Hej hej hallå igen 😊
Underbara underbara Picos de Europa!!
Jajamen där har vi nu varit och vi älskade det! 😍
Men vart var vi förra gången!
Jo just det, vi hade ju precis kommit till den grymma campingen i Oyambre med havs- och surfutsikt ifrån vårat taktält!
Där stannade vi i 4:a nätter och bara slappade, hängde på stranden och surfa.
Var mest Richard som surfade, jag var ute i vågorna en gång och då var jag mera under vattnet än över..haha!
Så jag sket i surfet och höll mig till min löpning, den blir man aldrig besviken på.
Man liksom knyter på sig skorna och det blir nästan alltid vad man förväntar sig och blir det inte det så är det för att det bli bättre än förväntat, jag gillar haha!
Men varenda gång som Richard kom upp ur vattnet gick han jämsides och tjöta med någon han träffat i surfet.
Jag var rädd att han började bli trött på sitt resesällskap, mig haha!
Men Richard försäkrade mig om att så inte var fallet, utan att alla bara var väldigt trevliga.
Var en rysk kille som heter Anton som var där på semester med sin fru och deras tre barn.
Hans minsta barn var en tjej som var 4år och som heter Elisa. 😊
Så nästan som våran Lisa 4år.
Han och hans familj bjöd över oss "hem" till deras camp en kväll.
Vi har ju inte direkt hängt med någon sedan vårat sociala maraton hemma i Sverige innan vi åkte.
Så vi var väl lite halvt sugna ska väl medges, man hamnar liksom i sin egna lilla bubbla här nere.
Men oj så trevligt!
Denna ryska familj, näst intill Spanjorer då de bott här i Spanien i 20år var huuuur mysiga som helst.
Bjöd på en massa spanska delikatesser, även en spansk cider (sidra) och lärde oss en hel del om Spanien.
Bl.a att man tydligen inte får campa utanför campingplatser utan det är visst förbjudet haha!
Och vi som stått på så många fina naturplatser sen vi kom till Spanien.
Men vi är inte dom enda, en massa husbilar står utanför campingarna och det värsta som kan hända är att polisen kommer och kör bort en.
Deras dotter Elisa var väldigt nyfiken på våran Lisa och ville så gärna leka.
Men Lisa är lite avvaktande, tar lite tid innan hon börjar leka.
Så denna kvällen satt hon mest på avstånd och beundrade allt Elisa gjorde.
Dock sågs vi kvällen efter på stranden och medesamma som vi möttes där satte tjejerna igång med att busa och hoppa i vågorna tillsammans.
Richard frågade mig innan vi gick dit om hur vi skulle göra med kriget, skulle vi säga något?
Nej nej BIG NEJ, det tar vi inte upp, snacka om stämings-förstörare, dom kanske skickar ut oss med huvudena före isåfall svarade jag haha!
Men dom tog faktiskt upp ämnet själva då Anton hade en aning jobbig familjesituation.
Hans pappa bodde kvar i Ryssland och tycker som många andra ryssar att dom "hjälper" Ukraina, medans Antons syster och mamma bodde i Ukraina.
Snacka om jobbiga familjemiddagar.. puh 😅
Själva tyckte dom som resten av världen att det var helt galet alltihop!
Så även om vi till en början inte var så sugna på att hänga är vi glada att vi gjorde det då det verkligen var trevligt, saknade dom allt en aning när vi vinkade hej då till campingen.
Vi tog även och slängde in två stora tvättar en solig förmiddag, fick spänna liner överallt för att lyckas med att hänga upp all blöt tvätt.
Sen bad jag till gudarna att det soliga vädret skulle hålla hela dagen, annars visste jag inte vart vi skulle göra med all våran blöta tvätt. 😂
Men vi hade vädergudarna med oss och lagom till kvällen var allt torrt.
Tvättdag 😂
En eftermiddag gick vi till närmsta stad och närmsta mataffär då vårat käk började sina.
5km enkel väg.
Men vi var alldeles för lata för att fälla ner vårat tält (på riktigt, det tar 5min 😂) sen var vi också rädda att någon annan husbil skulle sladda in på campingen medans vi var iväg och sno våran braiga plats.
Så det blev en trevlig eftermiddagspromenad där Lisa till våran förvåning sprang hela vägen hem.
Och då menar jag verkligen sprang!
Hon var helt svettig när vi kom hem haha!
Mamma Challe gnuggade händerna och började planera för alla vandringar vi skulle kunna göra i Picos de Europa med ett så promenad-vänligt barn haha!
Ja så mycket mer än det hände där nog inte där i Oyambre, vilket var bra då vi alla var redo och utvilade för vårat besök i Picos de Europa!
Vi hade verkligen bästa platsen på den campingen.
Underbar morgon där hela stranden låg i ett fint skimmer.
Japp morgnarna var verkligen bästa tiden på dagen där. Te och utsikt till frukost uppe i taktältet
Så kom morgonen då det var dax att checka ut från våran camping, jag tog en sista löparrunda på fantastiska Oyambre beach och ett gott bad där molnen hängde tunga på himlen.
Jag var såååå taggad!
Äntligen skulle vi till bergen!
Jag gillar verkligen stränder men inget slår bergen som ligger mig varmt om hjärtat.
Jag på en sista löpartur på Oyambre beach. Underbart!
Gjorde en ordentlig mathandling och styrde bilen mot Picos de Europa som är en vacker nationalpark här i norra Spanien, full av berg!
Med detsamma började vägen slingra sig hit och dit och uppåt.
Längst kanterna på vägen stod bergen, alldeles lodräta väggar av höga berg som slickade vägkanten där vi sicksackade i mellan.
Riktigt coolt, och jag blev om möjligt ännu mera taggad på detta Picos de Europa.
Vi stannade för lunch, lite i senaste laget då vi inte hittat någon bra plats att stanna på tidigare.
Jag började att må lite illa..
Först trodde jag att det var för att jag var så hungrig, jag kan bli lite illamående om jag inte får mat på länge.
Tryckte i mig maten så fort vi fick fram den på bordet.
Sen mådde jag om möjligt ännu mer illa..
Kanske jag hade ätit för fort, kanske jag hade sprungit för fort på morgonen och därför mådde illa, kanske var jag åksjuk efter de slingriga vägarna..
La mig ner på bänken för att invänta att illamåendet skulle dra sin kos.
Men det blev bara värre..
Vi åkte vidare till en liten stad som heter Potes som ska vara väldigt fin, där tänkte vi ta oss en titt samt gå till turistbyrån för att hämta lite information så vi kunde börja planera vårat Picos de Europa-besök.
Men nej, hur taggad jag än var så fick jag efter bara några steg ut i den lilla staden Potes vända tillbaka och lägga mig bak i bilen.
Lisa och Richard fick gå själva.
Vilken besvikelse, nu var jag ju äntligen här, som jag längtat, också fick jag ligga bak i en mörk och varm bil i fosterställning..
Efter en timme kom spyan!
Alltså alla som är äckelmagade får sluta läsa nu..
..Men alltså jag fick ju ta en liten brödpåse då jag inte hade så mycket annat att tillgå..
Och jisses vad man spyr mycket!!
Jag tänkte, slutar jag inte spy snart så tar påsen slut, då jag kände hur den blev tyngre och tyngre..
Man märker inte vilka mängder det är när man spyr i en toalett, inte konstigt man blir hängig efter man lagt en spya, hela veckans matsedel kommer ju upp..haha!
Precis när jag lade sista finishen på spyan så drog Richard upp dörren och jag kollade lättat på min man som dykt upp i precis rätt sekund och som snällt tog min "lilla" påse och gick iväg och slängde den.
Japp det är sådant man gör för varandra när man varit ihop i 20 år 😍😂
Richard såg att jag inte var så pigg och att jag inte var så sugen på att varken kolla stad eller berg, tyvärr.
Så vi körde till första bästa camping och checkade in.
Piggnade till lite mot kvällen och jag och Lisa kollade filmen Shrek och mös i tältet.
Senare hade jag en påse chips och en påse lakrits som jag återhämtade mina energi-nivåer med haha!
Japp det var första dagen i Picos de Europa, blev inte riktigt som jag tänkt mig 😂
Dagen efter blev såååå mycket bättre! Haha!
Vaknade alla upp och mådde bra, hade en lugn morgon där vi la planerna för dagen.
Planen blev att köra till en liten bergby som heter Mogrovejo, ta vandringen Bajo los picos, 9km och som skulle ta 3tim.
Ett tips från den snälla tjejen i campingens reception, då hon tyckte den var bra att gå med barn.
Alltså redan när vi körde in i den lilla bergsbyn var jag nöjd över dagen då bara bilturen dit hade bjudit på fina vyer över dessa underbara berg.
Bergen här är verkligen coola där dom sticker högt upp med sina lodräta sidor där det växer träd och grönt på kanterna.
Tydligen är det ovanligt gröna berg här i i Picos de Europa just för att det ligger så otroligt nära kusten.
Så grönt och fint på bergen här i Picos de Europa, tydligen för att bergen ligger så nära kusten.
Packade våra väskor med lunch och begav oss iväg, hann inte många meter upp i backen innan Lisa sa -Jag orkar inte, jag är trött i benen..
Jag hann bara tänka tanken att detta börjar ju jättebra, inte..
Innan Lisa helt plötsligt började leka Tingeling.
Lisa var Tingeling, jag var Rani (en fe utan vingar), Richard var häxan och han fick även spela Tristan som är en spaningsälvan, så han hade att göra haha! 😂
Dessa gestalter är från en bok som vi brukar läsa därhemma.
Lisa var så inne i sin lek att hon på riktigt sprang hela rundan runt utan att klaga en ända gång!!
Jag bara kollade på Richard och vi var lika förvånade båda två!
Undan gick det, där hon sprang och letade efter sitt älvguldstoff, sprang fram!
Vet inte ens om hon la märke till att det var uppförsbacke dom första 4.5km haha!
Här i bergsbyn Mogrovejo började den 9km långa vandringen.
Lämnar byn bakom oss och börjar klättra uppåt..
Liten och söt vandrare. 😍
På riktigt! Lisa SPRANG hela rundan haha! Så inne i sin Tingeling-lek 💪😂
Vi stannade för lunch på en liten underbar äng där vi hade fin utsikt ut över några berg.
Var mysigt att sitta där i gräset och äta och vila benen.
Men det dröjde inte länge innan Tingeling började tjata om att vi skulle gå vidare så leken kunde fortsätta haha!
Efter lunchen fixade Richard fina ormbunke-vingar på Lisas rygg och hon var mer än nöjd över sina vingar och sprang vidare.
Lill-fia var så inne i sin lek att hela vandringen bara flög förbi i ett rasande tempo.
Tror inte jag och Richard hade vandrat så mycket snabbare om vi gått själva, nu fick vi springa ifatt Lisa när hon drog iväg då man aldrig vet vad som döljer sig bakom nästa sväng.
Lisa sprang och sprang men till sist sa hon -Mamma jag är trött..
Heeeelt förståeligt, trodde den kommentaren skulle komma bra mycket tidigare.
Dock hann vi inte mer än att ta en sista backe och svänga runt ett krön innan vi helt plötsligt stod vid bilen igen, tillbaka vart vi hade börjat och Lisa hade sprungit hela rundan på 9km.
Bra jobbat!
Gäller att vara snabb om man ska hänga på Tingeling haha!
Richard har gjort ormbunke-vingar till en mycket nöjd Lisa.
Komplett Tingeling 😄
Underbart lunch-stopp på en grön äng.
Passerade en annan by på våran väg tillbaka.
Byns namn var REDO, klockrent! Där vill jag bo. En annan dag när vi var ute och körde här i Spanien passerade vi orten OTUR, där vill man inte bo haha! Hellre då i SURIS i Frankrike 😂
Jag och Richard var riktigt imponerade av våran lilla tjej så det fick bli glass och dricka i byn som en fin avslutning på en underbar vandring!
Var väl ingen 10poängare till vandring när det kom till utsikten, men en riktigt 100poängare för att vi hade så otroligt kul allihop, vilken fantasi hon har våran Lisa, mer inlevelse i leken än vad hon har är knappast möjligt att uppnå 😂
Man märker också vilken energi och glädje Lisa får av att vara ute och röra på sig, mamma upp i dagen hehe!
Underbar dag!!
Så våran andra dag i nationalparken Picos de Europa levererade bra mycket bättre än den första dagen iallafall haha!
Glass till bästa vandraren när vi kom tillbaka. 😊
Mogrovejo var en liten men väldigt söt by.
Dagen efter blev minst lika bra den!
Vi var uppe med tuppen för att klockan 9.00 stå redo i den lilla byn Funte De för att ta första linbanan upp till bergen.
Så på 4:a minuter tog vi oss upp till 1850m.ö.h, snabbt och lätt!
Dagens väder var strålande och vi hade tänkt ta oss ann en vandring som heter Horcados Rojos.
En vandring upp till en bergstopp på över 2500m och hela vandringen skulle var full av vacker utsikt.
Dock var den vandringen rätt lång, 11.4km, så man fick nog räkna med en 4-5tim iallafall.
Nu tänker ni att vi är galna som drar med Lisa ut på detta.
Men nej så galna är vi inte, vi förstår att en fyraåring som dagen innan vandrat 9km i bergen inte pallar en monsterdag till (och vi vill ju inte skrämma henne ifrån bergen) så planen var att vi alla tre skulle börja vandra en bit men att sedan jag skulle ta sista biten själv.
Min underbara man förstår att hans fru älskar bergen så han lät mig solovandra medans han hängde med Lisa.
Uppe med Linbanan på 1850m.ö.h. Lisa är iallafall inte höjdrädd, kan säga att det var bra högt där under det gallret haha! Jag vågade typ inte gå ut där, tills Lisa drog ut mig haha!
Men vi startade iallafall dagen ihop och vandrade på en bra bit, säkert en timme iallafall.
Sen började Lisa klaga på att hon var trött i benen och då kände vi att det inte var någon ide att pressa längre utan Richard och Lisa fick sig en varsin puss och kram och sedan vinkade dom av mig där jag fortsatte uppåt och dom vände ner igen.
Vi började vandringen Horcados Rojos ihop.
Där nedanför berget går stigen. När man ser den får man ett hum om hur höga bergen är.
Lisa kämpade på uppför gott och väl en timme iallafall.
Men sen fick jag en puss och familjekram så fortsatte jag själv mot toppen och Richard och Lisa vände ner igen.
Jag vandrade på och njöt av bergen för det var verkligen såååå vackert!
Verkligen en vandring i min stil, berg, berg och underbart vackra berg!
Svetten rann, solen sken och jag njöt. 😍
Tog fel i en korsning och kom upp till en övernattningsstuga, tog in utsikten där i någon minut innan jag vände tillbaka ner för att svänga åt rätt håll i korsningen och ta sista biten upp till toppen.
Sista biten upp till toppen var verkligen brant så inget ställe som vi hade kunnat ha med Lisa på.
Den märkta stigen försvann och man fick försöka hitta sin egna väg upp mot toppen.
Och väl några meter ifrån toppen blev det brantare än brantast!!
Jag kollade på stupet där man var tvungen att klättra på en bergsvägg över och tänkte medesamma, ALDRIG!
Så viktigt är det inte att ta sig de sista metrarna till toppen att jag tänker riskera mitt liv!
Klättarde istället upp på en sten brevid och såg att där kunde jag ganska säkert ta mig över till toppen.
Om jag ramlade här skulle jag iallafall bara falla någon meter och inte ner i ett avgrundslöst stup..
Så sagt och gjort, lite svettig (nervös) om händerna tog jag mig över sista biten upp till toppen.
Med underbar utsikt slog jag mig ner och njöt av min lunch, Richard-pankakor, mums!
Jag fortsätter vandringen mot toppen. Så fint att vandra där på stigen till höger på bilden.
Vackert!
Gick fel i en korsning där stigen delade sig och hamnade här vid en övernattningsstuga, var bara att vända tillbaka och välja rätt stig.
Såhär glad är jag när jag får vara ute bland mina berg ocg gå upp på toppar 😂
Här är stupet som folk klättrade på väggen över, alltså halkar snubben där så är det slut på det roliga kan jag lova! Jag valde en annan väg..
Toppen som både i bergstoppen och jag mår toppen haha! 😂🤣
Andra vandrare som står och lurar på hur dom ska ta sig sista biten över till toppen.
Efter en lagom paus gav jag mig av ner igen.
Nu var det efter lunch och solens läge på himlen gjorde det om möjligt ännu vackrare än när jag gick upp!
Var så himla fint, och inget av detta fina fick jag att rättvist fastna på något foto.
Är verkligen svårt att fånga dessa vyer, speciellt när man inte har någon Richard eller Lisa med på bilden som man kan referera till så man ser bergens storlek och avstånd.
Jag flög nedför berget, härligt att ta ut svängarna medans man kan hålla sin egna takt utan att behöva tänka på någon annan.
Var fantastiskt att få solo-vandra lite, men måste ändå medge att där i farten på vägen ner saknade jag faktiskt min Richard och Lisa lite.
Sjukt, för vi spenderar ju så mycket tid tillsammans men det är som det gamla talesättet säger "Delad glädje är dubbel glädje" 😍
Men samtidigt försökte jag verkligen vara i nuet och njuta, för naturen visade sig verkligen från sin bästa sida.
Ser ni de pyttesmå vandrarna där nere, när man ser dom förstår man vad högt berget är!
Väl nere igen började jag leta efter Richard och Lisa.
Försökte ringa men täckningen var sådär..
Till sist gick ett samtal fram och Richard fick hackigt fram att dom redan stod i kön för att ta linbanan ner igen.
Även Richard och Lisa hade haft det kul.
Richard hade lovat Lisa att han skulle visa henne hur man klättrar då hon hela tiden var på väg upp på någon sten när vi vandrade iväg på morgonen.
Så dom hade klättrat (vilket Lisa numera älskar, så fort man vänder bort blicken hittar man henne på väg upp på någon klippa eller berg, så det gäller att INTE vända bort blicken nu för tiden 😂😅) sen hade de haft picnic med utsikt och haft det riktigt mysigt.
Bergsklättraren 😊
Däruppe är hon, bra nöjd!
Jag ställde mig på plats där linbanans kabiner gick ut och vinkade glatt till Richard och Lisa där dom susade iväg nedåt.
Knäppte av en bild på dom innan jag själv gick och ställde mig i kön för att få åka ner.
Ännu en toppendag i Picos de Europa som avslutades med att vi alla tre provade poolen på campingen.
Jag lyckades fånga en bild på Lisa och Richard när dom for ner tillbaka till Funte De. (Även om man inte kan se dom haha!)
Hon vet hur man ska posera. 😄 Sötkorven 💕
Dagen efter blev lite annorlunda haha!
Jag hade någon idé om att vi skulle ha en slappedag vid poolen efter våra två aktiva dagar.
Richard var dock inte så sugen och i.o.m att det var mest jag som gjort lång-vandring dagen innan så gjorde vi som Richard ville, drog vidare.
Hade en mysig morgon innan vi packade ihop oss och checkade ut från campingen.
Planen var att idag bila till en annan del av Picos de Europa.
Gps:en sa att det skulle ta ungefär en timme, super!
Så japp ställde in gps:en och brummade iväg.
Dröjde inte länga innan vi körde på en liten bergsväg som slingrade sig högt upp, kom fram till en liten by med en trång passage där det stod en stor skylt som sa "Gps:en visar fel!"
Var bara till att försöka backa och vända på denna pyttelilla väg.
Vi var antagligen inte den första bilen som kom hit och fick vända, med tanke på att dom t.o.m satt upp en skylt Haha!
Nedrans gps haha! 😂
Men vi gav inte upp..
Richard slog ytterligare en gång in våran destination på våran gps och vi fick en ny väg.
Visade sig dock att även denna vägen var fel.. 😅
Gps:en tror tydligen att alla pyttevägar som går över bergen är körbara vägar, och visst det är dom väl om du äger en fyrhjuling, inte en bil och absolut inte en husbil 😂
Så japp, efter en timme var vi tillbaka exakt där vi börjat dagen, på vägen utanför våran camping..
suck..
Var bara att ta fram min inhandlade Europa vägatlas och lämna det tekniska som absolut inte funkade här.
Passade i och för sig mig (stenålders-challe) bra haha! 😂
Efter en snabb titt på kartan såg vi att det inte är möjligt att köra över Picos de Europa utan man måste köra vägarna runt istället.
Vi tog nya tag, handlade lite god lunch, hittade en skylt som sa utsiktspunkt och tänkte att dit kör vi och avnjuter våran lunch och tar en paus.
Bara att det nog tog en halvtimme på slingriga vägar för att komma till denna utsiktspunkt som visade sig vara en halvbra utsiktspunkt som dessutom molnen hade ockuperat haha!
Lisa var sur och vägrade gå av bilen.
Så jag och Richard tog en snabb titt på utsikten och molnen, parkerade bilen på en parkeringsplats och slängde fram krubbet. Haha! 😅
Med mat i magen tog vi nya tag, började köra mot våran slutdestination för dagen som vi skulle varit framme på för länge sedan om vi bara kört rätt från början.
Lisa började bli trött på att åka bil, så när vi åkte förbi en skylt med ett bynamn vi kände igen som skulle ha en liten vandring så svängde vi av där.
Vägen gick åter igen upp i bergen och väl framme tooookvägrade Lisa att gå!
Vilket jag kan förstå med två vandingsdagar i benen på lill-loppan.
Lisa ville bara leka i bilen, så jag föreslog att Richard skulle gå vandringen själv.
Var bara en liten rackare på 5km, 2tim.
Men nej, det ville han inte.
Vi började bli lite trötta efter dagens vändningar och till sist när jag satt där i bilen längs vägen och flugorna attackerade mig sa jag
-Jag tänker iallafall inte sitta här! -Sa ju att vi skulle legat vid poolen idag! -Så då går väl jag då!
Också slängde jag ner lite grejer och traskade argt iväg haha! 😠😄
Kom inte långt innan jag kom fram till en hage med en liten grind man skulle passera.
Jag tvekade en aning, gillar ju inte djur, men men det går nog bra..
Hann inte mer än att stänga grinden bakom mig och ta 10steg in i hagen innan jag stog öga mot öga med en STOR ko med väldigt STORA horn som hade en kalv brevid sig.
Jag vände på klacken och var ute ur hagen på 1.5sekund Haha!
Där igenom tänkte jag då rakt inte gå!
Fasiken, skulle jag redan behöva vända tillbaka och jag kände ilskan bubbla inom mig.
-Jäkla dag!
Hittade en annan hage som låg lite högre upp med en markskillnad på 1.5m ner till den farliga kossan.
Där kunde jag ju gå, inte kan en kossa hoppa så högt upp iallafall.
Dock var gräset i den hagen väldigt högt och sträckte mig upp över låren, tänkte att nu blev jag ju inte ko-mat men nu kommer jag väl bli orm-mat istället, pest eller kolera.
Jag sket i vilket och travade på haha!
Men jag kom över och stötte inte på fler kor eller några ormar för den delen så jag vandrade vidare.
Molnen hängde tunga och vandringen var sjuuukt svår att hitta, vet inte om märkningen av leden kunde ha varit sämre!
Stod vid en stolpe som sa vandringens namn, men som hade 5stigar bakom sig, alla i olika riktningar..
Gick fel både en och två gånger, så njaa var väl ingen toppenvandring precis haha!
Höjdpunkten var när jag nästan var tillbaka, vad jag iallafall trodde att jag var, jag var inte riktigt säker..
Då hittade jag mig ett litet vattenfall, klädde av mig naken och tog mig ett dopp.
Var inte så värst kallt och blev en riktigt härlig naturupplevelse där i bergen med de vita molnen.
Gick sista biten ner för att hitta en tom bil, Richard och Lisa hade gått för att möta mig och som sagt var det en väldigt dåligt märkt led, så bara efter några meter hade de gått åt fel håll och missat stigen haha!
När jag väl hittade min Richard och Lisa hade de plockat en stor bukett med blommor till sin arga mamma. 😍
Richard trodde nog att lite vandring skulle göra mig på gott humör, men dock inte denna vandringen haha!
Men med en fin bukett blommor blev allt bättre och nu när Lisa fått en liten paus (tur vi inte gick rundan med henne, var på tok för jobbig även om den "bara" var 5km lång) så kunde vi köra sista timmen till en parkering vi hittat i appen park4night i byn Las Arenas.
Väl där visade det sig var en jättefin parkering med bergsutsikt, så dagen slutade ändå bra trots alla våra felkörningar haha!
Men kommer ni till Picos de Europa någon gång så akta er för vandringen Penas de Bejes, det säger jag Haha!
På röten vandring haha!
Dagen efter tog vi en riktig välförtjänt slappe morgon.
Efter det körde vi med bilen ännu högre upp i bergen till en liten by som heter Poncebos, tog väl 10-15min att köra från våran övernattningsparkering.
Där hade jag läst om en vandring man kunde göra som skulle gå upp till en liten by.
Byn heter Bulnes och till den byn finns inga bilvägar så antingen får man vandra 4km eller ta en tågbana dit som går genom bergen.
Hade läst att det skulle vara en plan vandring på 4km som skulle gå lätt genom en liten skog.
Så det tänkte vi att vi allihop skulle klara, i värsta fall kunde vi ju alltid åka tåget ner.
Så vi satte av!
Lisa hade bestämt att dagen till ära bära sin ballerina klänning till vandringen.
Ja varför inte Haha!
Är Lisa nöjd så är vi nöjda, man väljer sina fighter Haha! 😂
Ballerina-klänning på dagens vandring, varför inte liksom haha! 😂
Det går stadigt uppför, men den lilla ballerinan kämpar på. 😊
Vi vandrade på och det gick minst lika bra som första dagen där i Picos de Europa.
Lisa började medesamma att leka en Törnrosa-lek och jag och Richard lekte med, Lisa var Törnrosa och jag och Richard var fèerna, jag den rosa och Richard den blå fen.
Lisa bar på stora stenar som tydligen var födelsedagstårtor till Törnrosa.
Jag och Richard tyckte det såg lite tungt ut att gå och bära på där i uppförsbacken men Lisa skulle minsan ha sina tårtor.. 😂
Efter någon kilometer började det bli väldiga branta kanter som stupade ner i en dal.
Jag förstod ganska snabbt att jag nog förväxlat denna vandringen med någon annan, dethär med en plan 4km vandring som gick genom en skog var det iallafall inte!
Utan nej här var det stup!
Obs..
Var bara till att försöka hålla Lisa på den smala stigen och hålla hårt i handen.
Kände mig som min egna mor som alltid höll krampaktigt hårt om handen så fort vi var i närheten av höjder eller hav när jag var liten.
Var väl ca 1km där det var som värst, och det gick väldigt bra, och helt plötsligt var vi framme vid lilla bergsbyn Bulnes.
Vi hittade en liten gräsplätt och slog oss ner för lite lunch.
Gäller att hålla pappa i handen då det började bli väldiga stup.
Nästan framme i byn Bulnes.
Efter lunchen tog vi en snabb titt i den lilla byn och Lisa fick sig en glass, belöning för att hon vandrat på så bra.
Överlade om vi skulle vandra tillbaka ner tillsammans eller om jag och Lisa skulle ta tåget.
Var lite skeptiska till att dra ut Lisa på stigen igen i.o.m att det var sådana stup.
Dock hade det ju gått väldigt bra upp och nu var det dessutom nedförsbacke hela vägen och Lisa verkade full av energi efter lunch och glass-påfyllning.
Så efter mycket övervägande kom vi fram till att vi alla skulle promenera ner ihop.
Dåligt beslut skulle det senare visa sig..
Så vi satte på en extra omgång solkräm i våra ansikten och promenerade iväg nedåt.
Gick hur bra som helst och Lisa var glad som en lärka.
Lisa höll oss duktigt i handen där det branta började.
Jag gav över Lisas hand till Richard och bad dom gå i förväg då jag bara skulle stanna och ta ett foto.
Richard och Lisa går i förväg på den branta stigen och helt plötsligt ser jag bara hur dom stannar och att Richard till sist tar upp Lisa i famnen som sprattlar vilt!
Jag springer ikapp dom och fattar ingeting!
Här lämnar jag över en sprudlande Lisa till Richard och helt plötsligt är hon helt galen!
Frågade Richard vad som hänt, och han svarar bara att Lisa inte ville hålla handen längre..
Lisa är heeeelt rabiat
Richard får hålla fast henne, för vi vågar då rakt inte släppa ner henne på den smala stigen med värsta stupen ner i dalen.
Jag och Richard ångrade såååå mycket där och då att vi inte satt Lisa på tåget ner istället.
Fruktansvärt att ha en galen unge när man står en 50cm från världens stup, vi kände oss som världens sämsta föräldrar där och då.
Vi blev båda superrädda och börjar skrika och skälla på Lisa om vartannat, och Lisa bara sprattlar och sparkar och vill loss från Richards stadiga grepp om henne.
Uppåt är det stup och nedåt är det stup, så där sitter vi och skäller och gormar ett tag, tills vi lugnar ner oss och börjar prata sansat med Lisa.
Helt plötsligt vänder hon, lika fort som hon blev rabiat blir hon nu sitt vanliga jag.
Puh så skönt och jag och Richard tittar på varandra och andas lättade ut.
Antagligen är det vad vi såklart skulle ha gjort redan från början, pratat lugnt och fint med henne, men man blir sjukt nervös av att stå med en arg fyraåring vid sidan av ett stup utan någon utväg.
Så hela madröms-scenen tar lika plötsligt slut som den lika plötsligt började och Lisa håller mig i handen och vi går vidare ner..
Kände oss inte som världens bästa föräldrar där och då kan jag säga.. 🙈
Grejen med små barn är ju att dom inte förstår, vi kan säga till Lisa att där är ett stup och om du ramlar ner där så dör du.
Men hon förstår ju ändå inte faran, eller så får hon helt plötsligt syn på en fjäril eller liknande och springer efter..
Så det var väldigt skönt när vi fick henne till att hålla handen och gå på insidan bort från stupet resten av vägen ner.
Vet inte varför jag berättar detta, egentligen skulle man ju bara knipa, men vet ni vad, vi gör alla vårt bästa som päron och för det mesta blir det väldans bra 💜
Det är sådanthär som händer utanför instagram-världen där allt är så perfekt.
Känner att det är bra att dela med sig av sådant som ibland inte blir så bra, kanske får det någon annan stackars mamma och pappa där ute att känna att dom kanske inte är så kassa dom heller 😊
När vi kom ner rullade vi tillbaka till den braiga gratis parkeringen i Las Arenas och hade en underbar kväll i solen med hummus, rödtjut och hamburgare.
Lisa fick en glass till för föräldrarnas dåliga samvete..haha! 😂
Så Lisa var nöjd och förutom den lilla incidenten på berget så blev det ytterligare en finfin dag där i Picos de Europa att lägga till minnet.
Längst ut på denna stigen fick Lisa sig ett utbrott och jag och Richard kände oss som världens sämsta föräldrar.. Usch!
Stup var ordet..
Alla goa och glada igen och vi fortsätter våran vandring ner.
Våran lilla rabiat 😅😂
Go kväll på våran parkering i Las Arenas.
Dagen efter var en sååååå bra dag!
WOW säger jag bara haha!
När jag första morgonen i Picos de Europa satt och googlade efter vandringar som vi skulle kunna göra ramlade jag över denna Cares Trail.
Var dock ingen led man tar med Lisa på då den är 24km fram och tillbaka och kantas av världens stup längs hela leden.
T.o.m jag förstod redan där och då att denna skulle bli för brant med ett litet barn haha!
Så lite vett som föräldrar har vi, så ni kan vara någorlunda lugna..haha!
Såg någon bild av leden som såg helt otrolig ut dessutom kallde dom den för Spaniens bästa led.
Detta var verkligen inget jag kunde missa och frågade snällt Richard om jag kanske skulle kunna få vandra den solo någon av våra dagar där i Picos de Europa.
Snäll som Richard är fick jag självklart det. 😍
Så dagen var kommen då jag skulle ta mig ann denna Cares Trail.
Så spännande!
Var uppe med tuppen och stekte ägg och kokade te till lunch och packade min väska.
Leden började på samma ställe som gårdagens där vi gått till Bulnes, men för att slippa väcka Lisa och dra upp henne i ottan så hade vi bestämt att jag skulle ta bussen till Poncebos och starten.
Så klockan 08.00 klev jag på bussen och åkte de 10min till Poncebos.
Hade redan dagen innan tittat ut vart leden började så jag begav mig iväg.
Och oj oj oj oj vilken vandring!!
Heeeeelt otrolig!
Alla som kommer i närheten av norra Spanien måste stanna här och göra denna!
Naturen var helt galet vacker!!
Höga, höga berg som var täckta i härliga gröna färger stack upp mot himlen, nästan som bergen i filmen avatar (även om de inte var flygandes berg här 😂)
Längst ner i dalen flöt en flod som skimrade i solen.
Och där mitt i allt detta fina vandrade man på en smal liten stig som var uthuggen högt upp i berget.
Leden är byggd för länge länge sedan när man byggde en vattenkanal där, han som byggde den hade inte en susning om att den en vacker dag skulle bli en väldigt känd och populär vandringsled för turister..hehe!
När jag startade där på morgonen var solen på väg upp och ramade in alla berg i ett härligt morgonljus.
Önskar så att jag fått allt det vackra att fastna på bild, men det gick bara inte!
Bergen är för höga för att man ska få med både dom och djupet i dalen, samtidigt som man ska fånga denna coola utgrävda stig mitt i bergen där man hamnar nere i floden om man tar ett felsteg..
Gällde att stanna till om man ville titta på utsikten..
Lovade Richard och Lisa att hålla mig ifrån stupen och gå på insidan av stigen hela vägen hehe! (precis som vi lärt Lisa dagen innan😊)
Leden börjar med en 45min uppförsbacke men sedan går den nästan plant hela vägen till byn Cains.
Först hade vi tänkt att jag bara skulle gå en väg och att Richard och Lisa skulle hämta upp mig i Cains.
Men leden går över bergen och ska man köra bil dit så är det över 10mil på slingriga vägar.
Så då bestämde vi att jag skulle gå fram och tillbaka, vilket jag är så glad över att jag gjorde då hela naturen och bergen och färgerna skiftar med solen ju mer timmarna gick under dagen.
Så min plan var att knata på i ett rätt så bra tempo hela vägen till Cains, för att på vägen tillbaka såsa, stanna, käka lunch, dricka te och bara totalt njuta av allt det vackra när jag tog mig de 12km tillbaka till Poncebos.
Så efter 2.5tim nådde jag Cains och var helt överväldigad av allt det vackra jag sett och denna annorlunda och roliga vandring.
Okej, då kör vi!
Lämnar Poncebos bakom mig.
Här kan man se hur stigen är uthuggen högt upp i bergen.
Gäller att hålla ena ögat på stigen..
Så grönt och vackert 😍
Coolt hur träden växer där på bergen.
Väl i Cains sken solen högt på himlen och byn låg vackert inbäddad bland alla högar berg.
Jag slog mig ner på en resturang för att vila fötterna en stund och beställde in en kall och välförtjänt bira.
Riktigt mysigt att sitta där och bli lite öl-snurrig och njuta av allt Haha!
Framme i Cains.
Välförtjänt öl-paus 😊
Efter en timme av öl-snurreri så begav jag mig av tillbaka mot vart jag hade startat dagen.
Nu stod solen ännu högre upp på himlen och bergen klädda i små gröna träd såg helt magiska ut.
Försökte att hålla nere på tempot (jag har en tendens att gå väldigt fort när jag är själv) för att verkligen kunna ta in allt och för att kunna komma ihåg denna natur resten av mitt liv.
Försökte ta mig en titt över kanten från stigen för att se stupet ner mot floden, men det var bara för högt så jag backade samma sekund som jag sträckte huvudet mot stupet haha!
Var några arbetare som lagade stigen där den hade rasat en bit.
Dom hade satt upp en provisorisk bro till oss vandrare över hålet i stigen och under denna bro hängde två snubbar som höll på att laga stigen.
Alltså att hänga och dingla i rep på den höjden över dessa stup hade jag aldrig gjort!
Jag hoppas verkligen att dom fick bra betalt haha!
Tillbakavägen flöt på, stannade för lite lunch vid första bästa skugga då det började bli ganska hett att gå där uppåt bergsväggen.
Stötte på några bergsgetter, snacka om smidiga, dom promenerade lätt runt på dessa sluttningar utan minsta problem, förstår inte att dom inte trillar ner.
Riktigt coola.
Var tillbaka där jag startat ca 6.5tim efter att jag promenerat iväg.
Och jag var inte besviken på vandringen, tvärt om, helt överväldigad, vilken dag!
Och vilket väder jag haft, blå blå himmel hela dagen.
Var en bit med tunnlar genom bergen.
Ser ni stigen till nere till vänster, underbart att gå där.
Här lagade dom stigen, hängde och dinglade i rep högt över stupen, bra läskigt men vacker arbetsplats iallafall hehe!
Ser nästan ut som någon som anlagt en gräsmatta där uppe i bergen, så grönt!
Floden nere i dalen.