Todelooooo!!
2017-03-14
Jaha då har lite mer än en vecka passerat sedan vi anlände hit till Kuta Lombok. Och vi har det alldeles alldeles utmärkt!
Vår första dag med surf bjöd ju på väldigt små vågor. MEN dagen efter bjöd surfet på något heeeelt annat.. haha! Alltså om det förra året var dengue-epedemi så är nog detta stora ORM-året!!
Ormar (som jag hatar) överallt!! Antingen är dom i någons knä i Kuta Bali som får mig att hoppa 20m åt andra hållet eller så ringlar dom sig över vägen så att vi håller på att köra över dom med moppen. Också hade vi ju denna andra dag i surfet..
Vi hade tagit moppen till Aregullin, paddlat hela vägen ut till vågorna. Var inga jättevågor men vi var helt själva därute som var mycket trevligt.
Ja trevligt tills det att Richard bara skriker –ORM, ORM; ORM!! –PADDLA BORT!!
Alltså ursäkta språket, men jag höll på att skita på mig!
Jag blev såå rädd!!
Då hade Richard sett en gigantisk grå orm på ytan som typ kom svävandes i vågen..
Och ungefär i samma sekund Richard skrek orm så paddlade jag in mot stranden i en jäkla fart!
Finns lite vågor närmare stranden där det låg lite annat folk och surfade. Beslutade oss för att hänga lite där istället.
Men jag var inte så kaxig där jag satt på min bräda och dinglade med fötterna i vattnet. Trodde mig se ormar typ överallt!
Efter en stund tänkte jag att äsch hur många ormar kan det finnas, vi hade nog bara super-otur.
Plus att jag inte riktigt litade på att det verkligen var en orm som Richard hade sett..
Så efter jag hade suttit där väldigt skeptisk vid sidan om vågorna i typ 10min tänkte jag (efter en bok jag nyligen läst) att va fasiken man behöver ju inte vara rädd innan man verkligen behöver vara rädd.
Så jag tänker precis lägga mig ner på brädan och paddla ut bland vågorna när det dyker upp en gestalt ca 2m ifrån mig i vattnet.
EN ORM helt enkelt!!
Den reser sig typ en halvmeter över vattenytan och bara kollar på mig..
Jag ger ifrån mig världens skrik och paddlar i en rask fart mot stranden! Nu var det definitivt slut-surfat för den dagen!!
Sketa-äcklig var den!!
Vit och svart-randig med gult huvud!
Jag och Richard diskuterade sedan om vi tyckte det var bra eller dåligt att det var en annan orm.
Bra vilket betydde att den första ormen i alla fall inte följt efter oss in..
Dåligt för att det då tydligen finns bra många fler än en orm..
Richard tyckte vi skulle hoppa i vattnet igen efter en halvtimme, liksom som tillbaka upp på hästen.
Det gick jag ..INTE med på.. haha!
Var dessutom en amerikan på stranden som skrämde upp mig om hur giftiga de var och hur snabbt man dog på bara 4min om man blev biten..
En indones sa att det tog lika många minuter att dö som ränderna på ormen.. jovisst låter ju troligt.. hehe!
Har ju nu efter några fler möten med denna amerikanen förstått att han är lite halv-crazy och efter ha googlat seasnake blivit lite lugnare..
Visst de är supergiftiga.. Men bara 3% dör OCH dom biter typ aldrig.
De biter om du trampar på dom, eller om dom tex fastnat i ett nät och man ska dra bort dom..
Att de kommer upp över ytan beror inte på att de ska gå till attack utan att de helt enkelt är uppe och tar luft..
Att vi såg 2st denna dag kan jag inte fatta..
Jennie som bott här i typ 3år och surfar varje dag har aldrig sett någon..
Richard hade ju faktiskt ett orm-möte här i Indonesien för många år sedan när han och Fidde låg ute och surfade.
Helt plötsligt hade Fidde bara pekat på Richards vad utan att få fram några ljud ur munnen..
Då hade en seasnake hoppat upp på Richards vad för att sola lite.. Den solningen fick ett abrupt slut när Richard började sparka och ha sig.. Haha!
I alla fall, även om man ska upp på hästen igen, så har jag trots allt inte surfat i just Aregulin igen.. ännu..
2dagar senare så tog jag mod till mig och hoppade i vågorna igen men på ett annat ställe.
Fick verkligen anstränga mig att inte sitta och titta ner i vattnet efter ormar. Vet ju att havet antagligen är fullt av seasnakes, bara att jag inte har lust att skåda några fler..hehe!
Japp nog av ormar.. =) Dagen efter ormdagen tog vi moppen och körde en riktig tur.
Längre bort än vi någonsin har varit här i Kuta innan.
Hamnade på Sarangan en helt öde strand.
Moppeturen dit var underbar, bara en massa palmer och grönska..
Kul att se att även om turismen här har börjat sprida ut sig så behöver man inte åka jättelångt iväg för att fortfarande hitta öde stränder och orörd grönska.
Var en liten upptäckardag där vi åkte runt på moppen. Hade lunch på ett ställe med fantastiskt utsikt och avslutade dagen med att kolla solnedgången på ett ställe som heter Segar tillsammans med Jennie och medlemmarna på hennes och Ossis surfcamp som dom har just nu.
Det roliga med detta surfcampet är att var dom än är och surfar så dyker jag och Richard upp.
Är vi inte på plats just när dom kommer så kan de räkna med att vi dyker vi upp inom kort! Haha!
I början tittade de konstigt på oss (4 goa personer ifrån kungsbacka faktiskt) när vi dök upp, men sedan så bara accepterade de oss som någon förlängd eller lös kroppsdel på deras surfcamp som alltid var där.. haha!
Var bra för oss dom första dagarna att fråga Jennie vart det var bäst surf just den dagen och klockslaget då vi inte hade riktigt koll..
Vissa dagar har vi kört surf både morgon och kväll. Alltså det blir man heelt slut av!
Hela kroppen var galet sleten!
Men såå kul att va i vattnet nu! Detta är faktiskt än så länge (peppar peppar ta i trä) första surfresan som vi har gjort som jag än så länge, INTE har hamnat på stranden och gråtit och sagt att jag ALDRIG mera ska surfa.. Haha!
Men det är klart, än är inte resan över.. =)
Var dock en kväll när jag paddlat långt ut till vågorna och inte fick ett ända åk som jag var förbannad.. haha!
Men annars går det fantastiskt bra och är riktigt skoj!
Så vi surfar, slappar, har kompis-häng med Nils och Stina och Jennies gäng, dricker någon öl per dag =), badar lite, äter glass, äter goda kvällsmål, och tar en och en annan solnedgång.
Hänger hemma hos Jennie och myser med hennes katter så Lennart-abstinensen håller sig okej.. =)
Nu är Jennie och Ossis surfcamp slut så nu kan vi tyvärr inte hänga efter dom något mer.. haha!
Började dagen med en brakfrukost på fina Astahri, en resturang uppe på ett berg med utsikt ut över hela Kuta.
Åkte sedan med våran chaffis Embon till Gilli Nanggu och snorklade.
Såå underbart!
Skulle kunna ligga i huuuuur länge som helst och bara njuta av färgerna, korallerna och alla fiskar. Undervattens-världen är bara bäst här i Indonesien!
Solen var med oss men försvann tyvärr efter en stund. Man tappar ju då lite av ljuset i vattnet när man snorklar.. Men men förra året när vi var där så spöregnade det..
Ingen garn-inköp ännu, måste få det avklarat snart så jag kan börja med min virkning.. Men är inne på fjärde boken och jaa vi har det underbart!!
Avslutar med en lite kul grej.. Haddi pojken som Jennie och Ossi har hand om hade frågat Jennie igår vad jävla mongo betyder..
Jennie tänkte efter och svarade att det betyder, I love mango! Haha! Skönt!
Ha det bäst! KRAAAAAAM =)
Kommentera