Våran fina fjälltjej 💚

Gav oss av och tog lätt första kilometern fram till foten av stigningen.

Där tog vi en paus då vi till Lisas stora glädje hittade en stor fläck med snö!

Hela vandringen dagen innan pekade hon energisk på alla snöfläckar hon såg överallt på alla berg.

Förbannad blev hon också när hon inte fick sin mamma att gå till snön som såg så nära ut i hennes ögon.

Hon skulle dit och bygga en olof (snögubben i filmerna frost) sa hon om och om igen 😄

Så snacka om lycka idag när vi äntligen kunde bygga en olof.

Så blev snögubbe-byggande och en extra vilopaus för att rusta oss inför den kommande stigningen.

Stigningen som såg riktigt stenig och brannt ut där vi stod och kollade in den på nära håll.

Lycklig tjej 😃

Blev en liten Olof 😃

Lisa frågade om vi inte Olof kunde få följa med oss.. 😄

Så gjorde vi det som skulle bli det tyngsta någonsin!

Steg för steg balanserade vi från ena stenen till den andra, uppåt och uppåt..

Och tro det eller ej, det var inte så farligt.

Vet inte om det inte var tungt eller att det kändes lätt för att vi tänkt att "jisses vad detta kommer bli galet tungt"

När det är så brant så går man ju jättesakta för att orka upp hela vägen.

Så wolla wolla efter en 2tim var vi uppe!!

Tänkte att nu jäklar är det bara att glida resten av biten..

Men kan säga att det var nu det blev tungt!

Vi hade tänkt oss någon skön och lätt nerförsbacke där vi skulle glida över fjället och ta oss sista biten ner till en fors och ett vindskydd vi tittat ut på kartan.

Och där skulle vi slå upp vårat tält och fira att vi klarat stigningen så galant!

Men no no big NO 😂

Alltså vet inte om det var extra tungt för att vi tänkt att det skulle vara så lätt här..haha!

Det var stenigt, stenigt och stenigt, plus att man var lite trött i benen efter stigningen.

När det är så stenigt att man får hoppa från sten till sten så tar det väldigt lång tid att ta sig framåt.

Så vi gick och gick, hade en sen lunch paus och sen gick och gick vi.

Lisa hade en nr 2 paus..haha!

Var lite oroliga hur det skulle gå på fjället då hon typ vägrat att göra nr2 utan blöja innan.

Men här var det visst inga problem.

Hon ropade bak från väskan -Jag behöver bajsa!!

Vi lyfte ner henne och hjälpte henne av med byxorna.

Hon gick iväg och satte sig och bad oss vända ryggen till också var det klart..haha!

Precis som det var det självklaraste i världen att sätta sig och bajsa bland alla stenar uppe på fjället 😂

Kul endå haha!

Sen fortsatte vi att gå och gå, från sten till sten..

Vart var den där jäkla forsen vi skulle slå läger vid?!

Benen började bli bra degiga och koncentrationen var svår att hålla då jag hade en loppa där bak på ryggen och loppans goa vanliga tjöt hade övergott till typ befallningar där loppan halvskrek -SJUNG MAMMA, BERÄTTA OM NYCKELPIGGAN!!

Svårt att behålla koncentrationen över balansen och sätta fötterna på rätt sten i varje steg man tog, samtidigt som jag frenetiskt försökte sjunga något kul, ungefär samtidigt som jag försökte klura ut någon ny bra saga om en nyckelpiga haha!

Rätt komiskt nu i efterhand haha! 😂

Stigningen upp till 1600M.ö.h. Kan säga att backen inte var slut där den ser ut att ta slut..hehe!

Var bra stenigt, gällde att koncentrera sig på vilken sten man satte sina fötter på.

Lisa vandrade en bit med sina snabba löparskor (som hon kallade sina nya skor)

Nya vyer när vi kom över berget.

Lunch-paus

Lycklig tjej som äntligen får vara till fjälls.

Så till sist gav jag upp och sa till Richard

-Jag kapitulerar!

Och det gjorde vi.

Och vi gjorde det dessutom på ett riktigt bra ställe 😄

Var inte säkert att gå vidare när vi var så trötta.

Jag ville verkligen inte ramla och skada min dyrbara Lisa, vem skulle då hota mig om jag inte berättade en tillräckligt kul saga eller sjöng någon falsk påhittat visa.. haha!

Jag hade faktiskt snubblat lite tidigare på dagen.

Vi diskuterade det på kvällen och Richard tyckte det var väldigt kul att jag direkt efter att jag ramlat och låg i en hög bland alla stenar hade ropat

-Jag klarade det!!!!

Richard hade bara tittat på mig och skakat på huvudet.

Jag hade bevisligen inte klarat det, för där låg jag ju bland alla stenar och inte kom upp.

Men det jag menade var att jag hade klarat att rädda väskan med Lisa som satt fortsatt rätt upp och inte hade tagit den minsta skada.

Det var mamma-autopiloten som gick in och tog över.

Jag tänkte inte det minsta på mitt fall utan allt fokus gick till att hålla Lisa upprätt i väskan.

Vilket resulterade i en nöjd och hel dotter och ett stukat finger på mig.

Så nöjd var jag trots mitt stukade finger.

Jag hade lika gärna kunnat bryta fingret och ändå varit nöjd över det hela 😂

Även glad över att min mamma-autopilot funkar då min flykt-autopilot aldrig gör det.

(Så fort vi ska fly iväg från skenande kossor eller något annat argsint så snubblar jag alltid på första bästa sten haha!)

Iallafall så slog vi upp tältet, tog kvällen, klockan hade endå hunnit bli 18.30 så det var hög tid för lite kvällsmat och välbehövlig vila.

Lisa sprang runder och plockade gräs som hon pyntade vårat tält med, viktigt att man håller det hemtrevligt haha!

Richard lagade mat och precis när maten var färdig kom de första regndropparna så vi sprang in och gömde oss i tältet och åt våran kvällsmat där.

Nu kan man ju tänka att detta var en riktigt pissig dag.

Men visst, det var en riktig tung dag men även en riktigt bra dag!

Solen hade strålat, utsikten varit fantastisk, vi hade bemästrat stigningen och vi hade haft kul ihop, alla tre 💜

Jag kapitulerade, så detta fick bli kvällens tältplats. Ingen dålig plats för det. 😃

Richard lagar mat, Lisa springer fram och tillbaka och pyntar tältet med gräs. 😄

Kvällsmat i tältet efter att det börjat duggregna.

Morgonen efter kan bara beskrivas med ett ord:

Magisk 🙏

Jag vaknade upp, drog upp dragkedjan och klev ut ur tältet.

Där möttes jag av en strålande sol, klarblå himmel, fjäll, fjäll och fjäll och tystnad.

Så härligt!

Tog en promenad ner till en närliggande sjö, klädde av mig naken och hoppade i för ett kallt och friskt morgondopp.

Underbart!

Gick tillbaka till tältet, värmde på lite te och bara satt där och njöt.

Efter en stund vaknade mannen min.

Han följde mitt exemplar och tog även han sig ett morgondopp.

Sen satt vi där i solen bara han och jag och småpratade och hade det mysigt.

Riktig fin morgon.

Morgonstund har guld i munn.

Det roliga var att runt 9tiden hör vi hur Lisa börja vakna till liv inne i tältet.

Hon har väl hört oss sitta utanför och prata och helt plötsligt kommer hon i full fart springandes ut till oss samtidigt som hon ropar glatt

-Goooodmorgon!

Jag satt med kameran i handen och hann föreviga detta roliga morgonminne där hon kom springandes med så mycke glädje och energi 😃

Bra start på dagen helt enkelt!

Måste säga att efter denna natten mitt ute på fjället långt bort från allt och alla verkligen fick både mig och Richard till att suckta och längta efter fler nätter som denna.

Visst är det skönt med närheten till en stuga, där man kan söka skydd ifall det skulle hända något eller ringa efter hjälp ifall olyckan skulle vara framme.

Men att vara såhär långt ute på fjället långt borta från allt och alla är verkligen något speciellt och ger en väldigt rogivande känsla.

Vi bestämde redan där och då att fler nätter som denna är givet i framtiden!

Underbar morgon

Ett morgondopp fick det bli.

Även Richard tog sig ett dopp.

Lisa kom utspringandes som en virvelvind ur tältet när hon vaknat och ropade goooodmorgon! 😄

Packade ihop oss för att gå sista sträckan till Vistas.

Visste inte riktigt hur många av de 19km till Vistas som vi hade avverkat dagen innan.

Men glada i hågen efter vår fantastiska morgon gav vi oss iväg.

Blev även detta en riktigt tung dag då vi visst bara hade gjort ynka 6km dagen innan och fick kneta 13km denna dagen.

Vilket vi inte hade en aning om där på morgonen 😄

Fortsatte hoppa på våra stenar och kom till sist ner till forsen.

Var glad att jag kapitulerat kvällen innan, jag hade aldrig orkat sista biten ner till forsen då det nästan tog oss en timme att komma dit denna förmiddagen.

Mot Vistas, glada i hågen 😃

Byte av skor på madam Lisa då hon trampade i en stor vattenpöl det första hon gjorde när hon hoppade ner och skulle gå själv. Och mamma och pappa tror inte att det var en olycka haha!

Var verkligen vacker utsikt denna dagen.

Började med utsikt ut över forsen med bergen i bakgrunden.

Där innan en rätt så rejäl stigning bestämde vi oss för att ta lunch och njuta av den fina utsikten.

Lisa var lycklig då vårat lunchstopp låg mitt ibland massa blåbärsris, och hon älskar blåbär (speciellt om någon annan plockar bären åt henne haha!)

Härligt lunchstopp.

Tog oss ann stigningen efter lunch och efter ett tag möttes vi av en ny fantastisk utsikt ut över en dal.

Här började en enormt lång nerförsbacke vilket är gott, i ett tag iallafall.😃

Går man tillräckligt länge i nerförsbacke så börjar det bli riktigt tungt för lårmuskler och fötter när man är så tungt lastade som vi var.

Nerförsbacken skulle vara ända ner till en fors som vi skulle korsa.

Och denna forsen var lika långt iväg som den förra hade känts haha!

Väl nere vid forsen skulle det vara plan mark ända fram till Vistas fjällstuga.

Efter ha slängt en blick på kartan så sa Richard -Det är säkert en 4:a kilometer att gå på den plana biten.

Aaaaaldrig svarade jag, inte en chans att det är längre än 3 kilometer..

När vi väl vandrade över bron vid forsen möttes vi av en skylt som sa

-5km till Vistas

Haha! Vi var helt slut!

Så de där 5km var nog de längsta 5km vi någonsin gått haha!

Vi kom aldrig fram.😄

Lisa hoppade ner och sprang som aldrig förr.

-Kolla kolla vad snabba mina löparskor är!

Så skrek hon där hon for iväg som ett skott så fort vi släppt ner henne på marken.

Jag fick bråttom upp med väskan på ryggen för att kunna sätta fart efter henne, då hon vägrade stanna när vi ropade på henne.

Var som att skorna fastnat i högsta växeln haha!

Man vet aldrig vad som döljer sig efter nästa kurva, stup, fors, ren eller argsint björn hehe! 😄

Till sist hade vi endå avverkat de sista 5km på denna långa dagsvandring och gled in vid Vistas fjällstuga.

Vilken underbar känsla!

Även Vistas låg otroligt vackert och vi valde att korsa floden och slå upp vårat tält en bit ifrån.

Ny härlig vy

Paus för att äta lite chips 😃

Såå vackert!

Lisa springer fort med sina löparskor 😄

Vi närmar oss Vistas.

💛

Äntligen framme 😄

Här ligger Vistas fjällstuga fint.

På andra sidan forsen tältade vi.

Blev en riktigt bra kväll med käk och varm choklad.

Lisa skulle blåsa på sin varma choklad och tog i för kung och fosterland och fick den (inte allt för varma chokladen) rätt upp i ansiktet.

Detta och några snubblingar var det värsta som drabbade Lisa på vandringen.

Så vi klarade oss rätt bra 😃

Största skrubbsåret på resan fick Lisa i Bollnäs när hon ramlade på stegen när hon skulle klättra ner för studsmattan haha!

Vad vi inte visste denna kvällen var att vi nu avverkat de tre tyngsta dagarna och att det nu skulle bli mycket lättare.

Fortfarande tungt men inte alls i klass med det som varit 😃

Är endå kul det där..

Man sliter på dagen och det är tungt, men på kvällen när man slår sig ner är man så nöjd och har glömt allt vad tungt som varit.

Där och då njuter man bara i stunden och njuter av alla fina utsikter man sett och ser.

Lisa hjälper till med disken..

..Lisa hjälper till att bära fram några stenar att sitta på, duktig tjejja 😃

Kvällsmat i Vistas.

Dagen efter tog vi sovmorgon.

Lika bra var det, för vi vaknade upp till ett fjäll som var klätt i vit dimma.

Vi andades ut och var glada att vi tagit oss ner från höjderna där vi idag inte hade sett mycket.

Skönt att vi fått vandra i sol med utsikt istället för i dimma med noll sikt och med en kompass i handen som hade fått visa vägen.

Som sagt så tog vi det lugnt på morgonen för att se om dimman ville lyfta från bergen och ge oss ännu en fin dag.

Var rätt skönt att vila ut lite extra och bara hänga.

Morgonhäng i tältet 😃

Bergen var täckta i vit dimma denna morgonen, tur vi kommit ner från de höga höjderna.

Lite innan lunch kände vi oss redo att ge oss av.

Dimman hade lyft lite men hängde ändå kvar över topparna på bergen.

Detta blev en mycket enklare dag.

Började uppför men planade sedan ut för att sedan slutta svagt, svagt uppför sista biten.

Stannade för lunch, och inte försen vi satt oss ner märkte vi att vi satt oss i värsta blåshålet.😃

Men har man satt sig så har man satt sig.

Så vi satt kvar i blåsten och intog våra delikata nudlar med linser och proteinflakes hehe!

Nästa etapp gick till Nallo!

Lunch-paus

Råkade sätta oss ner i värsta blåshålet. Men vi satt kvar endå, hungriga på lunch. 😃

Blev desstu bättre sen när vi började röra på oss och lämnade blåshålet bakom och solen tittade fram.

Var en härlig dag där Lisa sprang en bit på en ovanligt fin, stenfri och jämn stig för att vara på denna vandringen 😂

Solen tittar fram bakom molnen.

Lisa rastar benen.

Varenda stor sten som kom i Lisas väg skulle hon klättra upp på. Klätter-tjejen nr1 😄

Kom fram till Nallo Fjällstuga och möttes av en stor applåd haha!

Var ett gäng äldre män, allt från 70-83år gamla som tagit helikoptern in för att vandra på fjället och sova i tält i några dagar.

Riktiga fjällveteraner, där en av männen spenderat totalt 150dagar i Sarek!

Han hade man ju verkligen velat sitta ner och tjitt-tjatta med och fått de bästa tipsen för Sarek. 😃

De tyckte vi var grymma som gav oss ut på vandring och fjället med Lisa utan att stoppas av en massa men och vad och hinder.

Kändes bra att höra att vi gjorde rätt och gav en riktig boost om att allt är möjligt och en massa positivitet.

Inte långt efter vi kom fram så började det att regna, så vi kröp in i fjällstugan tills de värsta var över.

Tänkte att vi går in och värmer oss i stugvärmen en stund.

Men icke där inne kändes det nästan råare och kallare än ute då de inte eldade.

Gäller för dom att snåla på veden såklart, då vi är över trädgränsen och väldigt svårt att få tag i ved.

Tror att det kör med gas till elementen på kvällarna, men såklart ingen lyx man kan ha igång hela dagarna.

Så efter ett litet tag klädde vi oss i regnkläder. Gav oss ut och promenerade iväg en bit och slog upp vårat röda tält.

Var åter igen kvällen och matlagningen stod på schemat.

Vi mös in oss i tältet och Lisa vinkade glatt på de få förbipasserande blöta vandrare som antagligen kollade avensjukt in i vårat torra tält och kände doften av vår prima chilli con carne haha!

Sen vet jag inte vad som hände med Lisa..

Alla kvällar hittills hade hon varit som en stjärna men denna kvällen var det som någon bytt ut våran onge mot något från yttre rymden. 😂

Hon var på rethumör delux!! Haha!

Försökte oss på att sätta henne i skamvrån som alltid funkar hemma, men på en yta på typ 3kvadrat ville det sig inte riktigt lika bra haha!

Hon sög ut energin ur sin mamma och pappa innan hon helt övertrött tokdeckade.

Övertröttare unge har jag då aldrig varit med om.. Oj oj haha!

Efter att Lisa deckat tittade jag och Richard på varandra, sen tog det inte många sekunder innan vi tokdeckade vi också haha!