Hejsan!

Nu tänkte jag ta och berätta lite om vårat besök i fina Montenegro.
Landet som jag varken visste något om eller hade en aning vart det låg här i världen.
Men det råkade visst ligga söder om Kroatien och när vi såg det blev vi väldigt nyfikna på detta lilla land Montenegro och bestämde oss för att ge det ett besök.
Helt rätt gjort!
Ett jättefint land som både bjöd på sol, strand och berg.

Vi packade ihop oss dagen efter vårat besök i Dubrovnik och körde dryga timmen till gränsen mot Montenegro.
Vi var riktigt taggade på att besöka detta land men vi höll på att få vända redan i tullen när pass-mannen frågade efter vårat registreringsbevis på bilen..
Dom ska man tydligen ha med sig när man är ute och rullar på vägarna här i världen, men dom lämnade vi hemma..hehe! 🤔😂

Richard stod och höll i registreringsbeviset sista dagen innan vi lämnade Sverige men la tillbaka dom i en packlåda då han tyckte att värdehavndlingar ska tryggt stanna hemma.. 😂
Men registreringspapper på bilen ska man tydligen ha med sig när man åker in och ut genom länder.
Men det var iallafall första gången som någon frågade efter dom här i här i Montenegro.

Vi tittade lite på varandra med en aning panik i ögonen, och jag låtsades börja leta efter papperna i handskfacket fast jag visste att jag inte skulle hitta något, för dom låg ju tryggt förvar hemma i Laholm haha! 😂
Till sist sa vi att vi glömt dom hemma..
Pass-kontrollanten frågade -Varför då?
Ja, vad svarar man på det haha!
Därför..haha! 😁

Passkontrollant-mannen kollade tröttsamt på den svenska familjen och sa till sist -Ja ja kör in i  Montenegro då, men ni kommer inte komma ut från landet utan papperna..
Okej svarade vi och åkte in i landet med risk för att bli fast för evigt haha! 😬
Nä, varför skulle dom inte låta oss åka här i från, det klart dom kommer att göra..eller.. haha!
 
Till sist kom vi in i Montenegro fast vi glömt våra bilregistreringsbevis hemma i Sverige..

Lättade åkte vi in i Montenegro, hade ju varit bra snopet att få vända på gränsen, vi som sett fram emot vårat Montenegro-besök så mycket.
Nästan meddetsamma när man kommer in i Montenegro kommer man till Kotorbukten, en jääääättefin bukt med gamla fina byar och där bergen reser sig jämte havet.

Där ligger fina staden Kotor och andra små byar men i och med att vi fortfarande var lite stads-trötta så nöjde vi oss med att bara bila längs med hela bukten och njuta av den vackra utsikten.
Kanske vi kunde avsluta vårat Montenegro-besök med att besöka staden Kotor.
Vi fortsatte längs med kusten och semesterorterna men fortsatte även förbi dom.
 
Fina Kotor-bukten
 En ö byggd av sjunkande fartyg med stenar, med en kyrka på.
 
 Sveti Stefan, en ö med ett stort lyx-hotellkomplex. 
 
Vid lunch tog vi en kringelikrokig väg som gick ner till en liten strand.
Där hade vi lunch och hängde sedan hela eftermiddagen på stranden som var precis så som vi vill att stränder ska vara, små och mysiga. 😊

Efter en eftermiddag med sol och bad drog vi till en lite sjabbig camping men som låg precis vid havet.
Visst att vi stått nära havet många gånger på denna bilresan men aldrig såhär nära!
Två kliv ut från bilen och vi stod på stranden.
Stranden var långt ifrån den vackraste men endå en otrolig känsla att stå så nära.
Lisa sprang direkt ner och lekte på stranden och vi hade en mysig kväll med första parkett till solnedgången.
 
Härlig ställplats två kliv från stranden.
 
Dagen efter hängde vi kvar hela förmiddagen och njöt av närheten till att ta svalkande bad i havet, var riktigt härligt och avkopplande.
Hade gärna stannat där någon dag, men dagarna började ticka ner tills det var dax för oss att börja bila mot Portugal, så efter en väldigt härlig förmiddag gav vi oss av.
Campingen må ha haft resans närmaste placering till havet men vann också priset för resans mest taskiga toalettfaciliteter haha!
 
 En härlig förmiddag.
 
Vid drog vidare längs med kusten och hittade en perfekt resturang som bara låg där och väntade på oss.
Vi bestämde oss för att skämma bort oss själva och unna oss en söndagsmiddag där vid kusten.
Slog oss ner och beställde ett glas rosé ifrån självaste Montenegro, för som i så många andra länder här i Europa så odlade även dom vin, vem dricker allt vin som odlas här i världen?!! Haha!
Ja jag dricker ju en liten del men vem dricker resten?!! Haha! 😂
 
 Söndags-middag 😊
Var sista dagen som resturangen hade öppet för den här säsongen.
 
Efter våran mysiga familjemiddag drog vi vidare och kollade på ett olivträd som var 2240år gammalt!
Kanske inte så vackert men en väldigt imponerande ålder måste jag säga.
 
2240år gammalt olivträd.
 
Sen bar det av in i landet, mycket vackert!
Till min lycka hittade vi även en massa mini-cyklamens!!
En blomma som vi har som krukväxt hemma i Sverige.
Att den rackaren växte här uppe i bergen hade jag inte en aning om.
Vägkanterna var fulla av små lila-vita minicyklamens, jätteroligt för en gammal utbildad florist. 😊
  Vilda cyklamens, så kul!
Kul att se en blomma växa vilt som bara finns i kruka hemma. 😊
 
Kom fram till en stor sjö som vi tänkt bila längs med.
Stannade vid en utsiktspunkt och kollade in vyerna och pratade om att vi nog måste vara väldigt nära Albanien nu.
Vad vi inte visste då var att vi antagligen stod på själva gränsen.
 
 
 
Utsiktspunkt
 
Började närma sig kvällen och vi tänkte att det var dax att försöka hitta något för natten.
Att befinna sig i Montenegro är som att befinna sig i Sverige år 1995, då vi varken hade täckning på mobilerna, inget internet och därmed ingen gps.
För andra gången på resan fick jag plocka fram min stora kartbok som jag konkat med haha!

Jag var sååå nöjd över situationen! Haha! 😂
Är sååå skönt att komma ut ur wifi-bubblan ett tag!
Richard hatar det då han vill ha koll på alla eventuella vägar och alla möjliga ställplatser och campingar medans jag är precis tvärt om och bara älskar det!!
Jag tycker det är fantastiskt kul att bara köra på känsla och ta någon väg och se vart man hamnar. 😍

Och wolla vi tog en väg ner mot en resturang nere vid sjön, hade tänkt stå på restaurangens parkering då dom körde lite camping där.
Men istället ramlade vi över ett ställe precis nere vid kanten av sjön där det redan stod en spansk husbil parkerad.
Dom kom medesamma över till oss och pratade och berättade för oss att det gick utmärkt att stå där gratis för natten.
Perfekt!
 
Våran fina ställplats vi hittade utan att använda oss av något wifi. 😂

De snälla spanska paret berättade också att närmsta by som bara låg två kilometer bort ifrån där vi stod var Albanien.
Såååå spännande tyckte jag!
Vet inte varför jag drogs så till Albanien, men jag älskar allt som är annorlunda ifrån hur vi har det och hur vi lever i Sverige.
Älskar att se andra kulturer.

Så redan där och då bestämde jag att kommande morgon-löparrunda skulle gå över till Albanien.
Hade vi haft våra bilpapper i ordning hade vi lätt tagit en runda över till Albanien.
Men med papperna "tryggt" liggandes i Sverige vågade vi inte chansa, speciellt inte efter att det spanska paret berättade att dom frågade just efter dom papperna när man passerar gränsen..

Typiskt!
Men men vi får spara Albanien till en annan gång.
Har redan kommande och framtida resa i huvudet där vi börjar med nationalparkerna i Kroatien för att fortsätta ner och göra Albanien för att avsluta med lite ö-hopping i Grekland!
Mmmmmm!
Jag får tänka så som att ”den som spar han har” haha! 😂

Hade en toppenkväll där på gränsen till Albanien, det enda som var kasst med den platsen var att marken var full och då menar jag verkligen FULL av små taggbollar.
Inte ett steg utan skor kunde man ta, och skornas sulor blev snabbt fulla av dessa små taggbollar.
Det var egentligen därför det spanska paret var så snabba över till oss för att varna oss och speciellt Lisa om att inte gå barfota!
Jag lyckades ändå få några taggbollar i fötterna och dom var väldigt otrevliga att dra ur..hehe!
 
 
Mysig kväll 💕
 
Dagen efter började såklart med min inplanerade Albanien-löparrunda.
Gav mig iväg en aning orolig för ormar då vi såg en rätt stor dagen innan, och löparrundan över till Albanien gick längs med en liten gräs-stig. 😬

Men inga ormar, inga arga och otrevliga hundar eller något annat läskigt, utan jag kom välbehållen in i Albanien. 😂
Sprang förbi något cafe där det satt gamla män och drack sitt morgon-te/kaffe, hundar som letade i soporna efter käk, bilar som nu hade betäckningen AL och allt kändes nytt, exotiskt och spännande.
Det tråkiga var dock att vägkanten helt plötsligt gick från att vara prydligt skräpfri till full med papper, plast och skit..

Sprang 4km in i landet innan jag tyvärr var tvungen att vända tillbaka, önskar jag hade kunnat fortsätta.. 😊
Även Richard tog sig en runda in i Albanien och han svor antagligen tyst för sig själv att han lämnat de viktiga bilpapperna hemma i Sverige.. hehe! 😁

Hade en go förmiddag där vid sjön med bad och häng innan vi besökte den lilla restaurangen som låg där vid lunch.
Fick bl.a beställt in oliver och egentillverkad ost, mums!
Alltså jag har läst en bok om matfusk, och vet ni vad?!
Akta er för svarta oliver då många av dom är gröna oliver som blivit färgade svarta för att dom inte orkar vänta de extra veckorna det tar för oliverna att gå från gröna till svarta på träden. 😱

Alltså ni fattar ju, hur mycket får man luras egentligen?! 😡
Jag blir bara så arg, finns så mycket skit i våran mat, det som stör mig mest är de rena lurendrejerierna som tex med de svarta oliverna!

Dessa oliverna kunde man se att det minsann inte begått något fusk med, inget stabiliseringsmedel eller färgämne eller annat skit här inte.
Ta er en titt på dessa oliverna för det är såhär den riktiga varan ska se ut!
Så nu fick jag det sagt också haha! 😂
 
 Där på andra sidan ligger Albanien.
 
Där borta ligger den Albanska byn som vi tog en varsin löparrunda till.
Resturangbesök
 
 
Sähär ska riktiga oliver se ut! 😋
 
Klockan var redan 15 när vi rullade vidare längs med den vackra sjön.
Tog dagen till att njuta av utsikten längs med sjön, tror det tog oss två timmar att bila längs med den.
Tog in på en camping för kvällen med wifi så jag passade på att ringa mamma och pappa över Whatsapp och berätta att vi fortfarande var helskinnade och mådde bra hehe!
 
 
Vackert längs med sjön. 
 Med vinden i håret. 💛
  
 
 
Dagen efter körde vi vidare på våran färd mot bergen.
Nu hade vi beslutat oss för att vi ville besöka en av alla Montenegros fina nationalparker.
Självklart valde vi den mest norrut som innehöll Montenegros högsta berg, Bobotov Kuk! (Haha ja berget heter faktiskt så! Det roliga är att i närheten av Bobotov Kuk ligger Bobotov Fiffi! Haha! 😂)

Vi styrde mot bergen efter vi besökt en butik som hjälpt oss att skriva ut pappers-kopier på vårat bilregistreringsbevis som vi fått min bror till att hitta bland alla våra flyttlådor i Laholm. 🙈😄
(Tack för det 🙏) och som han sedan scannat och mailat över till oss.
Vi tänkte att vi skulle skriva ut dom i färg för att dom skulle se ut som dom riktiga papperna.

Tyvärr så tog det först och främst några olika besök innan vi hittade någon som ens hade en färgutskrivare och när vi väl hittade en så blev det väl inte så jättebra utskrifter, inget som man kunde luras med iallafall haha! 😂
Ja, ja nu hade vi iallafall något att visa upp vid gränsen när vi senare skulle komma att lämna landet..

På våran väg mot bergen tog vi en liten avstickare till ett litet kloster som var byggt in i ett berg.
Kanske inte roligaste utflykten men nu har vi iallafall besökt det haha! 😆
Lisa fick ett nytt armband med rosa pärlor och ett rosa litet kors så hon var bra nöjd iallafall hehe!
 
 Klostret i berget som vi gav ett besök.
 
 
Kom fram till nationalparken Durmitor i Zabljak lagom till kvällen.
Hittade en fin liten camping med utsikt ut över bergen och Richard sa -Har du märkt att pensionärerna som vi delat campingar med innan nu är utbytta mot ungdomar? Hehe!
Tydligen ett hippt ställe detta Durmitor nationalpark hehe! 😂

Checkade in och ägarna bjöd på hemmagjord plommonsnaps.
Lisa fick juice och jag smuttade lite artigt på min snaps innan jag försiktigt bytte plats på Richards tomma snapsglas med mitt nästan fulla haha! 😂
Snaps, tyvärr inte min grej, vidrigt haha! 😝
Man fick passa sig för att gå och fråga personalen för mycket frågor för så fort man närmade sig deras ”reception” fick man frågan -Snaps? Haha!

Tror dom bjöd på så mycket snaps för att hålla sina camping-gäster varma haha!
Om kusten bjöd på höga sommartemperaturer så hade graderna nu droppat till 21-22°C och det var på dagen.
När vi satt och tog våran välkomstsnaps frågade jag om det blev väldigt kallt på natten där och tjejen nickade och svarade att temperaturen ungefär sjönk till 4°C..
Gott..hehe! 😱

Natt-temeperaturen var nog det sämsta med Durmitor nationalpark, men vi är ändå Vikingar och härdade ut i hela 5 nätter där i kylan.
Det som inte dödar det härdar haha! 🤣

Något som var väldigt roligt med denna campingen var att Lisa fick en tysk liten vän, Theresa lika gammal som Lisa.
Hennes föräldrar bjöd in oss att hälsa på under våran resa hemåt till Sverige och att spendera en natt hos dom.
Underbart snällt och lockande med tanke på att temperaturen i norra Europa nog inte kommer vara högre än den i Durmitor nationalpark när vi är på väg hemåt hehe!
 
Campingen i Zabljak.
 
Dagen efter tog vi en lugn förmiddag då Lisa lekte med sin nya kompis.
Vi tyckte att Lisa var värd att för en gång skulle få leka med någon i sin egna ålder.

Mitt på dagen tog vi dock en liten utflykt till en närliggande jättefin sjö, Black Lake (Crno Jezero).
Tog på oss våra promenadskor och vandrade mot sjön, väl där tog vi oss en tur runt hela sjön.
Trots att vi sett många sjöar längs våran resa så var det väldigt mysigt att gå där runt den vackra sjön.
Lisa lekte och hade hur kul som helst.
Vi sprang fram på den slingriga och steniga stigen och vi fick alla 7km av behövligt spring i våra ben. 😍
 
 På vandring runt Black Lake (Crno Jez)
 
 
 
 
  Otrolig färg!
 
 
 
 Som en spegel. 😍
 
Hade lite lunch där vid sjön innan vi gick genom skogen tillbaka till våran camping igen.
Bestämde oss för att stanna ytterligare en natt på campingen så att Lisa och Theresa kunde få leka.
Så det blev en riktig slappe eftermiddag för mig och Richard där jag tog mig en löparrunda ytterligare ett varv runt den fina sjön.

Det roliga är att ungefär halva varvet runt sjön kom en gigantisk hund med ett grönt halsband fram till mig.
Jag stannade då jag har stor respekt för hundar som jag inte känner.
Jag tittade mig omkring för att se om jag såg någon ägare, men ingen verkade höra ihop med hunden.
Jag fortsatte att springa och det med hunden hack i häl, hunden verkade ju rätt snäll ändå och höll mig sällskap hela varvet runt innan den mystiskt försvann..

Senare den eftermiddagen när jag och Richard satt i solen på campingen kom den stora hunden med det gröna halsbandet helt plötsligt förbi, och vi antog att han bodde där på campingen med de andra hundarna som sprang runder där.
Tyckte dock att det var konstigt att han var iväg själv 4km bort vid sjön..
Men men det var väl så dom gjorde här i Montenegro. 😄

Blev en härlig dag där i solen med sjöbesök och slappe.
 
 Lunchdax
 Finns så.många vackra sjöar här i världen. 😊
 
På väg tillbaka till campingen.
 
Dagen efter packade vi ihop oss för att dra och kolla in Tara Canyon, tydligen en av de djupaste kanjonerna i Europa.
Styrde bilen mot ett ställe som skulle bjuda på de bästa utsiktspunkterna ut över Tara Canyon.
Visade sig att detta stället tydligen var en vandring som man skulle gå för att komma till utsiktspunkterna.

Så vi hade lite lunch där i solen innan vi gav oss av på vandringen, och helt plötsligt kom en liten hund på besök hehe!
Dessa hundar.. 😂
Denna var dock liten och söt och sällskapade oss där vid våran lunch tills det kom ett engelskt par förbi, då hoppade hunden iväg och följde med dom in i skogen.
Efter våra magar var mätta och belåtna bytte vi om till våra vandringsskor och begav oss också in i skogen.
 
Vi drar på jakt efter fina utsiktspunkter.

Efter några kilometer kom vi fram till den första utsiktpunkten, vet inte om man kunde se så mycket av Tara Canyon precis, men vackert var det iallafall. 😊
 
 
Första utsiktspunkten över Tara Canyon.
  
Gav oss av mot nästa utsiktspunkt och även den dök upp längs den märkta slingan.
Men när vi gick där i skogen på den välmärkta stigen så försvann helt plötsligt allt vad stig och märkningar heter. 🤔
Vi mötte det engelska paret som gått i väg på vandringen en bra stund innan oss och dom var också förvånade över att stigen helt plötsligt bara försvunnit..

Vi provade en liten stig tillsammans och kom fram till att den måste vara den rätta.
Men helt plötsligt försvann även denna lilla stigen och där stod både vi och det trevliga engelska paret och var förbryllade..

Till saken är den att innan vi gav oss iväg på denna vadringen hade vi läst att här både fanns björnar och gamla minor, så man gjorde säkrast i att hålla sig på stigen och inte springa vid sidan av. 😬
Och ändå stod vi här mitt ute i skogen och inte visste vilket håll vi skulle gå..hehe!
Hur gick det till? Hehe!
 
(Här kommer en liten film på våran egna lilla björnskrämma, jisses vad hon pratade under denna vandringen hehe! Och ju mer lillan tjötar jo fortare går hon, lägg märke till hennes höga tempo haha! Älskar det!) 😂
 

Vi virrade runder en bra stund där i skogen tillsammans med det engelska paret innan vi trodde oss hittat den rätta vägen, men vi var verkligen inte säkra..
Frågan var skulle vi chansa eller skulle vi bara ge upp vända och gå tillbaka till bilen..
Just då kom världens åsk-knall och vi tyckte alla att det avgjorde saken och vi gav upp om att få se den tredje och antagligen bästa utsiktspunkten haha! 😂
Gud hade sagt sitt haha!

Under alla våra runder där i skogen hängde den lilla hunden med oss, som nu det engelska paret hade döpt till Claud hehe!
Väl tillbaka vid bilen hängde Claud kvar med oss medans de engelska paret körde iväg.
Medans vi satt inne i bilen och fikade då det börjat regna satt Claud med största hundögonen utanför våran bil och tittade på oss..
Man kan ju undra vart denna Claud hörde hemma, och om ingen saknade honom efter alla timmar han var i skogen med oss..
 
 Började bli höst i Montenegros berg.
 
Claud som hängde med oss hela eftermiddagen. 😄
 
Vi satt där i bilen medans det regnade utanför, högst osugna på att åka och campa någonstans i fukten och kylan.
Kom fram till att boka in oss en natt i en lägenhet med frys då vi kunde slå två flugor i en smäll.
Ladda våran kyl samtidigt som vi kunde undvika en vikinga-natt i kylan haha! 😂

Kyla är väl en sak, men fukt och kyla som det nu var med regnet som öste ner är inte kul!
Så sagt och gjort, hittade en lägenhet och åkte för att hämta upp nycklarna och blev åter igen bjudna på hemmagjord snaps..haha! 😝
Jag tackade artigt nej och fick istället en kopp te till min lycka.

Lägenheten hade 8.5poäng av 10 möjliga men var riktigt risig haha!
Golvbräderna stack upp lite här och där och toasitsen var både lös och söndrig m,m
Men högre förväntningar än så kanske man inte kan ha när man befinner sig i Montenegro.
Lägenheten täckte ju iallafall våra behov som vi hade, tak över huvudet och frys att ladda våra kylklampar i.

Tyvärr blev jag lite dålig den kvällen, yr och illamående och Lisa var på ett fasligt dåligt humör innan lägg-dax, stackars Richard hehe!
Till sist somnade Lisa och Richard gick och köpte chips till oss, också mös vi ner oss i en av alla de sju sängarna som fanns och kollade dokumentärer hehe! 😄

Dagen efter började med regn och vi suckade en aning, så himla kallt i bergen med det vädret.
Men trots det dåliga vädret packade vi ihop våra grejer redo att lämna lägenheten, fast att ägaren varit extra snäll och sagt att vi kunde stanna tills kl 13.00.
Men som sagt så var lägenheten rätt så omysig så vi drog mer än gärna tidigare hehe!
Efter en varsin dusch och ett avsnitt Rix morgonzoo var vi redo att lämna.

Dagens utflykt gick till en stor bro som gick över Tara canyon för att sedan ta bilen och bila längs med kanjonen.
Trots mulet väder var det fantastiskt vackert där längs med forsen.
De fina bergen med kanjonen som störtade djupt ner med den gröna forsen som ringlade fram  långt där nere.
Hela dagen gick medans vi bilade runder där, hann också med ett stopp för att titta på en skog som var full med gigantiska gamla tallar.
 
 Bron över Tara Canyon.
 
 
 
 
 Vackra tallar.
 
 En skog med väldigt stora och gamla tallar!
 
Sedan tog vi oss tillbaka till Zabljak och körde i motsatt riktning upp ibland bergen.
Tänkte ta och kolla in vart startpunkten för morgondagens projekt låg någonstans.
Morgondagens projekt som var att bestiga Bobotov Kuk, Montenegros högsta berg. 😊

Kom upp bland bergen och det var faaaaantastiskt vackert!! 😍
Hade redan kommit upp ett antal höjdmeter och temperaturen sjönk ytterligare där vi klättrade vidare uppför med bilen.
Vi hade tänkt att bara åka upp och kolla och sedan åka ner och campa på lite lägre höjdmeter, just för att iallafall ha några grader värmare om natten. 😄

Men väl uppe i bergen var det så fantastiskt vackert att vi bestämde oss för att sova däruppe, kallt eller ej.
Var ju kallt nere i byn också, några grader kallare mer eller mindre spelade ju ingen roll och här fick vi en fantastisk utsikt på köpet.
 
 På väg upp i bergen i Durmitor Nationalpark.
 
 Väldigt vackert! 😍
 
Hittade en plätt att campa på, en gräsplätt som var avsedd för oss campare, bara det att ingen vågade köra ner där med sina husbilar då vägen var både smal, gropig och högst oduglig haha!
Men vi och våran Turbo McQueen åkte såklart ner. 😂
Och där stod vi och fick en fantastisk kväll. 😍

På med ordentligt med kläder, Richard lagade pizza och vi tog ett varsitt kallt glas rödvin.
(Vi måste ju dra vårat strå till stacken med att dricka upp allt rödvin som tillverkas här i världen haha! 😂)
Lisa gick och la sig och jag och Richard satt kvar en stund och kollade på den fantastiska stjärnhimlen.
Något som jag la märke till i Montenegro var att det var så himla tyst och skönt överallt.
Inte bara där ute i naturen utan även på campingen en bit utanför staden där vi stått några nätter tidigare.
En riktig skön tystnad.
 
 Richard rekar vägen, om vi vågar köra ner.. 😬
 Ner körde vi och där hittade vi en väldigt fin ställplats. 😊
Där nere till höger i bild står vår lilla bil, mitt bland all den fina naturen.
Kvällsmat med mycket kläder. 😄
 
Till sist kröp även jag och Richard in i tältet för att värma oss under en av sovsäckarna.
När vi precis innan vi skulle lägga oss gick ner för att borsta tänderna var det verkligen becksvart ute.
Richard kunde inte låta bli utan lät våran ficklampa lysa ut i det svarta mörkret.

Richard ryggade tillbaka när han såg två stora ögon stirra tillbaka på honom.
Antagligen tillhörande en varg eller en väldigt stor räv, vi hoppades innerligt på att det skulle vara det sistnämnda haha! 😂
Trots att det finns både varg och björn i Durmitor nationalpark kände vi att vi inte var sugna på något besök av varken det ena eller det andra haha!

Men besök fick vi, eller ja, dagen efter fick iallafall Lisa och Richard det.. hehe!

Jag vaknade tidigt och satt i min brassestol och väntade på att solen skulle komma över bergen och värma mig.
Klockan 07.00 steg solen så pass mycket att den kunde börja värma upp våra kalla kroppar och vårat tält.

Var fantastiskt att sitta där i brassestolen och dricka te och bara njuta.
Även om det var svårt att slita sig från denna riktigt goa morgon så gav jag mig ändå av vid 9-tiden för att ta mig an denna Bobotov Kuk.
 
Ny morgon, ny dag.
 Härligt när solen kom fram och värmde. 😄
 
Lisa äter nudlar varje morgon, det är de enda hon vill ha.. hehe!
 
Richard och Lisa hängde kvar vid bilen och njöt av det fina vädret och efter ett tag fick dom det där besöket hehe!
Var visst tre stycken hästar som kom närmare och närmare och som till sist kom hela vägen fram till bilen till Lisas stora glädje.
Dessa djur i Montenegro hehe! 😂
 
Lisa och Richard fick oväntat morgonbesök hehe!
Tre busiga hästar som gick lösa precis som alla andra djur i Montenegro. 😄

Vi såg fler hästar dagen efter och alla hästarna där runt bergen gick lösa, helt utan staket, såg riktigt härligt ut.
Vart ifrån dessa tre krabater som hälsade på Richard och Lisa kom från har vi inte en aning om.
Jag var lite glad att jag inte var kvar vid bilen när dom dök upp, då jag mer än gärna har ett staket emellan mig och eventuella hästar haha! 😂

Men både Richard och Lisa älskar hästar och matade dom med både äpple och knäckebröd.
Den ena hästen var lite busig och sugen på mer knäckebröd och var tydligen på väg in i våran bil innan Richard fick stopp på den..hehe!
Blev en riktig kul och annorlunda morgon för Richard och Lisa.

Jag travade iväg på min vandring upp på toppen av Bokotov kuk 2522möh.
Var en fantastisk dag att bestiga berg på med en klarblå himmel och en sol som strålade för fullt.
Med en paus ifrån bergen sedan Italien så var det åter igen kul att befinna mig ute i bergen och vara på vandring. 💕
 
 
 Tänk att bo där nere, kallt men vackert. 😊
Jag tar mig an Montenegros högsta berg.
 
Tog mig två timmar upp till toppen i en hyfsad takt, stötte på det trevliga engelska paret igen ifrån skogen vid Tara Canyon, trevligt. 😊

Sista biten upp till toppen var brant!!
Det var ordentlig klättring som gällde med hjälp av de fastsatta repen som hängde där.
Gick riktigt brant upp och kändes faktiskt lite läskigt där man kom klättrandes. 😬
Flera gånger kollade jag så att jag verkligen gick (klättrade) rätt väg, att jag inte missat en annan INTE så brant väg..
Men det hade jag inte utan det var denna klättringen som gällde om man ville upp till toppen..hehe!
 
 
 Annorlunda berg..
På väg uppåt.. 
 Såå fint!
 
 
 Träffade åter igen de snälla engelska paret.

Kom iallafall till sist upp till toppen och utsikten där var super!
Tre länder kunde man se, Montenegro, Bosnien och Serbien.
Inte illa.. 😊
Var otroligt gott där uppe på toppen och jag slog mig ner ett tag för att njuta av allt det fina.
Kan säga att det inte är många gånger som man sitter på en topp i bara linne utan att frysa och att det dessutom inte blåser en enda gnutta.

På toppen var där också en annan tjej som satt där uppe och njöt av utsikten.
Runt henne låg två små hundar helt utslagna och solade sig, jag trodde självklart att det var hennes.
(Även om jag nu borde veta bättre hehe!)
Men när tjejen reste sig upp för att promenera ner så låg hundarna kvar..
Då var det visst ytterligare några Montenegriska hundar som var ute och promenerade helt själva hehe! 😂
På toppen av ett berg liksom haha!

Jag hade lätt kunnat sitta kvar och njuta ett tag till men kände att jag ville ta mig an klättringen ner innan en stor guidad grupp kom.
Jag hade promenerat om dom på min väg upp och hade ingen lust att möta dom mitt på bergsväggen på min klättring ner.
Så jag begav mig motvilligt ner igen..
 
 Utsikten från toppen!
 
 Nöjd 😊
 
Klättringen ner gick faktiskt enklare än upp, jag trodde det skulle vara tvärt om, läskigare ner än upp, men hade till min glädje haft fel.
Och gissa vem jag stötte på efter det värsta partiet av klättring?!
Jo där kom den stora hunden med det gröna halsbandet som sprungit med mig runt sjön några dagar tidigare!!
Nu var hunden på väg upp till toppen och bara flög uppför partiet med klättring.
Alltså jag bara gapade!
DEN hunden, HÄR! 😂
Alltså det var lååååångt ifrån Zabljak och sjön, minst en 8km, och att möta den HÄR uppe vid toppen!
GALET haha! 🤣

Alltså detta var en ordentlig vandring och där kom hund efter hund springandes upp till toppen som ingenting hehe!
Dessutom långt ifrån närmsta by..
Det här med hundkoppel är nog inget som säljer något vidare bra i Montenegro hehe! 😂
 
 Gick iallafall enklare att klättra ner än upp. Här kommer en annan tjej på väg upp.. Det var brant!
 Och här kommer hunden med det gröna halsbandet på väg upp hehe! 🤔😂
 
Jag traskade vidare ner igen och stannade för lite lunch, sen gick jag sista biten ner.
Nästan helt nere mötte jag Richard och Lisa som var på väg upp för att möta mig där i bergen.
När Lisa såg mig komma vandrandes fällde hon ut armarna och började springa imot mig.
Härligt att mötas av en Lisa-kram efter timmar av solo-vandring. 💕
 
På min väg ner igen.
 
Där är toppen, den som sticker upp där i mitten.
 
 
  
 
När Lisa såg mig komma ner fällde hon ut armarna och sprang sista biten och hoppade upp i famnen, underbart! 💛💚💜
Spillevinkan ute i bergen.
 
Vi hade alla lite fika ihop på en stor sten och jag övertygade Richard om att det verkligen var värt att vandra upp till toppen.
Övertalad så gav sig Richard iväg upp och jag stannade med Lisa och klättrade på lite stenar.
Sen gick vi ner till bilen och förberedde kvällsmaten medans solen fortfarande var uppe och värmde.
 
 Jag och Lisa hade mysigt medans Richard tog sig an Bobotov Kuk.
 Tillbaka vid parkeringen.
 
I väntan på att Richard skulle komma tillbaka ner från berget.
 
Efter lite mer än tre timmar kom Richard ner igen, då hade han varit uppe på toppen och vänt.
Efter ett tag kom även den stora hunden med det gröna halsbandet ner och lade sig på gräset vid våran bil. 😄
Plötsligt dök det upp en parkvakt som hade med sig lite käk till den stora hunden och vi passade på att fråga honom om hunden.
 
Hunden med det gröna halsbandet som var överallt. 😂
 
Parkvakten berättade att hunden bodde i Zabljak som ligger 7km där ifrån.
Han berättade också att hunden älskar att vandra i bergen men att hans ägare som var polis inte hade tid att ta med hunden till bergen, så då gick hunden själv till bergen..
Bara sådär liksom, inget konstigt med det..eller? Hehe! 😂
I våra svenska öron låter det härligt och fritt men även en smula bra konstigt va? haha! 🤣

Tänk om vi hade haft en hund hemma i Åsa som själv tog sin dagliga promenad till Tjolöholms slott.
Tog sig några varv där för att till kvällen bege sig hem igen haha!
Väldigt praktiskt iallafall, med egen-rastade hundar haha! 😂

Richard var väldigt nöjd över sin vandring upp till toppen och höll med om att det var otroligt vackert.
Dock så hade han tyvärr fått med sig en aning migrän ner från berget så vi bestämde oss för att stanna ytterligare en natt på den svårtillgängliga campingen.
Kollade solnedgången vid parkeringen till Bobotov Kuk innan vi körde de 5 minuterna ner till våran campingplats.
 
Solnedgång efter en fin dag.

Lisa och Richard hoppade meddetsamma i sängen medans jag satt uppe några timmar.
Dock inte nere i bilen som vanligt utan i tryggt förvar uppe i tältet bredvid en sovandes Richard och Lisa. 😄
Kan säga att mitt kvällsbesök på våran lilla toa där nere i bilen gick väldigt fort den kvällen haha!
Jag hann typ inte komma ner innan jag var på väg upp igen, snabbt innan någon eventuell varg eller björn hann käka upp mig haha! 🤣

En fantastisk dag i bergen, bara synd att den skulle sluta med att Richards migrän kom på besök.

Dagen efter var jag uppe med tuppen för att njuta av den goa morgonen.
Dock var det lite blåsigare denna dagen och inte riktigt lika gott som dagen innan.
Tyvärr höll sig Richards migrän kvar sig även denna dagen och vi beslutade oss för att försöka ta oss de 3.5tim tillbaka till kusten.

Började tyvärr bli dax för oss att lämna Montenegro, jag hade gärna spenderat några dagar till i detta fina lilla land men vi hade över 330mil att avverka till Portugal..
Jag ville så gärna stanna där i denna buffe av balkanländer som jag tycker är så spännande, samtidigt som det såklart skulle bli sjukt kul att träffa våra kära vänner i Portugal.

Så vi packade ihop oss, även om jag sa till Richard att vi kunde hänga kvar en natt till där i nationalparken så han kunde ligga i tältet och vila.
Men Richard var fast besluten att vi skulle ta oss ner från bergen till värmare temperatur om nätterna, vilket i och för sig skulle bli rätt så skönt hehe!

Han var även fast besluten om att han skulle köra bilen, även om jag erbjöd mig att köra.
Richard har faktiskt kört hela våran resa, dels för att han är den mycket bättre föraren av oss två. 😁
Men också för att om det skulle hända något med våran bil som numera är vårat hem så är våran bilresa slut..
Richard vet också att jag inte känner mig så bekväm med att köra våran bil här nere och har snällt tragglat alla mil helt själv..
 
 Lisa vet hur man lever det goda livet haha!
Dax att packa ihop oss och säga hej då till fina Durmitor Nationalpark.
 
Så Richard började köra och jag frågade honom om och om igen om jag verkligen inte skulle köra och efter bara 5 minuter gav han upp då migränen var tillbaka.
Så då kom det sig att jag körde mina första mil på våran resa.
Ja, och det gjorde jag på de små kringelikrok-det-går-inte-att-möta-en-bil-på-dessa-vägarna i Montenegros berg haha! 😂
Väldigt passande och en riktigt bra början haha!

Men med tungan mitt i munn tog jag oss ner ifrån bergen och ner till kusten, var väldigt praktiskt att jag kunde svänga av vägen vart jag ville för att ta mina foton utan att behöva fråga Richard hehe!
Sista biten ner till kusten gick i serpentinvägar ner ifrån bergen och det med världens finaste utsikt ut över den fina Kotor-bukten.
 
 Jag kör mina första mil på resan, bra att starta i de Montenegriska bergen där det inte gick att möta någon annan bil. 😬 😂
 Här på slätten bor dom fint.
 Mera bergsvägar.. 😂
 Fin natur som vi hitta på våran färd tillbaka mot kusten.
 
 
Här ser det också ut att vara härligt att bo.
 Ute vid kusten och den vackra Kotor-bukten.
 
 
 
I väntan på att mamma ska fota färdigt.. 😊
 
Vi hade bestämt oss för att ta oss tillbaka till Kotor-bukten.
Den som vi passerade första dagen där i Montenegro, just för att där var så vackert och vi var lite sugna på att utforska mer av den.

När vi kom fram hittade vi en ställplats precis i kanten till havet med fin fin utsikt.
Stackars Richard hade tyvärr fortfarande migrän men jag slog mig ner i en brassestol och bara njöt av den fina utsikten.
Inte bara nog med fin utsikt, utan när jag satt där fick jag både manikyr och pedikyr av Lisa.
Det bästa var att hon använda sina permanenta märkpennor (som jag har råkat köpa till henne 😬😄) haha!
Så såhär en vecka senare har jag fortfarande blå naglar på ena foten och rosa på den andra haha! 😂
 
 Stackars Richard har fått tillbaka sin migrän.
Jag där i mot njöt av att få tuschpenne-manikyr OCH pedikyr haha!
 Tjusigt blev det! 😊
 Godmorgon på våran fina ställplats vid Kotor-bukten.
 Jag tog mig ett sista bad i Montenegro innan vi for vidare.
 
Dagen efter var planen att besöka staden Kotor som vi hoppat våran första dag där i Montenegro.
Men den planen fick snabbt strykas då Richard tyvärr vaknade upp en andra dag med sin migrän.
Blev istället en riktigt slappeförmiddag där jag gav mig ut på en löparrunda och fick ofrivillig backträning, alltså har jag sprungit i något annat än backar på den här resan haha! 😅

Efter bad och dusch tyckte Richard att vi skulle ta och bege oss till Dubrovnik i Kroatien, 1.5tim bort för att kolla upp eventuella färjor vi kanske skulle kunna ta till Portugal.

Jag sa att vi kunde hänga kvar en extra dag så Richard fick vila sitt huvud, men även denna dagen var han fast besluten att resa vidare.
Tror det är hans surf-tarm som börjat knorra hehe!
Så japp det var bara för mig att hoppa in i förarsätet och försöka styra bilen på den hektiska vägen till Kroatien. 😄
Man fick nästan ha mer ögon på vad som hände vid sidan av vägen än vad som hände på vägen..
Tur vi inte var i Albanien, jisses om jag skulle köra där, har hört att trafiken där är en aning stressande hehe! 😂

Och ja, då är det ju spännande för er att få veta, kom vi ur landet Montenegro eller är vi kvar där ännu med våra papper i "tryggt" förvar i Sverige? Haha! 😂
Jag körde bilen fram till passkontrollen, räckte fram passen precis som mannen bad mig om OCH sedan..
..var det inget mer, bara tuta och köra haha! 😅
Skönt!

Detta var våra 10 dagar i fina Montenegro.
Perfekt med både hav, strand, nationalparker, fin natur, berg och gamla byar på en liten och behändig yta. 💚
Montenegro blev verkligen en glad överraskning.
Ett land vi inte hade en aning om att vi skulle komma att besöka på våran resa, men som jag är så glad över att vi faktiskt gjorde.

Ha det bäst alla!
Nu ska vi ta oss till Portugal och på något sätt avverka de 330milen och de 31tim i bilen dit.. 😅😂
 

1 kommentarer

Anonym

02 Nov 2023 18:24

Så kul att följa er resa..njut nu av det ni har kvar. Här är det grått och trist. 😘

Kommentera

Publiceras ej